Kristi födelse – juldagen

julen

”Ära i höjden åt Gud”

De sista dagarna fram till jul är normalt en tid enbart av förväntan och glädje. Vi väntar ju vår frälsare!
Men i år, kära systrar och bröder, grumlas glädjen. Dessa dagar är svarta dagar; dagar präglade av en ofattbar tragedi och smärta. Jag vet att ni alla känner som jag. För ondskan verkar inte finnas några gränser. Vi känner med de anhöriga till alla dem som blev offer för vansinnesdådet i Berlin och till dödsskjutningen i Ankara. Vi känner oro för framtiden och vår oro är berättigad. Vart är denna värld på väg? Terrorn har kopplat ett fast grepp kring oskyldiga människor, inte bara under de senaste dagarna. Dödsskjutningar och terrorattacker har avlöst varandra under hela året 2016. De sker i Bryssel, Nice, i Berlin och på flera andra platser i Tyskland. I juli i år togs fem personer som gisslan i en katolsk kyrka i Normandie, däribland en präst och två nunnor. Gärningsmännen halshögg den 86-årige prästen inför ögonen på de andra i gisslan.
Våldsdåden har alltså präglat 2016. De sker på avlägsna platser, men de sker också i Biskopsgården i Göteborg, i Malmö och på andra platser nära oss. Våldet håller på att bli en del också av vår verklighet.  De ständiga krigen ute i världen är på samma sätt ett trauma för oss alla. De skördar offer i hundratusental. Människor dör och lemlästas och särskilt svårt är det kanske att se de många barnen och deras lidande. Miljontals är instängda i läger eller på flykt undan krigets fasor, dragande sina få ägodelar efter sig i kyla och smuts.
Vi kan säkert ibland känna det som om profeten Jesajas ord nu besannas: att mänskligheten vandrar i mörker, att vi alla befinner oss i ”dödsskuggans land”.
Men i samma mening ger profeten oss ett hopp: vi skall se ett stort ljus, ja för oss alla skall ett ljus skina klart. Vi kan inte blunda för det onda i världen – men vi har fått ett löfte, ett löfte om ett stort ljus, som ska skina klart.
Dessa profetens trösterika ord får sin fullbordan i julevangeliet. Mitt i vardagen sker det som för all framtid kommer att förändra världen: Maria föder sitt gossebarn, lindar honom och lägger honom i en krubba i ett stall, för inte heller för dem fanns rum i härbärget. Mitt i den tidens säkert bistra och hårda verklighet, träder så änglarna fram: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt”. Guds välde bryter in i tiden. Sonen har fötts för vår frälsnings skull.
Så här står vi nu, för att än en gång fira denna tilldragelse. Vi känner profetens och evangeliets ord som vore de förnyade, just idag. Det är en alldeles särskild känsla denna, att trots en ond värld som omger oss, får vi glädjas. En glädje som nästan vill spränga vårt bröst. För Gud har ju kommit till sitt folk för att vara med oss – nu och för alltid. Inga krig, ingen terror, inga mord och förföljelser kan hindra oss från att känna denna glädje just idag, på juldagen. En glädje så stark att vi nästan som änglarna vill ropa: Idag är en frälsare född åt oss, han är Messias, Herren! ”Låt oss jubla och vara glada” som det heter med psalmens ord. Vi får förtrösta på änglarnas ord: var inte rädda! För det är ju Gud själv som idag kommit till denna mörka värld. Han finns ju här och nu, mitt ibland oss! Och denne vår Gud bygger inga murar och reser inga stängsel.  Han ser inte till ras, färg eller etnicitet. Tvärtom vill han att alla ska få komma till honom. Han välkomnar oss alla, som de små, arma, skyddslösa barn vi är.
Selma Lagerlöf skrev i sin bok ”Kristuslegender”: ”Det är inte på ljus och lampor som det kommer an… utan det som är nödvändigt är att vi äger sådana ögon som kan se Guds härlighet.” Det vi ber Gud om idag, är att han skänker oss en stråle av sitt ljus så att vi med våra ögon kan skåda Guds härlighet. Vi ber om att vi ska kunna se vår Frälsare i det lilla barnet där på krubbans strå. Vi ber också om att andra, våra medmänniskor, som kanske även de längtar efter en gudsgemenskap, ska få se honom. Se Frälsaren, precis som vi.
För det är ett under som sker här i stallet: Gud har kommit för att ikläda sig vår mänskliga, svaga gestalt. Vår skröplighet. Och av denna vetskap vill vi dela med oss till andra, till alla. Ingen julgåva är mera dyrbar än denna, så pris och ära åt Herren vår Gud!

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor