Den salige Angelus av Acri (1669 – 1739)

aniol-z-acri

Den salige Angelus av Acri (1669 – 1739)

Luca Antonio Falcone föddes i en arbetarfamilj den 19 oktober 1669 i Acri i Calabrien i Italien. Mycket tidigt förlorade han sin far. Då tog hans morbror, prästen Domenico Errico, ansvar för pojken. Han hoppades att pojken skulle lära sig ett yrke och så småningom ta hand om sin mamma. Den unge Falcone började dock alltmer drömma om ordenslivet. Vid enbart nitton års ålder trädde han in i kapucinorden. På kallelsens väg mötte han både yttre och inre svårigheter i form av familjens motstånd, djävulska frestelser och inre svårigheter. Mycket snart blev han besviken på ordenslivet. Det var inte sådant han hade tänkt sig det. Han ansåg att han inte heller fann den fattigdom han tänkt sig. Efter en tid återvände han till familjens glädje hem.

Hemma kunde han dock inte få någon ro. Efter övervägande kom han fram till att beslutet att lämna ordenslivet var förhastat. Med ödmjukhet bad han bröderna att få återvända till dem. Provinsialen samtyckte och den 8 november 1689 kunde Luca återupptas i orden och på nytt börja sitt novitiat. Också denna gång gav han vika för djävulens list och frestelser, för en känsla av osäkerhet och uppgivenhet. Efter ett tag lämnade han orden och återvände hem.

Först hemma förstod han att han inte borde ha gett upp så lätt, och att man måste vara mera uthållig och tålmodig. Återigen började han be varmt för att på nytt urskilja sin kallelse. När han förstod att hans plats var hos kapucinerna bad han om inträde för tredje gången. Den gången var det inte så enkelt. Generalföreståndarens tillstånd krävdes för att han skulle tas emot i orden för tredje gången. Till mångas förvåning fick han detta tillstånd och den 12 november 1690 kunde han för tredje gången iklädas den kapucinska ordensdräkten. I samband med det tog han emot ett nytt namn, broder Angelo vilket betyder ängel.

Det innebar inte att han blev fri från frestelser och svårigheter, men med Guds nåd lyckades han övervinna dem. En gång när han var nedstämd och överväldigad av den inre kamp han förde, lästes i refektoriet under måltiden en biografi om den helige Bernard av Corleone, en kapucinpater som avlidit trettio år tidigare. När broder Angelo efter måltiden återvände till sin cell föll han på knä framför krucifixet och med tårar i ögonen ropade han: ”Herre hjälp mig. Jag förmår inte mer”. Då hörde han en röst som sade: ”Gör som broder Bernard av Corleone!” . Efter det började han flitigt läsa den helige Bernards biografi och strävade att efterlikna honom, särskilt i bönen och boten.

Hans kallelses väg och vägen till prästämbetet var mödosam. Sina ordenslöften avlade han år 1691 men började inte sina teologistudier förrän år 1695. Den 10 april 1700 kunde han slutligen vid trettioett års ålder vigas till präst. Han behövde tio långa år av formation för att uppnå detta mål.

Som präst arbetade han med stor iver för själarnas frälsning. Med övertygelse och entusiasm uppmanade han de troende att efterlikna den korsfäste Kristus och våga gå i hans fotspår. Snart blev han känd som en utomordentlig predikant och biktfader. Han var också en eftersökt andlig ledare, inte minst av präster och ordensfolk. Mycket sträng i predikstolen visade han sig vara mild och barmhärtig i biktstolen för sina många penitenter. Under långa trettiofem år predikade han outtröttligt Guds Ord i hela södra Italien och kallades därför Calabriens apostel.

I orden hade han under årens lopp många viktiga befattningar. Han var novismästare, guardian (klosterföreståndare), provinsialens rådgivare och provinsial. Han var alltid tålmodig och förstående gentemot medbröderna men krävande och rigorös mot sig själv.

Den salige Angelo av Acri dog den 30 oktober 1739. Han saligförklarades av påven Leo XII den 18 december 1825. Den 13 november 2002 inleddes hans helgonförklaringsprocess. I Kyrkans liturgi firas han den 31 oktober. Han kan utan tvekan vara en skyddspatron för dem som har svårt att urskilja sin kallelses väg. Hans liv visar att man uppnår helighet genom att konsekvent och uthålligt samarbeta med Guds nåd.

Br. Robert M. Zuczkowski OFMCap.