Att ha och att hålla Kristi bud – 6:e Påsksöndagen

Att ha och att hålla Kristi bud

Under tiden efter påsk hör vi rätt ofta i läsningarna om hur evangeliet spreds med stor framgång. Folk lyssnade uppmärksamt och många ville omvända sig och bli döpta.  Vi hör också om undren som med Guds nåd sker genom dem som förkunnar Kristi budskap. När vi hör om just detta, tänker vi oss kanske att allt under de unga församlingarnas första tid bara var frid och fröjd. Frid, fröjd och glädje, enbart glädje. Så var det nu inte. Kristi lärjungar utsattes från början av strapatser och svårigheter, ibland fick de plikta med sina liv och blev därigenom fornkyrkans första martyrer. Det rådde också spänningar inom församlingarna. Kristi uppståndelse gav hans lärjungar ny kraft och stark iver, men det innebar alltså inte att allt på en gång blev bara lätt och enkelt. Därför skriver den helige Petrus i sitt brev att de som tror på Kristus måste vara beredda att kunna svara när någon ifrågasätter den kristnes tro. Och detta, kära systrar och bröder är en uppmaning Petrus riktar till alla kristna genom alla tider. Också vi måste således kunna argumentera för vår tro, vi är alla skyldiga att dela med oss av denna vår tro. Det kräver en stark övertygelse och självtillit och vi får räkna med motgångar. Men, som Petrus säger: ”bättre lida för goda gärningar, om det är Guds vilja, än för onda”.

Vi vet av erfarenhet att det inte alltid är så lätt att stå upp för vår tro. Och vi kan inte räkna med att goda gärningar i sig övertygar vår omgivning om att dessa gärningar görs i Kristi namn. Många är ju de som gör gott utan att för den skull vara kristna, eller för den delen omfatta någon annan bekännelse. Då är det lättare att bara argumentera i ord. Tala om Gud och Kristus och om det liv Kristus vill att vi, hans lärjungar, skall leva. Att i mera allmänna ordalag tala om vår tro kostar inte lika mycket som att helt och hållet leva i samklang med vad tron lär. Men att handla på ett sätt som visar att vi bär vittnesbörd om Jesus, att vi handlar med korsets tecken ristat i vår panna – det kan kosta på. Det är med andra ord inget problem för oss att ”ha”, att ”äga” Kristi bud i vårt hjärta. Vi känner dem, vi vet vad Gud förväntar sig av oss. Och vi ”tror” på buden, vi är ”troende”. Men när det kommer till att ”hålla” Guds bud, att leva efter dem i vår vardag, ja då blir det genast mer komplicerat. ”Att leva som man lär”, säger ju ordspråket. Men hur lätt är det egentligen: att leva som man lär?
Reformationen klöv Kyrkan i två delar. Vi katoliker häcklas ofta för det man kallar vår ”gärningskristendom”. Bara vi hopar goda gärningar på hög, är oss allt annat förlåtet. Medan andra delar av kristenheten menar att bara genom tron allena kan vi nå rättfärdighet och vinna Guds nåd. Låt oss då stärka oss med kyrkofäderna som redan från början gav oss riktlinjer att följa. Så t.ex. säger Johannes Chrysostomos, kyrkofader på 300-talet, så här om tron i förhållande till gärningarna: ”Vi behöver bevis genom gärningar, inte bara genom ord. Att säga och lova är lätt för alla, men att göra är inte lika enkelt. Varför säger jag det? Därför att många säger att de fruktar och älskar Gud, men visar motsatsen genom sina gärningar. Men Gud visar sin kärlek genom gärningar. Därför sade han till lärjungarna: ”Om ni älskar mig, kommer ni att hålla mina bud”. Så långt Johannes Chrysostomos. Han visar på det starka sambandet mellan tro och gärningar. Det ena fungerar inte utan det andra för den som vill vara en sann Kristi lärjunge. Att ”hålla” Guds bud, innebär således inte bara att omfatta dessa bud i tro, utan i hög grad också att göra de goda gärningar som är ”Gudi behagliga” för att uttrycka det på gammalt svenskt kyrkospråk.

Idag när vi fortfarande befinner oss i påsktiden, tiden som präglas av det största och viktigaste av alla under, Jesu Kristi uppståndelse, behöver vi, kära systrar och bröder, än en gång ställa oss frågan: hur påverkar Kristi seger över synden och döden just mig och mitt liv? Den helige Petrus skrev till de första kristna att de skulle hålla Herren, Kristus i sina hjärtan. Genom att hålla honom i sina hjärtan, kunde de också med frimodighet vittna om hans ord och gärningar. Och med Kristus i sitt hjärta kunde de i sann Kristi efterföljd leva och verka i ord, men också i gärningar. Precis som Kristus varit en förebild för lärjungarna, kunde nu dessa bli en förebild för andra. Genom att leva ”Kristuslikt” kunde de med övertygelse bära budskapet vidare. Och de vann hela tiden nya människor för Guds sak.

Hur är det då med oss? Kanske är det så att vi känner oss ”äga” Kristus i vårt hjärta men inte har modet att också visa det i våra gärningar? Vi tror, vi vet, vi förstår. Men lever vi också till fullo enligt Kristi bud? Vittnar våra gärningar om vår tillhörighet i tron?

Det kan i vardagen vara svårt för oss att leva enligt Kristi lära och Kristus känner våra svårigheter. Vi bär alla på en längtan att hålla Kristi bud och därför vill han stärka och förnya den iver att vittna som vi alla bär inom oss. Kristus påminner oss idag om sitt löfte till oss. Vi lyssnar till evangeliets ord: ”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. (…) Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.”

Om vi älskar Gud innebär det att vi ständigt har hans bud för våra ögon och att vi också håller dem. Att älska Gud innebär att vårt liv genomsyras av hans ord och ande. Det räcker alltså inte med att känna till Guds bud. Vi måste också hålla dem, leva som han lär oss. Kristi bud måste prägla våra gärningar på ett sådant sätt att det inte råder något tvivel om vår trostillhörighet. Vi måste leva så att hans bud blir synliga också för andra. Vi skall leva ”Kristuslikt”, våra gärningar ska bära fram ett vittnesbörd om Gud, Kristus och Anden.

Att leva som Kristus lär innebär att ett löfte från Gud infrias: vi blir alla älskade av Gud Fadern och av Jesus Kristus. Då blir allt lättare för oss, mer hoppfullt, löftesrikt, mer glädjefyllt. Och varför det? Jo därför att Kristus själv lovat att han skall älska den som älskar honom. Och inte nog med det: han skall också visa sig för den som älskar honom.
Att han skall visa sig för den som älskar honom: inget kan skänka oss mer trygghet och förtröstan.

Låt oss bära med oss detta Kristi löfte. Det kommer att hjälpa oss att se honom i vårt liv, vid vår sida.
Herre, hjälp oss att våga älska dig för all den kärlek du ger oss. Och hjälp oss, Herre, att i våra handlingar visa att vi ständigt bär denna kärlek till dig i våra hjärtan.

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor