Att följa Kristus – villkorslöst. 13:e söndagen under året

din hand i min

Att följa Kristus – villkorslöst

”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring”. Orden är biskop Thomas´ i hans så
kallade ”Frihetssång”. Hur många svenska skolbarn i gamla tiders ”pluggskola” har inte fått dessa ord etsade i sitt minne? Redan biskop Thomas Simonsson i Strängnäs, som levde i 1400-talets Sverige, visste alltså att frihet inte är allom givet. I Sverige fanns då ofriheten i skepnad av den danska förtryckarregimen. Thomas skrev för att stödja frihetskämpen Engelbrekt. Friheten hotas ständigt av mörka krafter och frihet måste erövras.
Och så har det fortgått genom historien.
Den lille pojken som fingrade på det fina märket från Solidarność som han stolt ville bära
på sin jacka. Men efter de vuxnas oroliga blickar och tillsägelser förstod han att det kanske inte var så självklart att bära frihetsrörelsens symbol när man levde under det kommunistiska oket av ofrihet och åsiktsförtryck. Den lille pojken var jag själv och nu började jag så småningom förstå att frihet inte är en självklarhet, inte ens för ett litet barn. Frihet måste erövras – i ständig kamp mot det onda.
En utblick över världen ger oss en dyster påminnelse om ondskans krafter. Hundratusentals människor är på flykt undan krig och terror och på många håll i världen är åsiktsyttringar, obekväma för en diktaturregim, liktydigt med mångåriga fängelsestraff eller avrättning.
Den verkliga och sanna friheten finner vi hos Kristus.
”Till frihet har Kristus befriat oss”, säger Paulus. Och då förstår vi att Paulus inte bara menar den för oss så viktiga yttre friheten, den som är alla människors rätt. Paulus menar främst en frihet i anden. Vår kamp för frihet i anden, undan synden, ger vårt liv en meningsfull inriktning. Kristus ser till den ångerfulle och tar kärleksfullt emot var och en som väljer att följa honom.
Frihet i anden innebär också att vår strävan skall vara att rätt förvalta den fria vilja som Gud, vår Fader har lagt ner i varje människas själ. Också detta är en kamp: ”Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill”, säger Paulus.
Köttet och anden – däremellan råder ständigt ett spänningsförhållande. Och köttet kräver ingen liten tribut av oss. Köttet är vår vardag med alla dess lockelser: att äga mer, att se bättre ut. Vårt habegär stillas inte av en rea i butikerna. Habegäret blir till ett beroende som alltmer suger in oss i materialismens irrgångar.
Om vi låter ”köttet” ta paus en stund, kanske vi hör andens svaga röst: här finns vår längtan efter en levande relation till Gud, en längtan efter stillhet, inre frid. Vår andes röst må vara svag men hos den troende gör den sig ständigt påmind. Och med dess hjälp kan vi hoppas på att få den kraft som behövs för att utstå kampen med det onda – och till slut leda oss till seger, den seger som ger oss en sann och riktig frihet i Jesus Kristus.
I dagens evangelium får vi veta hur denna kamp gestaltas: Kristus kallar oss hela tiden att följa honom. Och vår tro är vårt svar på denna hans kallelse. Den troendes vilja att följa Kristus är obändigt stark. Ändå får vi ibland känna nederlagets bitterhet. ”Köttet” tar över – och med ”köttets” seger går också vår andliga frihet förlorad.
Apostlarna är kompromisslösa i förhållande till dem som säger nej till Kristus. De vill förgöra dem alla med en eld från himlen.
Jesus däremot visar oss försoningens väg. I kamp med alla de krafter mot Gud som ondskan mobiliserar måste vi be om nåden att göra Kristus till den förste och främste i våra liv. Låter vi Kristus vara den främste är kampen om vår frihet vunnen. För det är Kristus – och bara han – som förmår ge oss den verkliga andens frihet.
Människan är stolt över att få vara en fri varelse. Och på allt sätt slår vi vakt om denna vår frihet. Vi är beredda att kämpa till sista blodsdroppen för att försvara vår frihet.
Men vi glömmer nåden.
Vi glömmer att vår frihet är en gåva av nåd från Gud. Det andra bara kan drömma om, tar vi för givet. Vi blir idag också påminda om att vår frihet, vår andliga frihet, är något vi ständigt måste vakta över så att vi inte förlorar den.
Det finns en säker väg till frihet, en väg där vi inte tappar fotfästet och det är vägen till Kristus, ledda av den helige Ande. Den vägen är också vägen undan köttets begär. På den vägen är vi fria, och förblir fria – alltid beredda att följa Kristus vart han än går, vart han än vill leda oss.

Ära vare Fader…

Korrigering: Carl Hellmor