Levande vatten – 3:e söndagen i fastan

Levande vatten

”Finns Herren ibland oss eller inte?” Denna fråga, denna tvekan uttalade Israeliterna under deras vandring i öknen när törsten plågade dem. De var på flykt från det egyptiska slaveriet men det visade sig att vägen från Egypten till det utlovade landet inte är så lätt. Folket upplever svårigheter, stora svårigheter. De saknar vatten. Vi kan lätt förstå Israeliternas irritation, att de blev upprörda och arga. De förstod att utan vatten skulle de komma att dö. Kan de förvänta sig något under när det istället känns som om Gud har övergivit dem? Därför deras förtvivlade fråga: ”Finns Herren ibland oss eller inte?” Därför deras knot och klagan mot Mose. Folkets situation verkar vara hopplös. Det finns ingen räddning för dem. Kan Gud verkligen ge dem vatten mitt i öknen? Är Gud så mäktig att han kan få vattnet att strömma fram ur klippan?

Denna berättelse om Israeliternas svårigheter under deras ökenvandring, är en berättelse också om oss, kära systrar och bröder. Vi är på väg mot Guds rike. Under fastetiden, bör vi på ett alldeles särskilt sätt, med större iver och engagemang sträva efter detta att åtminstone lite grann närma oss detta mål. Och vi försöker. Vi kanske har lovat Gud och oss själva att just under årets fastetid kommer vi att bli bättre människor, vi kommer att försöka ändra och förbättra något i vårt liv. Och så strävar vi efter dessa förändringar. Med olika resultat. Ibland lyckas vi ganska bra, ibland lyckas vi inte alls. Problem, hinder och svårigheter inställer sig. Vi tröttnar och börjar tänka att vi inte orkar mer, att vi inte orkar längre. Kanske är det bättre och lättare att bara ge upp… Kanske Herren inte alls finns ibland oss… Kanske har Herren glömt oss…

Vi alla, och särskild alla de som drabbas och plågas av sådana eller liknande tvivel och funderingar, alla vi får idag möjlighet att möta Kristus. På liknande sätt som det var för den samariska kvinnan i dagens evangelium, får även vi möta Jesus Kristus. Söndagens mässa, en gudstjänst, en stund av eftertanke, meditation och bön – där finns Kristus. Han väntar på oss. Han vet att vi letar och längtar efter vatten. Han vet att vi behöver vatten, att vi behöver näring för att inte stanna på vägen. Och han vill ge oss inte bara vatten, inte bara näring. Han vill ge oss det renaste, levande vatten. Han vill ge oss det som är nödvändigt för vårt andliga liv.

Kristus säger till kvinnan som kommer för att hämta vatten: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Samma hans ord är även riktade till oss. Vårt inre liv, vårt andliga liv måste hela tiden utvecklas, förnyas och förändras. Vi behöver en ständig omvändelse, det betyder en ständig strävan efter en bättre, mer levande relation med Gud. Därför har vi hela tiden i vårt liv, om och om igen, dessa perioder under kyrkoåret när vi på ett särskilt sätt försöker sätta vår omvändelseprocess i centrum, i focus. Därför har vi fastetiden – för att än en gång möta Kristus, ta emot det han vill ge oss, ”levande vatten” och på så sätt förnya vårt liv.

För allt detta, för att sätta i gång hela denna förnyelse av vårt andliga liv, för att kunna få det som Kristus vill ge oss, är det nödvändigt att ge honom av vår tid. Annars går det inte. Vi måste, liksom den samariska kvinnan, sätta oss tillsammans med Kristus mitt i det vardagliga, ”vid brunnen” och lyssna till hans ord. Så blir vi tillsammans med Messias, med honom som avslöjar för oss sanningen om oss själva. Varje sådan stund med Herren är mycket värdefull. För då får vi det renaste levande vattnet direkt från Källan, från klippan, och det är Kristus själv som är denna klippa.

Paulus skriver följande till Korinthierna om Israeliternas vandring i öknen: ”Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose. Alla åt de samma andliga mat, och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.”  (1 Kor 10:1-4)

Kristus är vår klippa där vi finner vatten, det levande vattnet. När vi kommer till honom så ber vi med den samariska kvinnans ord: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.” Dessa ord måste vara vår bön varje gång vi närmar oss Herren och varje gång när vi ber honom om nåd, stöd och styrka. Kristus – Klippan ger oss vatten. Vi får detta vatten från honom och vi måste bära det vidare. För att Kristi liv skall växa i oss och i alla dem till vilka Kristus skickar oss med det glada budskapet om Guds kärlek till människan.

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor