Alla Herrens ord är ande och liv – 3e söndagen under året C

Herrens-Ande

Alla Herrens ord är ande och liv
Denna dags texter handlar i mycket om Lagen; Herrens lag, Herrens ord, Herrens påbud.
Men låt oss inte förskräckas! Guds lag är så mycket mer än krav på lydnad.
Redan profeten Esra antyder Lagens mening: inte bara krav på lydnad – utan också vägen till befrielse. För hur är det egentligen profeten Esra säger i slutraderna av det vi nyss hörde ur Nehemjas bok: ”Var inte bedrövade. Den glädje Herren ger är er styrka”.
Så är det, kära vänner. Gud gav människorna lagen främst för att ge oss vägledning. ”Lag” och ”påbud” är ord som vi vanligen förbinder med hårdhet, straff, tvång och lydnad. Där fastnar vi lätt – och varje gång vi hör om ”Herrens Lag” så uppfattar vi gärna detta som något enbart negativt; talet om ”lagen” blir på något sätt kontraproduktivt i vårt trosliv. Ordet för tanken till våra mänskliga tillkortakommanden, våra brister, vår oförmåga – och, och det är kanske det mest smärtsamma: ordet ”lag” ger oss känslor av ”skuld”: inget förmår vi, vi fattiga stackars syndare, allt känns hopplöst. Vad har vi egentligen att vänta?
Men lyssnar vi uppmärksamt till psalmisten, förstår vi att Guds ord, Guds lag, finns där för att ge oss så mycket mer: ”Alla dina ord är ande och liv”, hör vi i omkvädet. Och så räknar psalmisten upp allt det som med profeten Esras ord är just det i lagen som ger oss styrka och gör oss till sanna troende, stärkta av Guds ord: ”Herrens lag… ger nytt liv… den gör den oerfarne vis. Herrens påbud är rätta, de ger hjärtat glädje”, säger psalmisten och talar också om Herrens ord som rena, sanna och rättfärdiga. Precis som profeten Esra, avrundar psalmisten med ord om Herrens barmhärtighet och nåd: ”Ta i nåd emot mina ord, mitt hjärtas bön till dig, Herre, min klippa, min tjänare”. Tanken på lagen som tung, svår, kanske rentav omöjlig att följa – av detta anar vi inget alls hos vare sig profeten eller psalmisten. Istället tar båda fast på det trösterika i att följa Guds lag: den är vår styrka istället för att framstå som den stränge, omutlige domaren betonar de båda den glädje Herren ger och att han ju är min klippa, min hjälpare som hör oss i bön och i nåd tar emot mina ord.
Jesus talar om Guds lag, alltifrån det att han börjar sin förkunnelse. Och han framhåller även Han, det goda och trösterika i lagen. Han skall inte upphäva den, Han skall fullborda den. Alldeles i början, när Jesus kommer till sin hemstad Nasaret påminner Han folket om profeten Jesajas ord: Messias har kommit för att föra Guds lag och budskap vidare; Gud vill befria de fångna, bota de som är sjuka, frigöra de förtryckta och slutligen – förkunna nådens år från Herren.
Nådens år i judisk tradition firades vart femtionde år. Detta år, sägs i Tredje Moseboken, är ett år, ett heligt år, fritt från arbete och ett år då alla ska få återvända till sin släkt och få sin egendom tillbaka. Vi hör i dagens evangelium hur Jesus förkunnar detta nådens år för sina landsmän – och Han förkunnar det för oss här idag.
Kyrkan har tagit fasta på tanken att ge de troende ett ”nådens år”, och i år firar vi i hela kyrkan Barmhärtighetens jubelår, utlysta av påve Franciskus. Påven kungjorde detta år bl.a. i följande ord:
”Sänd din Ande och helga oss med hans smörjelse,
så att Barmhärtighetens jubelår
blir ett Nådens år från Herren,
då hans kyrka med ny hänförelse bär
glädjebudet till de fattiga,
förkunnar frihet för de fångna och förtryckta
och skänker de blinda synen åter”.
I Guds lag lyfter kyrkan alltså i år på ett särskilt sätt fram barmhärtigheten. Tanken är att denna barmhärtighet skall skänka oss ny kraft, påminna oss om Guds godhet och få oss att vittna inför våra medmänniskor om denna Guds barmhärtighet och nåd.
I det här sammanhanget vill jag citera några ord av den helige Basileos den store, kyrkofader på 300-talet: ”av Gud har vi fått förmågan att uppfylla hans bud… om vi använder denna möjlighet på rätt och passande sätt, lever vi ett liv i dygd och helighet…”.
Kristus förkunnar idag budskapet om Guds kärlek och barmhärtighet, som med Andens gåvor ges åt alla som vill ta emot det. Att på det sättet få del av alla Guds goda gåvor innebär att vi också får förmåga att komma Gud till mötes i hans ord och påbud. Så, kära systrar och bröder, låt oss lyfta blicken bortom den stränghet och de krav som orden ”Guds lag” ofta förknippas med och istället begrunda de ord Mose en gång riktade till israeliterna:
”Jag lär er nu stadgar och föreskrifter, som Herren, min Gud, har befallt mig, för att ni skall lyda dem… för att andra folk ska se er vishet och insikt. När de hör… kommer de att säga… vilket stort folk har gudar som är dem så nära som Herren, vår Gud, är oss nära varje gång vi åkallar honom? Och vilket stort folk äger stadgar så rättfärdiga…”
Guds stora bygge av lagar, ord och påbud: låt oss inte förglömma vad de är tänkta för att ge: vishet, insikt, nåd, barmhärtighet, förtröstan, kärlek och tillit. Och befrielse, kära vänner – befrielse.
Alla Herrens ord är ande och liv…
Ära vare Fadern…

korrigering: Carl Hellmor