Den gode Herden – 4:e Påsksöndagen

Den gode Herden

Jesu förkunnelse om det kommande gudsriket är full av berättelser, bilder, metaforer som för de flesta av hans åhörare var begripliga. De flesta, bör man poängtera, för som vi hör i dagens evangelium säger ju Johannes om Jesu berättelse om den gode herden att ”denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade…”. Från barnsben var Jesu landsmän dock allmänt sett förtrogna med texterna i Gamla testamentet, särskilt kanske då profetböckerna och kunde alltså genast förstå vad Jesus menade i sitt bildspråk. Jesu berättelser var förankrade i hans tids kultur och samhälle. Den tidens seder och bruk, den kulturella och samhälleliga kontexten präglar i mycket hans förkunnelse. Därför finns det i Jesu förkunnelse en mängd bilder och liknelser som för oss som lever på 2000-talet inte genast låter sig förstås. Ett par exempel: senapskornet, ett till synes obetydligt litet korn som växer till ett träd så stort att alla himlens fåglar kan bygga bo däri. Detta träd, ”världsträdet” eller ”livsträdet” brukar man kalla det, är i sin tur en mytologisk bild för ett världsomspännande rike eller en världshärskarmakt. Men hur många av oss kan leta oss ner genom dessa lager av mytologi och urgamla religiösa föreställningar? Detsamma gäller talet om vetekornet som måste dö innan det bär frukt. Kanske är det då lättare att förstå ”såningsmannen”. Idag är jordbruket mekaniserat, men för inte så länge sedan sådde man för hand; många av de lite äldre bland oss har säkert en bild av hur det gick till.
Så har vi då bilden av den gode herden, en bild som ytligt sätt verkar okomplicerad, men som visar sig ha ett helt annat djup än vad vi i förstone förstår. Och om vi inte förstår är vi i gott sällskap. Det är om denna bild Johannes säger:…”de förstod inte vad han menade”.

En herde som vallar sin hjord – bilden är inte obekant för oss. Det förekommer på många håll i världen att man i fattiga länder har en herde som vallar sina får ännu idag. Jesus berättar om fåraherden och allt gott han gör för sina får. Den bilden förstår vi och den förstärks också av dagens responsoriepsalm: ”Herren är min herde, mig skall intet fattas…”. Gud, Jesus är den som leder oss, visar oss vägen, den rätta vägen och som försöker skydda oss och förhindrar att vi hamnar på villovägar.

Men vi kan också läsa dagens text ur en annan synvinkel. Kristus varnar oss också för vad som kan hända fåren om de inte lyssnar på och följer sin herde.  Då utsätts de för en stor risk, för en stor fara…

För det är ju så, säger Jesus, att förutom den gode herden, finns det också andra i fårens närhet och dessa kallar Jesus för ”tjuvar och rövare”. Dessa, menar Jesus, kommer till fållan bara för att stjäla, slakta och döda. Det finns inte ett uns av godhet i dessa ”tjuvars och rövares” handlingar.  Målet är istället att stjäla, slakta och döda. Men de som kommer som tjuvar och rövare, de försöker dölja sina verkliga avsikter. Jesus säger att de inte går in genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe. De är inte ärliga. De försöker dölja sina planer. De vet ju att de måste lura, ljuga och vilseleda ”fåren”, för bara då följer ”fåren” efter dem. En främling följer de inte… därför att de inte känner igen främmande röster.  Därför försöker de ”smyga in” i fårfållan i hemlighet, utan att någon märker att de redan befinner sig i fårens närhet.

Med ”tjuvar och rövare” menar Jesus alla synder som vi begår, alla frestelser och lockelser som vi utsätts för. Djävulens enda mål är att förgöra oss – ”stjäla, slakta och döda”. Därför måste vi hålla oss till den gode herden, lyssna till honom, vara med honom för att kunna motstå alla faror som hotar oss. För vi utsätts hela tiden för en sådan risk. Vi möter ständigt dessa frestelser och lockelser. Vi försöker kämpa emot och inte följa lockelserna, inte lyssna till syndens främmande röst. Vi försöker stå emot, men lyckas inte alltid. Därför påminner oss Kristus idag: ”Jag är grinden in till fåren, den som går in genom mig skall bli räddad. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd”, säger han om sina får. I varje vårt möte med ”tjuvar och rövare” behöver vi Kristi hjälp. Vi behöver den gode Herdens ledning för att inte låta oss luras och bli vilseledda. Vi behöver Jesu ord, då känner vi trygghet: ”fåren följer honom därför att de känner igen hans röst”.

Med Jesus Kristus, den gode Herden, inför våra ögon, låt oss lyssna till den helige Johannes Chrysostomos, kyrkofader på 300-talet. Han skriver: ”Därför vill jag förmana er: Låt oss bli kvar under herdens vård. Vi blir kvar om vi hör hans röst, om vi lyder honom och inte följer någon annan. Och vad säger han: saliga de som är fattiga i anden, saliga de barmhärtiga, saliga de renhjärtade (Matt 5:3, 7, 8). Om vi håller oss till sådana ord blir vi kvar under herden, och vargen kan inte tränga in.”

”Jag är den gode herden, säger Herren; jag känner mina får och de känner mig”.

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor