På väg mot himmelen! På riktigt? – Kristi Himmelsfärds dag

ascension-icon

På väg mot himmelen! På riktigt?

Kära systrar och bröder! Hur ofta ställer vi oss inte frågan: vad är egentligen meningen med all min strävan här på jorden? Utan att vi ens tänkt på det, märker vi en dag att vi lagt en lång rad år fyllda av arbete bakom oss. Vad tjänade allt detta arbete till? Vad blev det av mina drömmar?
Och vad kommer sedan? Sjukdom, åldrande – hur ska det bli för mig, innan mina dagar här på jorden en dag är till ända?
Oron finns där, men vi förtränger tanken på morgondagen. ”Varje dag har nog av sin plåga”, som ordspråket lyder.
Det är i vår tro hoppet finns; hoppet om en bättre morgondag – en dag utan plåga, utan oro. En dag omslutna av Jesu kärlek i det himmelska Jerusalem, en dag när vi får återse våra nära och kära. Det är dit vi är på väg. Allt vårt hopp står till detta och enda: att en dag få skåda Gud ansikte mot ansikte.

Den helige Paulus skrev i brevet till Filipperna: ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus.” (Fil 3:20) Paulus ord stärker oss, ger oss den trygghet vi så väl behöver i en värld fylld av oro. ”Vårt hemland är himlen”.
Det himmelska Jerusalem – en stad glimrande av guld och genomstrålad av Guds kärleks ljus. Vilken underbar vision som Johannes förmedlat till oss. Vi kunde höra om detta i förra söndagens texter.
Så krackelerar drömmen och visionen om himlen en stund, när vardagen åter gör sig påmind. Vardagen, med alla bekymmer och alla krav på att vi rätt ska kunna hantera det som anses så viktigt i våra liv. Men vi gör vårt bästa – och så fortsätter vi drömma och tro. Och inte bara drömma: vi förlitar oss på Jesu löfte om att alla som tror en dag ska få ta plats vid tronen, vid hans sida. ”Vårt hemland är himlen”.
I dag, på Kristi himmelsfärds dag går Kristus till sin Faders hus. Han är den som går före oss; han är vår vägvisare. Han låter oss glänta på dörren till Guds härlighets rike. Han låter oss förstå att det han gör också är möjligt för alla oss som valt att tro. I skrifterna och i kyrkans tradition genom årtusenden, har detta slagits fast; allt detta ska uppfyllas, för vi är ju alla Guds barn.
”Han togs upp till himlen”, säger texten och i evangeliet hör vi hur apostlarna sedan föll ner och hyllade honom. Och ”de återvände till Jerusalem under stor glädje och de var ständigt i templet och prisade Gud”. Precis så säger texten.
Hoppfullheten och glädjen återvände till den förvirrade och nedslagna lärjungeskaran. Nyss var de uppgivna, Mästaren hade övergivit dem. Men nu! Nu förstår de att Jesu ord var sanna: ”Om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är” (Joh:14:3). Halleluja! Jesu ord var sanna. Bort med allt tvivel. Kristus var uppstånden. Vem av oss tvivlar på att lärjungarnas glädje inte kände några gränser?
Kristus lämnar inte apostlarna, han lämnar inte kyrkan, han lämnar inte oss. Hans himmelsfärd är ett tecken på det som väntar oss. Jesu himmelsfärd ger oss hopp. Orden ur en av dagens böner ur Missalet står plötsligt fram för oss, med all sin livgivande verklighet: ”Medan änglarna häpnade uppsteg han i dag över alla himlar, inte för att skilja sig från vår svaga mänskliga natur utan för att vi, som är lemmar i hans kropp, skulle få leva i hoppet att få följa honom dit han gått före oss.” (ur missalet, prefation)
Vana som vi är att tänka rationellt i alla sammanhang, frågar vi oss: men när, Herre? Tiden, dagen?
Jesus svarar: vi behöver inte veta, allt ligger i Guds plan för varje människa. Låt oss förlita oss på löftet, Jesu löfte. Det räcker.
När vi förlitar oss på löftet att himlen blir den troendes kommande hemland, blir vår börda lätt att bära. Och vårt kall att vittna om Jesus gör vi med glädje. Vi försöker fylla vårt liv med kärlek till medmänniskan. Och vår strävan här på jorden måste bli att aldrig förlora ur sikte det viktigaste av allt: den av Jesus utlovade fulla föreningen med vår allsmäktige Fader.
Så vart är vi alltså på väg? Vi är på väg dit vår Herre och Mästare har gått före oss. Vi följer honom, följer honom ända fram till den himmelska härligheten.

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor