Människans synd, Guds barmhärtighet – 11 söndagen under året

människans synd

Människans synd, Guds barmhärtighet

Bibeln, Guds ord, ger många exempel på människans syndfullhet. Redan inledningsvis får vi ju, som alla vet, ta del av berättelsen om Adam och Eva. Adam och Eva lockades att följa satans röst och sedan dess talar kyrkan om människans synd som en arvsynd. I det som Gud vill uppenbara för oss genom sitt ord, finns alltså synden med, redan från början. Dagens texter ger också de exempel på denna människans dragning mot synden, mot det som står i strid med Guds vilja. Första läsningen berättar om kung David, som trots all den nåd han fått av Gud, faller för syndens lockelse. David dödar för att kunna ta sig en annans hustru. Gud ser Davids handling, Gud ser Davids synd. I dagens evangelium är det en kvinna, en synderska som är huvudpersonen. Alla känner hennes syndiga liv och dömer henne. De flesta vill inte ha något med henne att göra. Allt på grund av hennes synd.

Bibeln berättar således på många ställen om hur synden är en del av vår verklighet. Synden är ett ok som hela tiden tynger oss. Men synden är inte allt i vårt liv. Vi känner den, men vi strävar också efter omvändelse, efter detta att bli fri från synden, fri från dåliga vanor och svagheter. Och mitt i det tillsynes tunga som syndens börda innebär, finns också glimtar av ljus i det Bibeln har att berätta. Och dessa glimtar av ljus är talet om Guds barmhärtighet, om hans vilja att förlåta som överallt finns att ta del av i texterna. När kung David konfronteras med sin skuld, så framgår det att den som är stark i tron och är villig att erkänna sin synd och skuld, också får förlåtelse. ”Herren förlåter dig din synd. Du skall inte dö”, säger ju Natan.  Också i andra läsningen ger oss Paulus prov på en stark tros välsignelsebringande verkan. ”Ja lever, fast inte länge jag själv. Det är Kristus som lever i mig. Jag kastar inte bort Guds nåd.” När vi kommer till evangelietexten och hör om synderskan, så är det Jesu ord till denna stackars kvinna som etsar sig fast i vårt minne: ”Herren förlåter dig din synd, din tro har hjälpt dig, gå i frid.”

Alla dessa exempel visar oss att Gud är medveten om vår synd, skuld och svagheter. Men exemplen visar också att Gud tror på människans möjligheter till bättring. Han, vår Fader, som gett oss den fria viljan, tror oss om att ha möjlighet att välja det goda och att alltså välja bort synden. Han visar oss detta genom att ständigt på nytt förlåta den som lägger sin syndabörda vid hans fötter.

Ibland är vi beredda att nästan ge upp. Vi känner det som att vi inte kan bryta en ond cirkel. Det vi inte vill, det gör vi. Det vi vill – det gör vi inte, för att fritt citera Paulus. Därför blir orden från evangeliet idag: ”Herren förlåter dig, din tro har hjälpt dig”, en slags balsam också för oss i vårt inre. Vi hör hur Gud är beredd att förlåta om vi bekänner, om vi inser vad som har blivit fel i våra liv. En bekännelse lika rak och klar och insiktsfull som Davids – Jag har syndat mot Herren. Eller som synderskans – genom tårar och ånger. När vi insett och ångrat får vi också del av förlåtelsen och därmed möjlighet till en ny, djupare gemenskap med vår Herre.

Guds förlåtelse innebär inte att vi hela tiden på nytt kan synda. Våra synder skadar vår relation till Gud. Den skadar oss själva och våra medmänniskor. Med sin förlåtelse vill Gud att vi går vidare på den väg han har utstakat för oss. Med Guds förlåtelse är vi som barnet i sin vita, rena dopklädnad, beredda att börja vårt liv fri från synd och skuld. Guds förlåtelse är ett sätt att vrida allt rätt igen, ge vårt liv en ny riktning där Gud själv är vår vägvisare.

Guds förlåtelse skänker oss också styrka och frimodighet att ta upp kampen mot synden. Guds barmhärtighet skall på nytt öppna våra hjärtan. Tack vare Guds förlåtelse kan vi se det goda i Guds plan för våra liv. Och vi ser det goda i oss själva och i våra medmänniskor. Gud vänder sig alltså idag till var och en av oss, till dig och till mig – ”Jag förlåter dig din synd, din tro har hjälpt dig, gå i frid.”

Vilket blir vårt svar? Hur blir det med vår strävan efter det goda? Tar vi budskapet till oss eller fortsätter vi leva våra liv som om vi ingenting hört, ingenting förstått? Gud har sagt sitt, bollen ligger nu hos dig och mig, för att tala ett språk som vi alla förstår.

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor