Fader Pio

Padre Pio, Francesco Forgione, föddes den 25 maj 1887 i södra Italien, i ett enkelt hem med tungt arbetande föräldrar. Vid 15 års ålder påbörjade han sitt noviciat hos franciskanerna i den kapucinska grenen. Efter avslutade studier prästvigdes han. År 1918 fick han Kristi fem sår på sin kropp. Han levde sin prästerliga kallelse på ett heroiskt sätt. Tusentals människor besökte honom för bikt. Många hade brevkontakt med honom. Ett intensiv böneliv och sträng botgöring gjorde honom känd. Den 23 september 1968 kallade Gud honom hem till sig. Vid den högtidliga begravningen deltog omkring 100. 000 människor. Till Padre Pios grav kommer oräkneliga skaror av pilgrimer från alla världens hörn. (Litteratur: Padre Pio av Pietrelcina. En biografi, sammanställd och översatt av Ulrika Ljungman, ARTOS förlag 1984.)

 

 

P. Honoratus Kozminski

P. Honoratus Kozminski, föddes den 16 oktober 1829 i Polen. Han inträdde i franciskanorden, i dess kapucinska gren 1848 och mottog prästvigningens sakrament 1852. Han blev allmänt känd som en utmärkt predikant, en god biktfader och religiös författare. Dessutom grundade han flera klostergemenskaper. Som präst och ordensman var han mycket öppen och mottaglig för människors behov. Han utmärkte sig i heroisk kärlek mot Gud och nästan, förankrad i djup tro och starkt hopp. Han dog i helighetens rykte den 16 december 1916. Den 16 september 1988 blev han saligförklarad av påven Johannes Paulus II. Serafinsystrarna en av P. Honoratus grundade kvinnlig ordensgemenskap är verksam i Sverige: Fogdevägen 21, 128 41 Bagarmossen, tfn 08-659 76 05. (Litteratur: Ein moderner Apostel des katholischen Polen Honorat Kozminski; Ferdinand Tonello, Drittordensverlag Altötting 1979.)

 

 

	Broder Konrad av Parzham

Broder Konrad av Parzham, född den 22 december 1818 i byn Parzham i närheten av Passau i Bayen, härstammade från en mycket from bondefamilj. Som pojke hade han så stor vördnad för Guds Majestät, att han vid arbetet på åkern inte bar någon mössa, hur varmt det än kan ha varit. Han ville nämligen oavbrutet bedja och trodde i sin enkelhet att han fick göra det blott utan något på huvudet. Som ung man låg han ofta under nätterna på sin knän inför husaltaret på sitt rum. Ensamheten ute pååkern var för honom en samvaro med Gud. När han insåg att Gud kallat honom till ett liv som ordensman lämnade han som 31-åring sin hemby, avstod från rika gård och inträdde som broder hos kapucinerna. Efter sina slutgiltiga ordenslöften skickades han till klostret i Altötting. Under 41 år har han vaktat klosterporten och „försett sin tjänst med största finkänslighet och största noggrannhet och med okuvligt tålamod, alltid ödmjuk, from, hjälpsam, enkel och flitig. ” Han uppgav sin tjänst och dog den 21 april 1894. Broder Konrad blev skyddspatron för den nya katolska församlingen i Nacka – Värmdö.