”Skynda dig – idag skall jag bli din gäst!” – 31:a söndagen under året C

sackaios-2
”Skynda dig – idag skall jag bli din gäst!”

Det är inte varje dag som evangeliets texter får våra anletsdrag att spricka upp i ett leende. Om än aldrig så trösterika, är det oftast allvarsord evangelierna förmedlar, ibland tunga. Men dagens text är annorlunda.

Sackaios klättrande bland trädens grenar. Visst är det en nästan komisk bild som målas upp inför våra ögon. ”Han måste vara tokig, gubben” – ungefär så får vi tänka oss omgivningens reaktion. Och det var ju inte vilken tokstolle som helst. Sackaios var en av de förhatliga tullindrivarna, en man som skapat sig en rikedom genom en hård och skoningslös tullindrivning. Nu fick man chansen att göra narr av honom, göra honom till åtlöje. ”Se på Sackaios, som klättrar där i trädet, som en apa”.
Men Sackaios stod på sig. Han ville ju till varje pris se Jesus, denne Jesus som nu alla talade om. Den enkle mannen, snickarens son, som nu gick omkring och berättade om det tillkommande, himmelska riket och som påstods kunna utföra mirakler.

”Sackaios ville se Jesus. Det betyder att ett frö till frälsning började gro hos honom”. Så säger kyrkofadern Kyrillos när han kommenterar denna evangelietext.
Och det var precis det som Jesus också såg. I sitt inre både såg och förstod Jesus det som var själva drivkraften i Sackaios iver: en längtan till Gud, en längtan till något mer och annorlunda än det Sackaios redan hade så mycket av: pengar och makt. Jesus såg och han förstod och han svarade genast upp mot Sackaios iver: ”Skynda dig ner, Sackaios, idag skall jag gästa ditt hem”. ”Idag skall jag gästa ditt hem”. Något så oerhört! Man kan kanske förstå omgivningens bestörtning. Jesus ville gästa den förhatlige tullindrivarens hem, en syndares hem. Och detta bara för att Sackaios visat sin starka iver och längtan att få se Jesus. Man kan förstå hur folket gnydde av avund och bestörtning!

Men i detta att Sackaios fått se Jesus hade ett frö till omvändelse och frälsning börjat gro hos honom. Den stora och avgörande skillnaden mellan Sackaios tidigare liv och det liv han nu skulle leva, hade härmed inträtt i hans liv. Han lovade bot och bättring och skulle i fortsättningen leva sitt liv för Kristus. Jesus var heller inte sen att sammanfatta det som hänt: ”Idag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det”.

Dessa ord är riktade också till var och en av oss här och nu. Om vi med iver söker gemenskap med Gud finns också räddningen där, då blir vi alla söner och döttrar till Abraham. Jesus söker hela tiden gemenskap – med de som tror och lever sitt liv i Kristus och de som är förlorade, de som stött bort honom. Jesus erbjuder räddning åt alla. Och han vill inte att vi dröjer eller tvekar. ”Skynda dig”, säger han. ”Idag vill jag bli gäst hos dig”.

Det alla troende har gemensamt är en längtan till förening med Gud i en tillvaro bortom denna jordiska, en gemenskap med Gud i det himmelska Jerusalem. Sakramenten leder oss på vägen och ger oss tröst och kost under vår väntan.
Inte sällan känner vi oss ovärdiga inför Gud. ”Jag vill gästa ditt hem”. Jag med alla mina synder och brister, hur skulle jag kunna bli utvald av Gud?

I sådana stunder av tvivel kan vi söka tröst och stöd i orden ur Vishetens bok, dagens första läsning: ”Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig ha gett gestalt åt något du hatade. (…) Hur hade det kunnat bevaras, om det inte hade kallats till liv av dig? Du skonar allt därför att det är ditt, du härskare som älskar allt levande, ty din oförgängliga ande finns i allt”.

Kristus söker alltid gemenskap med sin skapelse. Och idag säger han: ”jag vill gästa ditt hem”. Så var inte rädd, tveka inte, välkomna Gud! Även om du känner dina synder och brister som aldrig så stora så välkomna honom. För som Visheten säger oss: Gud älskar allt han skapat. I dopet har Gud kallat oss till sig och han har gett oss sin Ande som vår Hjälpare. Därför förtröttas han aldrig i sin iver att få bli gäst hos oss, ”idag skall jag gästa ditt hem”. Så låt oss skynda, som Sackaios att välkomna honom. Det frö till frälsning som han en gång låtit gro i oss – låt det få kraft att växa. Ty Gud älskar allt levande och hans oförgängliga ande finns i oss alla.

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor