I väntan på Messias

Ghana-News440-653x400

I väntan på Messias

Både idag och imorgon får vi i evangelietexterna höra hur judarna tvistar sinsemellan angående den kommande Messias. Låt oss stanna en stund vid dessa folkets förväntningar och föreställningar om den kommande Messias. Messias var ju den som skulle befria folket ur sina umbäranden och svårigheter. Messias ankomst skulle för Israels folk innebära att de åter igen fick bli det främsta av alla ”hednafolk”. Förväntningarna på den kommande Messias var alltså mycket stora.

Profetiorna om den kommande Messias var en viktig del av israeliternas historia. Men i samband med profeternas förutsägelser uppstod ett problem för folket. För det var ju en Messias med makt, ära och glans som skulle komma och befria folket ur slaveriet. Det var en man med makten att återge folket det kungarike som en gång fanns på Salomos tid, ett kungarike starkare än alla andra folk. En sådan Messias väntade man på, en sådan Messias ville man välkomna.

Hur lät då dessa profetior om Messias? Ja, inte alltid var det en man med makt, glans och ära som förkunnades. Så till exempel säger profeten Jesaja: ”Min tjänare skall ha framgång, han skall bli upphöjd, mäktig och ärad. Många förfärades över honom, så vanställt var hans yttre, så föga mänskligt var hans utseende. Han hade inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss. Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. ”(Jes 52:13-14; 53:2-3)

Som vi hör är ju detta en beskrivning helt utan förskönande omskrivningar. Var finns den starke, kraftfulle Messias i allt detta? Verklighetens Messias, sådan han tog gestalt i Jesus Kristus svarade inte mot den bild folket gjorde sig av sin kommande härskare. Kristus, om än med anspråk att vara den utlovade frälsaren, var själv en man av folket. Judarnas bild av Messias krackelerade således.

Hur ser då vår egen bild av Frälsaren ut? Även vi har ju bilden av Gud som den som ingriper i vårt liv, röjer all smärta ur vägen. För Gud är ju vår kärleksfulle Fader. Är det inte så vi tänker? Vi tycker inte att vi ber om mycket i våra liv. Kunde inte Gud gå oss tillmötes någon enda gång? Jesus säger: ”Ja, ni vet vem jag är och varifrån jag kommer. Men jag har inte kommit av mig själv; det finns förvisso en som har sänt mig, men honom känner inte ni. Jag känner honom därför att jag kommer från honom och därför att han har sänt mig.”

Kristus kommer för att ge oss något annat än det vi ofta ber om. Våra förväntningar kretsar ofta kring det materiella. Men Kristus kommer till oss med gåvor långt mer värdefulla än allt materiellt vi kan tänka på. Kristus kommer med förkunnelsen om kärlek till nästan och om frid, fred och godhet. Kristus kommer till oss med det vi bäst av allt behöver för att som sanna kristna leva efter vår Faders vilja.

Det yttersta beviset på hur långt Kristus är beredd att gå i sin kärlek till oss är korset. Nu, under fastetiden, korsvägsandakternas tid, förstår vi Guds intentioner. Genom sitt eget offer lyfter han syndabördan från våra skuldror. ”Ingen har större kärlek en den som ger sitt liv för sina vänner.” (Joh 15:13)

Vi måste alla lära oss tålamod och ödmjukhet inför det Gud vill ge oss. Vi känner inte hans plan för våra liv, men hans kärlek till oss har vi fått lära känna genom Sonens död på korset. Till slut några ord av den helige Franciskus: ”En Guds tjänare kan inte veta hur mycket tålamod och ödmjukhet han har, så länge hans önskningar uppfylls. Men när tiden kommer att de som borde uppfylla hans önskningar gör det motsatta, så har han så mycket tålamod och ödmjukhet, som han har då, men inte mer.”

korrigering: Carl Hellmor