… bara en sak behövs – 16e söndagen under året

MaryMarthaLazar01

… bara en sak behövs…

 

I det åttonde kapitlet av sitt evangelium återger den helige Lukas följande Jesu ord: ”Min mor och mina bröder, det är alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det.” (Luk 8:21) Kristus säger att när man lyssnar på Guds ord och följer det, då uppstår en alldeles särskild relation mellan människan och Gud själv. Den relationen jämför Kristus med en familjerelation. Han liknar alltså relationen till Gud med relationen där människorna står varandra nära.

Dagens evangelietext berättar också om ett familjärt möte hemma hos Marta. Och denna korta berättelse är en bild av människans relation till Kristus, till Gud. Detta människans möte med Gud har sin början i detta att människan måste bjuda in Gud till sitt hem, det vill säga till sitt liv. Visst är det ju så att det är Gud som börjar hela denna process genom att skapa människan, ge henne trons liv och därmed möjligheten att närma sig Gud. I sitt jordiska liv gick Jesus omkring och förkunnade. Han kom till olika städer och byar och han väntade tålmodigt tills något ville bjuda in honom till sig, till sitt hus, till sitt liv. Och på samma sätt är det med Gud. Gud väntar även Han tålmodigt tills du och jag bjuder honom in till sig, till vårt liv. Gud vill vara oss nära. Han vill vara själva centrum i vårt liv. Han vill inte att vi håller honom på distans. Att vi bara möter honom i kyrkorummet och få tillträdde till honom bara när vi stiger in genom kyrkdörren. Och kära vänner, alldeles säkert är att Gud inte vill att vår relation till honom avslutas när vi stänger dörren till kyrkan bakom oss efter söndagsmässan. Detta är någonting vi kan vara alldeles säkra på. Men det betyder inte att han tvingar oss till ett liv med honom. Han finns där, i vår vardag, i våra städer och byar och han väntar, väntar tålmodigt på vår inbjudan. Gud har gett oss vår fria vilja, han finns där för oss, men han tvingar oss inte.

Varje gång människor skall mötas, måste först en del praktiska saker och ting ordnas. Och i det här sammanhanget skall vi tänka på mötet med vår Herre som ju sker varje söndag i kyrkan. Jag tänker då på allt det som måste förberedas innan vi får glädjen att möta Herren i mässan. Jag tänker på de församlingsbor som alltid är beredda att ställa upp med sitt engagemang och som ser till att kyrkan är smyckad och prydd så att vi kan fira mässa på det sätt som vi alla vill. Och när jag talar om dessa engagerade människor och kallar dem för just ”Martor” är det med mitt hjärtas fulla uppskattning och glädje. Utan en eller flera ”Martor” i församlingen skulle vi inte få någon gudtjänst. Men alla kan inte vara Marta.  En del mässfirare vill hellre hålla sig lite vid sidan. De vill inte framhålla sig själva på något sätt. Istället är dem nästan osynliga. Med det är nästan alltid så att var och en vill bidra på något sätt i församlings gemenskap. Ibland tar vi församlingsbornas medverkan för så naturlig att vi inte märker den.

Dagens evangelium ger oss alltså tillfället att se oss runt i vår församling och tacka för alla de ”Marta – insatser” som sker varje söndag, men som jag sade, insatser som vi inte funderar särskilt mycket över utan tar som en självklarhet.

Men bakom varje sådan insats finns det ju alltid en människa, en Marta. När det gäller dagens evangelietext måste vi också fundera över hur vårt engagemang med mötet med Kristus ser ut. Kanske finns det något som vi kan göra annorlunda, en verklig insatts från oss själva, ett verkligt bidrag från oss själva. Ja, kära vänner, i bönen kan vi förberedda oss. Vi kan tacka vår Herre för att vi får möta honom i mässan, och detta kan vi göra både före och efter mässan. Vi kan förberedda oss i en stunds eftertanke över detta möte med Herren, den nåd han visar oss och den glädje vi får känna i detta att han ger sig själv åt oss i eukaristin.

Men det som är det viktigaste i denna dags berättelse ur Lukasevangeliet är detta att Kristus påminner oss om att vi är hans lärjungar och att vi, liksom Maria, måste ägna vår tid åt att sitta vid vår Herres fötter och lyssna till hans ord. Det är detta som är grundläggande för varje Kristi lärjunges liv: att lyssna till Mästaren. Om vi inte lyssnar till Herrens ord kan vi heller inte kalla oss Kristis lärjungar. En troendes främsta uppgift är att sitta vid Herrens fötter och lyssna på honom. Och den tiden måste vi ta om vi inte vill förlora det viktigaste av allt: vår relation till Jesus Kristus.  Vi måste lyssna om inte vår relation till Gud skall försvagas.

Det som är svårt för oss alla är att upprätthålla den rätta balansen mellan det som är Martas och det som är Marias inställning. Vårt liv får inte sakna den sortens lyssnande som var Marias. Men samtidigt får vi inte glömma att det finns praktiska ting som måste ordnas. Vår vardag är full av praktiska ting som alla måste skötas och ordnas. Hur upprätthåller man då denna balans? Hur får man tiden att räcka till? Hur kan man vara både den gode lyssnaren till Kristus och den som utför alla sysslor som måste utföras? Jo, kära vänner, det kan man göra genom att hela tiden öppna sitt hjärta för Kristus. Och att tänka och reflektera över vår Herre det kan vi alltid göra, varje stund på dagen, även i de mest vardagliga sysslor eller i vårt arbete.

Genom att vara som Hans mor och som Hans bröder, alltså den samma nära relationen till som finns i en familj, blir det lätt för oss att lyssna till Guds ord och handla efter det. Jesus sade att de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta bär frukt genom att vara uthålliga. Låt oss alltså vara uthålliga i detta att lyssna till vår Herre, hans förkunnelse i Bibeln. Låt oss också som Marta vara uthålliga i att utföra de nödvändiga sysslorna. Och låt oss först och främst vara uthålliga i detta att inte glömma att ständigt på nytt bjuda in vår herre till vårt liv, så att han hela tiden får vara nära oss, så att han får vara det självklara centrum i vårt liv som han vill vara.

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor