Kristus är världens ljus – också för mig?

oswietlony krzyz

Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet

Kristus är världens ljus – också för mig?

Stora ord, fulla av insikt! Det är stora och mäktiga ord som vi idag hör evangelisten Lukas återge. Ord med kraft att förlösa ur de tvivel och den vacklan i vår tro som kanske ibland ansätter oss. För här får vi möta två människor som båda förstått att de sett ”ljuset”. Och som vill förmedla det budskapet till oss, för att stärka oss i tron. Det är inte på så många andra ställen i Bibeln vi får möta så övertygande och tillitsfulla vittnesbörd om den väntade Messias som just här, hos Symeon och Hanna. Så låt oss stanna upp ett tag och begrunda det som sägs i dagens evangelietext.
Man kan gott tänka sig att det var en omtumlande upplevelse för Maria och Josef, när de, som traditionen bjöd, kom till templet för att frambära sin förstfödde son inför Gud. Säkert var det med glädje. För de gjorde ju vad som förväntades av dem. Och nu fick de tacka Gud för sin son. Men kanske blandades glädjen med ängslan och oro, åtminstone för Maria. Hon som från bebådelsen visste att hon skulle bli mor till den väntade Messias. Skulle de nu möta någon som kände igen denne Messias i deras son? Vad skulle hända och vad skulle sägas?
Och mycket riktigt. I templet fanns nu Symeon, trött av ålder, en rättfärdig och from man som i hela sitt liv väntat på ”Israels tröst”, som det står hos Lukas. Nu förstod han. Här, i barnet, fanns nu den väntade frälsaren. Symeon, som var ledd av helig Ande, fick lyfta upp barnet och bad sedan Gud om att få gå hem ”i frid, som du har lovat”, som det står i texten. För nu hade han skådat frälsningen, ”ljuset” för alla folk. Inte undra på, kanske, att Maria och Josef förundrade sig över vad de nu fick höra om sin son.
Föräldrarnas förundran blev nog inte mindre när även Hanna, en kvinna med profetisk gåva framträdde och tackade och prisade Gud när hon fått se barnet. Hanna var hårt prövad av svårigheter. Hon hade fått se sitt folks frihet gå förlorad efter romarnas ockupation av det judiska folkets land. Efter att ha blivit änka i unga år, hade hon tjänat Gud natt och dag i templet i flera årtionden.  Nu var hon gammal. Säkert såg Hanna, precis som Symeon, hur hennes förhoppningar om frälsningen nu infriats. Man kan nästan känna hennes iver att få berätta för alla om detta barn, i vilket hon känt igen den väntade frälsaren.
Hanna och Symeon såg båda i det lilla gossebarnet den frälsare alla väntade på, ”ljuset”. Och till detta kan vi lägga Jesu egna ord om sin mission: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh 8:12). Vi minns dessa ord idag när vi i början av mässan välsignar ljusen. Och vi bekänner i mässan att Kristus är ”ljuset som lyser över alla folkslag på jorden”. Och vi vill dela med oss av vår vetskap. Vi vill att andra, de som ännu inte funnit vägen till Gud, skall se Jesus Kristus just som ”ljuset”, världens ljus.  Vi ställer oss frågan: varför har inte alla andra gjort denna upptäckt? Ljuset finns ju där – och lyser med full styrka.
Men – stopp ett tag! Är det verkligen så att Jesus Kristus finns där för oss alla som just ”ljuset”, vår vägledning i livet, vårt rättesnöre, vårt andliga hem? Är det så att vi omsluter det tända ljuset i vår hand, som om det vore en dyrbar skatt? Eller är ljuset bara ett ting bland andra, utan annan mening och innehåll?
Vi alla drabbas till och från av mörker i vårt liv. Allt verkar till synes hopplöst. Var finns ljuset i tunneln?
Låt oss i sådana stunder påminna oss Symeons glädje när han till slut fick skåda ljuset. Och låt oss på samma sätt påminna oss Guds gåva till Hanna – att hon efter många årtionden i trogen tjänst i templet till slut också hon fick uppleva Herrens ankomst. Och låt oss inte glömma Jesu egna ord: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus”.
Mörkret finns där, men mörkrets krafter kan aldrig betvinga Kristi ljus. Mörkret kan göra intrång i vårt liv, kan skada oss och utsätta oss för svåra umbäranden och prövningar. Men mörkret kan aldrig avgå med segern. Ty vår Gud, allsmäktig och alltings Skapare, råder även över mörkret.
”Den som följer mig…”. På uppståndelsens morgon, skall himmelrikets härlighet, badande i ljus få skådas av den som valt ett liv med Kristus. Vi har ett löfte från Kristus att förvalta. Må detta Kristi ljus bli en levande och ständigt brinnande låga för oss alla. För Kristus är världens ljus, han och ingen annan.

Ära vare Fadern…

korrigering: Carl Hellmor