4:e påsksöndagen

dobry pasterz

Herdens röst

Jesus Kristus som den gode herden. Det är en bild som vi alla känner väl till, från olika sammanhang. Det är en av de äldsta framställningarna av vår Herre. Den finns redan i katakomberna, de första kristna begravnings platserna. Och den finns i tidiga kristna skrifter. Så till exempel, heter en skrift från cirka år 140 just så – ”Herden”. En skrift som troligvist är författad av en av de så kallade apostoliska fäderna.
Det är Kristus som är den gode herden. Bilden är begriplig även för oss, moderna människor. Trots att vi själva kanske aldrig har sett en herde vallande sina får på ängen, förstår vi ändå herdens arbete. Vi förstår att en herde är nödvändig. Utan herden klarar hjorden sig inte.

I dagens evangelium hör vi Jesus säga: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.” En enda mening, men så innehållsrik! Kristus ”talar” till sina ”får” och han känner dem – sin hjord. Hjorden följer honom därför att de hör hans röst. Denna enda mening beskriver något som är så svårt att beskriva och att begripa – relationen mellan Gud och människa, dialogen mellan Gud och människa.

Här, från kyrkans ambon får vi till och från höra detta att Gud talar till oss människor. Men förstår vi då verkligen vad detta innebär? Var det inte bara Abraham, Mose eller apostlarna som hade denna möjlighet till en verklig dialog med Gud, ett samtal med Gud? Eller tar någon ur helgonens stora skara, deras visioner och uppenbarelser är nedtecknade inte sällan i form av ett samtal. En Guds röst som talar till helgonet. Men hur är det då för oss, vi vanliga kristna? Är det verkligen möjligt att Gud talar även till oss? Och om det nu är så att han talar till oss, varför förstår vi då inte det han säger?

Kyrkans lära, det andra Vatikankonciliets dokument nämner olika sätt genom vilka Gud talar till människan. Först och främst, säger vår kyrkas lära, hör vi Guds röst nedskrivna i Bibeln. Bibeln är Guds egna ord; här hör vi den röst som ständigt talat till oss. Bibeln visar oss frälsningshistoriens vägar. Det Gud säger genom skriften, vår kyrkas fundament genom alla tider, visar också att han aldrig förtröttas i sina försök att närma sig oss. Hela tiden vill han vara oss nära.

Det finns ett annat sätt där vi får lyssna till Guds röst och det är i liturgin och sakramenten. I dessa för oss alla synliga tecken är det inte bara någon som agerar anonymt och symboliskt. Liturgin och sakramenten är tecken i vilka Gud är i verklig mening närvarande. Och i denna sin närvaro vill han förnya och förändra vårt liv. Liturgin och sakramenten är också ett sätt för Gud att hela tiden påminna oss om detta att vi alltid kan komma till honom, närma oss honom, vara tillsammans med honom.

Vår värld, sådan den ser ut runt omkring oss, är en svårt plågad och sargad värld, där hundratusentals människor är på flykt under krigets elände och fasor. Men i detta, även där, hör vi Guds röst. Han kallar oss alla till att visa medlidande, barmhärtighet, förståelse, stöd och hjälp åt alla hårt drabbade människor.

Till sist får vi inte heller glömma att Gud också talar direkt till vårt samvete. Här hör vi den röst som talar om det som är rätt och det som är fel i det som vi gör. Det som vi bör göra, men också det som vi bör avstå ifrån eller undvika. Rösten finns där hela tiden i vårt inre. Ibland lyssnar vi, ibland inte.

”Mina får lyssnar till min röst,” säger Jesus. Vi förstår, men vi är också medvetna om svårigheterna. Allt handlar om att ge Gud lite mer tid i vårt liv. Om vi gör det, blir Guds röst tydligare för oss. Ett enkelt sätt att ge Gud lite mer av vår tid är att rätt förberedda oss för söndagens mässa, den stund på dagen då vi vet att Gud talar till oss. Låt oss därför försöka få en stund för stillhet och bön före mässan. Låt oss försöka rensa vår hjärna från allt det som upptar oss i vardagen, tankar och funderingar som vi måste avbörda oss för att rätt kunna ta emot Gud i liturgin och sakramenten och för att bättre kunna lyssna när han talar till oss. Låt oss försöka undvika att stressa till kyrkan i sista minuten och låt oss också försöka stanna kavar en stund efter mässan för att meditera över det märkliga som här har skett – mötet med vår uppståndne Herre. Alla tankar kring vardagens trivialiteter som ständigt far genom vårt huvud och det brus som hela tiden omger oss, kan göra det svårt att höra vår Herres röst. Låt oss därför befria oss från allt detta så att vi lättare kan uppfatta Guds röst i vårt inre. För ju mer tid vi vågar ge Gud i vårt liv, desto tydligare blir hans röst i vårt inre.

Ära vare Fadern…

korrigering: Carl Hellmor