Herren fyller oss med sin ande – 5:e söndagen i fastan

Herren fyller oss med sin ande

Den evangelietext vi nyss läst – Johannes berättelse om hur Lasaros´ uppväckes, får sitt liv tillbaka, denna text är visserligen lång. Ändå är det mödan värt att än en gång läsa igenom den och begrunda. För vad är det egentligen texten säger oss?  Berättelsen är mycket innehållsrik och att läsa den, inte bara en gång utan flera, kan för oss alla bli en god fasteövning nu under fastetidens sista veckor. Och för att vi på rätt sätt ska förstå det som är den röda tråd som går igen i alla dagens läsningar, bör vi egentligen också än en gång läsa dagens andra texter: profeten Hesekiel, psalmen 130, psaltarpsalmen som är dagens responsoriepsalm och Romarbrevet. Vilken är då denna röda tråd? Några av er vet säkert redan svaret, men för er andra kan jag nämna att den röda tråden, temat för dagens texter är: döden.  Ja, kära systrar och bröder, döden är huvudtemat i dagens läsningar. Men med hjälp av dessa texter ser vi inte längre döden som något som besegrar oss, som skrämmer oss, som ibland, alldeles för tidigt, tar ifrån oss dem som vi älskar. Med det ljus som strålar från dagens texter får vi se döden besegrad av Guds allmakt. Döden är en början till evigt liv för den troende.

Men innan vi fördjupar oss i texterna och ser denna Guds seger över döden, låt oss påminna oss att detta ord ”döden” i det här sammanhanget inte bara betyder död i fysisk mening. ”Döden” står här för allt det som tar livet ifrån oss, som begränsar oss och inte låter oss leva som fria människor, som tynger oss på det andliga eller fysiska planet. Herrens budskap, Guds budskap till oss idag, kära systrar och bröder, är istället: det finns ingen ”död” som Gud, din Gud inte kan besegra och det finns ingen död som Gud inte kan förvandla till evigt liv. Och så här blir detta liv till…

Hos profeten Hesekiel läser vi: ”Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem.” Herren Gud skall också fylla sitt folk med sin andes kraft. Det betyder att Gud inte låter döden, varken den fysiska eller den andliga, avgå med segern. Istället vill Gud befria sitt folk, Gud vill befria oss från döden, från graven. Och denna befrielse innebär samtidigt att vi får ytterligare en gåva från vår Herre – denna gåva är hans ande.

Går vi så till psalmisten så förklarar denne för oss varför vi behöver Herrens ande, den helige Ande. Psalmisten säger: ”Ur djupen ropar jag till dig, Herre. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig! (…) Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd och makten att befria. Han skall befria Israel från alla synder.”
Psalmisten ingjuter trösterika, hoppfulla ord i oss. Det han säger är att Herren är den som kan ge oss den riktiga, verkliga friheten. Hur ofta känner vi det inte som om vi befinner oss ”i mörkret”. När allt verkar gå oss emot, när det är svårt att se även den minsta glimt av hopp, när allt i vårt liv verkar vara ett stort, mörkt, överväldigande djup. Då vill vi ropa, be till Gud. Men hur ofta sviker oss inte modet? Eller orken?  Vi tycker att vi har fastnat, hamnat för djupt i vårt mörker. Om inte Gud kan höra oss, vad är det då för mening med att ”ropa till Gud”? Till sådana djup, till sådana svarta hål av mörker kan även vår synd föra oss. Ondskan är en mäktig fiende i vår vardag, ofta faller vi för ondskans lockelser, ofta tynger oss vårt samvete, vårt syndamedvetande. Vi känner behovet av bikt och bot. Då, just då, behöver vi Andens hjälp, den helige Ande, som kan ge oss kraften och hoppet tillbaka. Så därför, lyssna till psalmistens ord när känslan av hopplöshet plågar ditt inre: Herren skall befria från alla synder! Ge aldrig upp hoppet! Anden skall hjälpa dig.

Hos Paulus hör vi hur Gud försäkrar oss om att han, genom Anden, vill hjälpa oss.  Gud vill dela med sig av den samme helige Ande genom vilken han uppväckte sin son, vår herre Jesus Kristus. Vi får samma kraft, Andens kraft som kan förvandla våra ”dödliga kroppar” alltså allt det i vårt liv som saknar livets ande. Allt detta blir ”levande”, fylls på nytt med livets kraft. Detta sker tack vare Guds ande som finns inom oss troende.

Och slutligen – Jesus och Lasaros. ”Jesus föll i gråt.” Gud gråter när han ser människans död, när han ser vår död. Människans död är något Gud vill besegra. Gud vill inte att människan skall vara ”bunden” av dödens kraft. ”Lasaros kom ut. (…) Gör honom fri och låt honom gå!” Med dessa ord befriar Kristus sin vän Lasaros ur dödens grepp, den död som ”bundit” Lasaros. Jesu ord innebär att döden inte längre har någon makt över Lasaros. Lasaros blev befriad, fick livet åter.

Allt det som Gud idag i texterna vill säga till oss betyder inte att döden, den fysiska och den andliga, plötsligt bara försvinner ur världen, ur människans liv. Så blir det inte. Döden finns kvar, den drabbar oss alla. Vi skall alla en dag skiljas från detta förgängliga jordiska liv. Och den död som i form av tvivel, hopplöshet och synd plågar den enskilde, denna andliga död skall även i framtiden vara den troendes gissel.  Men tack vare påskens mysterium får vi nu en annorlunda syn på döden. Jesu kvalfulla död på korset bevittnar vi med sorg och smärta och hans lidande ligger bortom vår förmåga att föreställa oss. Men segern tillhör Herren. Under den kommande påskhögtiden, under de heliga tre påskdagarna, kommer vi att tillsammans med honom gå genom lidandet och döden för att, – också då tillsammans med honom – på Påskdagens morgon få uppleva den jublande glädjen över hans uppståndelse.

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor