Amen, marana ta (må detta ske, kom, Herre Jesus) – 7e påsksöndagen

 

maranatha_come_lord_jesus_vinyl_bumper_sticker

Amen, marana ta (må detta ske, kom, Herre Jesus)

Kära bröder och systrar!

Jag vill inte genera någon, men vågar ändå påstå att alla här idag nog inte vet vilka som är de allra sista orden i vår Bibel, den avslutande textraden. Så lyssna därför till de underbara orden ur Johannes Uppenbarelse. Ord som är så fyllda av hopp, tröst och tillit och som samtidigt är en bön: ”Ja, jag kommer snart. Må detta ske, kom, Herre Jesus”.
När Kristus går till Fadern, lovar han att komma tillbaka. Och för de första kristna var väntan på denna Herrens återkomst mycket levande. För den skulle komma snart, det var vad man trodde i fornkyrkan. Trodde och hoppades på. De sista orden ur Skriften är precis som ett eko av denna väntan: ”Ja, jag kommer snart. Må detta ske, kom, Herre Jesus”. Marana ta!
Men lärjungarnas och fornkyrkans förhoppningar infriades inte och tiden och stunden för Kristi återkomst förblir ett mysterium, en väl förborgad hemlighet där bara Gud Fadern kan ge svaret.
De troendes väntan och hopp om återkomsten har burit dem genom årtusenden. En tålmodig väntan. Men en väntan som inte bara är tröstlös och prövande, utan också fylld av kärleksfull förtröstan, för vi väntar ju på vår Frälsare, den som löst oss ur syndens bojor och lovar oss evigt liv.
Tänker vi på det stora och underbara som detta löfte inrymmer? Och tänker vi på honom, vår Herre, Jesus Kristus – han som lovar oss liv i det himmelska Jerusalem, staden där ingen pina finns, inga sorger, ingen död?
Jesus ber till Fadern. Han ber för dem som funnit tron och för alla som skall finna trons gåva.
Och han ber om enhet – ”att de alla skall bli ett”. Enheten ska bli tecknet som hjälper alla att
komma till tro, tron på Gud och hans frälsningsplan för mänskligheten. Först när enheten är förverkligad, först då skall världen förstå, komma till tro.
Men var finns den så viktiga enheten? Hur sviker vi inte vår Herre? När skall vi någonsin komma till insikt?
Varför ondska istället för kärlek? Varför krigen? Varför hunger och svält? Varför människor på flykt i hundratusental, där hundratals människor varje månad drunknar i det svarta, kalla
havet när deras usla båtar gått till botten? Bilden av den lille pojken, liggande död i strandkanten har etsat sig fast i vårt minne, som en bild av vad som blir resultatet av senare års förfärliga, ödeläggande krig.
Vi ställer frågorna, men får inga svar. Finns det längre något utrymme för vår Gud och hans kärlek till oss i en värld som denna?
I vår rådlöshet och förvirring anar vi kanske att svaret ligger hos oss själva. Gud har gett oss vår fria vilja – en dyrbar skatt, men svår att rätt förvalta. Här kan vi se våra misslyckanden.
Ondskan är en realitet, en stark motkraft till Guds gränslösa kärlek.
Vi resignerar ofta inför världens ondska i tanke att vi inget kan göra som enskilda individer.
Men vi behöver inte bära med oss en idé om att ensamma förbättra världen. Det räcker med att börja med det lilla. Genom att vara goda förebilder i tron, i bön och förtröstan på vår Herres löften, kan vi – som bäst – hoppas på att ingjuta den samma tron hos andra. Men detta kräver arbete av oss; vi kan inte slå oss till ro på vår kammare. Vi måste bli ett ”tecken” för andra. Vår inställning måste vara att någonstans måste vi börja, hur hopplöst kanske allt än ser ut.
Men till vår hjälp behöver vi den helige Ande.
Nu förbereder vi Pingsten och Andens ankomst. Och vi behöver alla Anden.
Längtar vi efter Anden? Väntar vi? Eller glömde vi denne vår Hjälpare strax efter konfirmationen? Då, den gången då vi fick kraften att vittna om Gud och löftet om Andens hjälp. Är denne Guds Ande numera bara ett abstrakt begrepp, suddig i konturerna, svår att greppa med vårt förstånd – och med vår tro? Vid konfirmationen, ja – men sedan?
Kära vänner! Vi behöver Anden, mer än vi kanske tror. Den helige Ande är en självklar, stark och verksam del av den Treenige Guden. Låt oss inte förringa denna den helige Andes kraft och verkan i våra liv. Låt oss istället ihärdigt be om den hjälp Anden kan ge oss. Med Andens hjälp kan vår väntan på Herrens återkomst bli ännu ivrigare, ännu mer levande.
Ledda av Anden är vi trygga – låt oss i denna mässa, när vi nu snart går in i Pingsten, med särskild innerlighet be om den helige Andes hjälp i vår väntan på Herrens återkomst.
Må detta ske – Amen, kom Herre Jesus!

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor