26:e söndagen under året C, Lyft upp din blick… medan tid är

przypowiesci-jezusowy-styl-bogacz-i-lazarz-lk-1619-31-photowidget-photo

Lyft upp din blick… medan tid är

Nästan ingen annanstans i Bibeln är budskapet så entydigt och klart som i dagens texter, från första läsningen, genom responsoriepsalm och andra läsningen, för att så i evangeliet avrundas på ett sätt som inte ger utrymme för några tvivel: evig fördömelse åt vällustingarna, men nåd och upprättelse för de arma och behövande. Evangeliets bild av dödsriket är plågsam läsning. Plågsam och skrämmande: Se här vad som väntar den som valt att leva sitt liv uppfylld av det egna jagets behov och intressen och alldeles oberörd av de andra, de som lider nöd och behöver vår hjälp och omtanke. Se här: ”fukta min tunga, jag plågas här i lågorna”.
Men redan första läsningen anger tonen för hur det går för den som lever sitt liv i välbehag, obekymrad om sin nästa: ”ni smörjer er med finaste olja, men Josefs undergång bekymrar er inte. Därför skall ni gå först i fångtransporten.” Responsoriepsalmen spinner vidare på temat: ”Herren rätar krökta ryggar…, men korsar de ondas planer.” Den helige Paulus ord uppmanar oss: ”kämpa trons goda kamp”. ”Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.” ”Du har ju avlagt den rätta bekännelsen, förstår du inte vilket uppdrag du har”, tycks Paulus vilja säga. ”Kämpa, kämpa, kämpa, lev rättfärdigt till Herren Jesus en dag kommer och kan sluta dig i sin famn.” Ungefär så, skulle man kunna sammanfatta Paulus ord.
Jesu egen berättelse om dödsriket är heller ingen lustläsning: nu ligger han där, den rike mannen, plågad av helvetets lågor och brännande törst. Borta är purpurn och linnet, festen och glansen, medan Lasaros får sitta vid Abrahams sida. Och möjligheten att gottgöra alla synder är borta, också den. För det gapar en djup och bred klyfta i dödsriket mellan de rättfärdiga och de som försuttit sina möjligheter, här, i detta livet. Nu är det för sent att ångra. Och för den rike mannens efterlevande ges ingen pardon: lyssnar de inte till Mose och profeterna är också de utlämnade åt helvetets fasor.
Den rike mannen såg bara det han ville se. Det som var behagfullt för ögat, purpurn och linnet, festen och glansen. Och han lyfte aldrig blicken. Då hade han fått se Lasaros, liggande vid hans dörr, full av sår som hundarna slickade, utmärglad av hunger och törst.  Först i dödsriket lyfte han sin blick. Och då fick han se Lasaros, i upphöjdhet sittande vid Abrahams sida. Men då var det för sent att ångra, böna och be – den djupa klyftan finns ju där.
”Jag uppmanar dig inför Gud”, säger Paulus idag, ”håll ditt uppdrag obefläckat och klanderfritt”. Paulus´ ord förtjänar att upprepas – om och om igen: låt oss minnas vår kallelse, låt oss leva ett rättfärdigt liv i kärlek och omtanke i förhållande till våra medmänniskor.
Den rike mannens sätt att leva påminner oss om de frestelser vi dagligen och stundligen utsätts för. Vi uppfylls så lätt av det materiella – utrymmet för vårt andliga liv blir allt mindre. Vi lever med skygglappar: ”jag” och ”mitt” blir det viktiga och vi är så rädda att förlora något.
”Det är bättre att inget se”, tänker vi. ”Lyft inte blicken – då kanske vi ser det vi inte vill se: andra människors nöd och hjälplöshet. Vad kan jag göra åt det? Dom, de andra, får väl hjälpa sig själva.” Ett bedrägligt och farligt sätt att lätta sitt samvete. Ett självbedrägeri och ett bedrägeri inför Gud som vi dyrt får betala. Det är vad dagens texter berättar om.
När det gått så långt att vi inte varken vill eller tycker oss kunna hjälpa de andra, de som vi så väl vet behöver vår hjälp – ja då har vi också stegvis avlägsnat oss alltmer från Gud och från det uppdrag han gett oss. Du och jag, vi alla, lever då farligt nära att gå samma öde till mötes som den rike mannen. Om allt detta får vi läsa i skrifterna, hos ”Mose och profeterna.”
”Trons goda kamp”, de kända orden hos Paulus, är ingen kliché, tom på innehåll. För en ständig kamp är vad den kristnes liv handlar om. Kärlek, rättfärdighet, uthållighet – för att segern skall bli vår måste vi ständigt kämpa. Inget ger sig av sig själv. Kamp, ständig kamp! Och tron har som sin viktigaste komponent: kärleken till Gud men också till medmänniskan, allt i en sann Jesu efterföljd. Låt oss därför lyfta vår blick – medan tid är. Lyfta den för andra människors behov av hjälp och kärlek. Låt oss göra det nu, inte imorgon, inte en annan dag. Utan nu – medan tid är. En dag kan det vara för sent: ingen känner dagen och stunden för vår Herre Jesu Kristi återkomst. På denna dag, domens dag, skall vi stå där med vårt uppdrag obefläckat och klanderfritt, i dopets rena, vita klädnad. Låt oss be Gud om styrka och uthållighet i kampen, trons goda kamp.

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor