Den eld som Jesus vill tända

zapalki-ogien-kolorowe

20:e söndagen under året C

Den eld som Jesus vill tända

Jag tror inte någon av er blir förvånad om jag påstår att Jesu ord i dagens evangelium är en smula förvirrande.  Vad är det för en eld Jesus vill tända? Vad menar han?  Hur skall vi förstå hans ord: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden. (…) Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring!” Visst låter det lite skrämmande? Det är inga ord som man normalt förknippar med Jesus. Så hätsk och stridslysten i tonen. Just i dessa ord gör han oss rädda och osäkra. Är detta verkligen den samme Jesus som i varje mässa också säger de läkande och trösterika orden: ”Frid lämnar jag efter mig åt er, min frid ger jag er”?  Jesus vill tända en eld på jorden, han förutsäger att splittring kommer att ske men samtidigt förkunnar han frid åt sina lärjungar. Märkliga ord, så motsägelsefulla. Jesus lämnar oss i ånger och rädsla. Vad är det som kommer att ske? Och hur kan vi undgå att drabbas av denna eld och denna splittring? Finns det någon räddning för oss?

För att på rätt sätt förstå meningen med Jesu förkunnelse idag, låt oss vända oss till den helige Ambrosius, kyrkofader och kyrkolärare som levde på 300-talet. Ambrosius skriver i sin Utläggning av Lukas evangelium att den eld som Jesus talar om inte är en sådan eld som förtär ägodelar, som åstadkommer förstörelse och lämnar allt i aska. Istället menar Jesus, enligt Ambrosius, att han inom varje människa skall tända en eld av godhet, en eld som hos varje individ renar och läker, en eld som lyfter fram det goda inom oss, en eld som renar människans själ från ondska, illvilja, syndfullhet. Med andra ord: renar människosjälen från allt onödigt som tynger oss, allt det ”skräp” vi bär med oss, ”skräpet” som tynger oss och blockerar vägen fram till den hela och fulla kärleken och friden som Jesus erbjuder oss.  Jesus vill tända en eld, säger Ambrosius, som ”förtär allt som är fyllt av världens lust och alla köttets gärningar.”

(”Det blir klena framsteg och en dålig lön om man enbart av fruktan för straff avhåller sig från det onda. Därför eggar Herren vår iver att vinna hans nåd och upptändas av längtan att äga Gud och säger: Jag har kommit för att tända eld på jorden. Det är inte en eld som förtär ägodelar. Den tänder en god vilja, den renar de gyllene kärlen i Guds hus men förtär hö och halm (1 Kor 3:12). Den gudomliga elden förtär allt som är fyllt av världens lust och alla köttets förgängliga gärningar.” för att citera Ambrosius)

Det är just en sådan eld Jesus vill tända inom var och en av oss, en eld som gör att kärlek och godhet blir vår ledstjärna. Hans iver är stor; han skulle önska att den elden redan brann i våra hjärtan. Och lyssnar man noga, så förstår man att hans ord inte bara kommer sig av vrede över att så mycket återstår för människan i hennes arbete för kärlek i Jesu efterföljd. Hans ord är också dikterade av en slags frustration, för han inser att den eld Jesus tänder också innebär splittring. Elden Jesus tänder, skiljer det goda från det onda. Elden skiljer det och de som tillhör Gud, det gudomliga, från allt det och alla dem som är emot den kristnes Gud.  Exemplen skulle kunna göras otaliga, på den splittring Jesus vet skall komma när elden tändes. Den splittringen har följt oss genom historien och det räcker med att här påminna om de många kristna som i olika delar av vår värld förföljes och dödas för sin tros skull. Den åldrige prästen i Frankrike som nyligen brutalt och bestialiskt mördades av IS anhängare, är bara ett av många tusen exempel på den splittring som råder i mänskligheten.

”Om den ändå redan brann!” Jesus ropar ut sin längtan efter den brinnande elden. Och det är vi alla, du och jag, som i våra hjärtan skall låta denna eld flamma upp och brinna med kraftfull låga. Så får vi då idag anledning att rannsaka oss. Brinner det inom oss överhuvudtaget någon eld? Delar vi med Jesus hans längtan efter den brinnande, livgivande elden, elden som förtär det onda men låter godheten prägla våra gärningar? Eller känner vi att allt är bra som det är? Vi går ju till mässan, vi lever ett gott, kristet liv. Vad mer behövs? Det finns ett hot mot den kristne, ett hot som tyst smyger sig på oss utan att vi egentligen tänker på det. Det hotet kan vi sätta namn på. Vi kallar det ”andlig bekvämlighet” och liknöjdhet. Och det hotet är ett av Satans mest effektiva redskap. För om inte elden för Guds godhet hålles levande, får Ondskan allt bättre plats att breda ut sig. Vi lutar oss tillbaka i självgodhet och bekvämlighet: allt är bra som det är. Den Onde står beredd att lägga under sig allt större bitar av vårt inre. Så se upp för den ”andliga bekvämligheten”, den gör inte mycket väsen av sig, den smyger sig bara på oss, en liten bit i taget, dag för dag. Ribban i vårt andliga liv får ligga där den ligger. Vi höjer den inte.

Jag har i år haft förmånen och glädjen att vara med på världsungdomsdagarna, ett evenemang i gigantiskt format där katolska ungdomar från hela världen samlas. I år var det Krakows tur att stå värd för dessa dagar. Påve Franciskus, som var närvarande, nämnde några gånger inför ungdomarna att han blir rädd när han hör om de många människor som redan i unga år går i pension. Då finns lockelsen till lättja där, menar påven. Man blir sittande framför TV:n i soffan, känner uppgivenhet och till slut saknar man både vilja och förmåga att göra något vettigt. Det finns en fara i detta, menar påven. Hur lätt blir man sedan inte en ”soffpotatis” för resten av sitt liv!
Jag tycker att Franciskus varning gäller inte bara unga människor, den gäller alla oss dagens kristna. Det finns en risk, en lockelse att inte göra för mycket, att inte engagera sig för mycket, att disponera vår fritid som vi själva vill. Lockelsen finns där, att inte resa sig från soffan. Men det är tvärs emot det som Jesus vill! ”Om elden ändå redan brann!”

Jesus vill att en levande eld brinner inom oss. Det skall vara hans eld, det skall vara den eld som han själv vill tända i oss. Denna hans eld kommer att värma oss när det behövs. Elden kommer att ge oss ljus som vi behöver i mörka stunder. Elden kommer också att rensa, rena vårt inre från allt ”hö och halm”, från allt som vi inte behöver i vårt liv, från all synd. Det är en sådan eld Jesus vill tända i vårt liv. Öppna ert hjärta för Jesus – och han ger oss den eld som aldrig slocknar!

Ära vare Fadern…

korrigering: Carl Hellmor