Jag – en Jesu lärjunge? – 23:e söndagen under året

M.Teresa och JPII

Jag – en Jesu lärjunge?

”Ack, Herre Jesus, hör min röst:
gör dig en bädd uti mitt bröst,
uti mitt hjärta bliv och bo
så har jag tröst och evig ro”

Kan den sanna tron på Gud bättre sammanfattas än i dessa psalmens korta rader?
Här finns den innerliga bönen om att Jesus måtte komma till oss; att vi vill lyssna då han kallar. Här finns också bönen om att vi skall få förbliva i hans kärlek och omfattas av hans nåd. Då, om jag förblir i Guds kärlek har jag också för alltid den tröst och den eviga ro i väntan på himmelriket, som gör varje kristen människas liv så rikt och fullkomligt.
Hur är det då med oss, vi alla här idag, som säger oss vilja vara en Kristi lärjunge?
Möter vi varje ny dag fyllda av glädje, den innerliga glädje som bara en sann och uppriktig kärlek till Gud kan ge? Känner vi den samma glädjen över att få vara en Jesu lärjunge, den där nästan sprudlande glädjen som vi kan känna när vi hör fåglarnas sång om våren eller när vi når fram till en porlande källas friska vatten den där hetaste av alla sommardagar?
Visst känner vi en slags ”stolthet” över att vara kristna när vi på söndagen tillsammans med alla andra kyrkobesökare får sjunga och lovprisa Herren av våra lungors fulla kraft och när vi vet att nu, nu får vi också möta Herren, vara nära honom: ”Jag är ju din lärjunge, Herre. Jag känner dig ju.”
Men vi får inte ta allting för givet. Jesu ord i dag uppmanar oss att rannsaka våra samveten. Vi får inte slå oss till ro i någon slags lättjefull tanke om att Guds kärlek, barmhärtighet och nåd är något självklart, något en gång för alla givet. Gud prövar oss ständigt. Tron är en kamp. Jesus säger att man inte kan vara hans lärjunge om det finns någon eller något vi vill älska eller föredra framför honom. Det räcker inte med att bekänna sig till Gud som en Jesu lärjunge. Vi måste ta korset på oss, ständigt detta kors, förlitande oss på att Gud ser vår kamp. Så när vi hör dessa vår Mästares stränga ord idag, får vi alltså anledning att rannsaka våra hjärtan: älskar jag Gud över allt annat? Finns han där, på den första och främsta platsen i mitt liv? Bär jag korset så som Jesus gjorde det eller försöker jag på olika sätt undkomma denna börda? Och till slut hamnar vid där: ”Är jag en sann Kristi lärjunge?” Och denna fråga leder vidare: ”På vilket sätt skall vi som lever här och nu förverkliga Herrens uppmaning till oss att vara hans lärjungar?”
Just idag är det Kyrkan som hjälper oss med det rätta svaret. Idag får vi ett föredöme, en förebild. En förebild i nitisk uppoffring för att hjälpa de fattiga och utsatta. En förebild i sättet att efterlikna Jesu godhet och medmänskliga kärlek som få andra når upp till. För just idag helgonförklaras Moder Teresa. Alla känner hennes insats, alla vet vem hon var.
Det mest bestående intryck Moder Teresa gjort på mig, förutom denna hennes kärlek till de fattigaste av de fattiga, är hennes tålamod, hennes iver att ständigt söka Guds vägledning i sitt liv. Moder Teresa inträdde vid unga år i en orden, men efter tjugo år av ordensliv stod det plötsligt klart för henne att Gud ville något annat med hennes liv, något mer. Hon skulle viga sitt liv åt att hjälpa de mest utsatta. Så tolkade hon Guds vilja. Hon lämnade sin gamla orden och instiftade en ny, Missionaries of Charity, Moder Teresas systrar. Men det tog tid innan hennes nya orden blev erkänd av Rom. I tjugo år varade denna hennes väntan. Under tiden arbetade hon outtröttligt med hjälp åt de fattiga, det kall Gud givit henne. Och alltid, varje vaken stund på dagen bad hon om Guds hjälp. ”Without prayer I could not work for even half an hour. I get my strength from God through my prayer.” – ”Utan bön skulle jag inte kunna arbeta ens en halv timme, jag får min kraft från Gud genom bönen”. Gud alltså, på den första och främsta platsen, i Moder Teresas liv. Hon är exemplet i sättet att bära sitt kors. Ingen med mer offervillig insats i Guds kärleks namn, ingen med större beslutsamhet att hjälpa, ingen med större förmåga att inge hopp – hopp om ett bättre liv för de många tusentals utsatta, de fattigaste och mest eländiga.
Om korset och viljan att bära det, för Jesu Kristi skull har hon också sagt några minnesvärda ord: ”You must give what will cost you something. Then your gift becomes a sacrifice, which will have value before God. Any sacrifice is useful if it is done out of love.” – ”Du måste ge åt andra på så sätt att det kostar dig något. Då blir det som du ger, din gåva, till ett offer och det blir värdefullt inför Gud. Varje offer inspirerat av kärlek är ett värdefullt offer”.
I Moder Teresa visar oss Kyrkan ett exempel på hur en kristen i bön, offervillighet och kärlek – kärlek till Gud och kärlek till våra medmänniskor, kan leva här och nu som en sann Kristi lärjunge.
Vi kan inte alla förväntas leva och verka som Moder Teresa. Men vi får inte glömma att i hennes livsgärning stod hon inte ensam. Tusentals stödjare över hela världen hjälpte henne och arbetar fortsatt i hennes anda. Men hennes liv och gärning visar hur ett kall kan omsättas i praktiken, hur en människa av kärlek till Gud kan sporras till närmast obegripliga insatser till fromma för de fattiga och föraktade.
Moder Teresa var i sin gärning unik, men hon kan tjäna oss alla som ett exempel på hur ett liv som en Kristi lärjunge kan levas. I en innerlig och fördjupad bön får vi av vår Herre en vägledning till medmänsklig kärlek. Och till Gud får vi alltid komma, trots våra fel och brister. Sätter vi Gud på den första och främsta platsen, uppfylls vi också av hans kall – och vi får av honom kraften att bära vårt kors. Det som vi i Guds kärleks namn är beredda att ge åt andra, visar hur stark vår vilja är att bära vårt kors: ett besök hos en sjuk och ensam medmänniska, ett vänligt leende, ett varmt omhändertagande av nyanlända som flytt krigets fasor och på allvar vill inlemmas i det svenska samhället. Till synes små saker av godhet är en stråle av Guds ljus som vi skickar vidare till vår medmänniska. Moder Teresa säger: ”It is not how much you do but how much love you put into the doing and sharing with others that is important.” –”Det viktigaste är inte hur mycket du gör. Det viktigaste är hur mycket kärlek det finns i det du gör.”
En stråle av Guds kärleks ljus – ge den till någon idag, och inte bara idag och Moder Teresa skall skänka er ett varmt leende från sin plats vid Guds sida i hans himmelska härlighet.

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor