Guds nåd – synlig för oss alla! – Herrens Dop

chrzest-panski-komentarz-liturgiczny-622x420

Guds nåd – synlig för oss alla!

Låt oss en stund stanna upp och begrunda orden i Paulus brev till Titus: ”Guds nåd ha blivit synlig som en räddning för alla människor. Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådig och fromt i den tid som nu är (…).”

Detta är en dag, kära vänner, när alla dagens texter är fyllda av förväntan och lovprisning inför Guds allmakt. ”Herrens härlighet skall uppenbaras och alla människor skall se det”, säger profeten Jesaja. Och han manar folket att gå upp på ett högt berg och ropa till Juda städer: ”Er Gud kommer! Herren Gud kommer i all sin styrka, han härskar med mäktig arm”. Det är profetiska ord om makt, men också om den kärlek och omsorg den kommande Messias bär med sig: ”Han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar, han driver tackorna varligt. Vi känner budskapet från otaliga bilder, där man ser vår Herre Jesus Kristus bärande lammet i sin famn. En bild av styrka och makt, men också kärlek och omsorg.
Också psalmen denna dag, är en enda lång lovprisning till Herren, till hans makt, ”höghet och härlighet” och till hans verk som Herren ”med vishet” har skapat. Psalmisten uppehåller sig också vid det löftesrika som Herrens ankomst för med sig: ”alla sätter sitt hopp till dig (…) du sänder din Ande, då skapas liv. Du gör jorden ny.”
Men det är hos Paulus lovprisningen och tacksamheten mot ”vår frälsares godhet och kärlek till människorna” inte bara stannar vid just detta: lovprisning och tacksamhet, utan också förknippas med krav. När nu Guds nåd och iver att frälsa varje syndfull människa blivit synlig för oss genom att Gud gav oss sin son, ja, då måste vi också säga nej till ”ett gudlöst liv”, ta avstånd från denna världens begär och leva anständigt, rättrådigt och fromt, medan vi väntar på Guds andra återkomst, den dag då ”vårt saliga hopp skall infrias och vår store Gud och frälsare, Jesus Kristus skall träda fram i sin härlighet”. Paulus betonar nåden och barmhärtigheten – och han visar oss vägen: badet som återföder och förnyar genom helig Ande. Paulus talar således om dopet som en särskild nådens gåva där Herren döper oss med helig ande och eld.

Löftena som ges i dopet är alltså förenade med krav, krav på att ta avstånd från begär och lockelser, krav på att leva rättrådigt och fromt. Paulus lägger ut en agenda för varje kristens liv: varsågod, löftena finns där – men inget infrias utan vår medverkan, med fromhet och rättrådighet och ett ”nej tack” till världens lockelser.
Att leva ”rättrådigt och fromt” är ingen ”quick fix” – det är lätt att ställa upp löften och godhet och barmhärtighet i förhållande till våra medmänniskor. Men hur lätt är det att hålla dessa löften? Eller snarare: hur svårt är det inte? Många är de tillfällen då vi rannsakar vårt inre och finner att vi misslyckats i våra goda föresatser: hur är det med min kärlek till min medmänniska? Hur är det med mitt böneliv? Och mitt gudstjänstfirande? Söker jag ofta min Herres närvaro i Kyrkan, hans hus – eller blir det bara någon gång med långa mellanrum, då jag ”har tid”?
Idag firar vi Herrens dop. Och vi vet hur det gick till. Människor hade kommit i stort antal, alla var ivriga att döpa sig, tecknet för människans omvändelse och förnyelse. Alla väntade de på den Messias som man hoppades skulle komma. Messias – Frälsaren. Man väntade – och man längtade, efter tröst, uppmuntran och räddning. Det kändes naturligt att man att trodde Johannes var den förebådade Messias. Men Johannes tog ur dem dessa förhoppningar – och gav dem istället ett löfte om något annat, något mycket större: ”Jag döper er med vatten, men det kommer en som är starkare än jag. Han skall döpa er med helig ande och eld”. Mitt bland dem alla stod alltså Jesus – och även han lät döpa sig,
ett dop som bekräftade hans utvaldhet, i det att himlen öppnade sig, den helige Ande kom ner över honom i en duvas skepnad och en röst från himlen hördes: ”Du är min älskade son, du är min utvalde”.
Herrens dop är en början. Nu skall vi följa honom under hans 3 år långa jordevandring. Att förkunna det glada budskapet, budskapet om Guds gränslösa nåd och kärlek till oss alla, är hans mission. Han skall komma att lindra och trösta, försvara de fattigaste, de utstötta. Han skall i mirakler hela och läka, han skall visa på att Guds allmakt betvingar också döden. Vi får följa honom, lyssna, lära och göra vårt val. Följa honom – eller förneka honom. Leva som han vill och lär oss att leva – eller leva i bortvändhet från honom, i gudlöshet. Nåden har blivit synlig – men valet är vårt: älska honom eller vända oss bort.

När Gud idag visar oss på sin utvalde, sin son som är den Frälsare han sänt oss, är det en erfarenhet vi gör som är kluven i två dimensioner.
Dels får vi i dopet uppleva den Treenige Gudens närvaro bland oss människor.
Jesus Kristus, Guds son, finns mitt ibland alla de andra, alla de syndare som vill omvända sig. Vi får se himlen öppna sig och se den helige Ande komma ner över honom i en duvas gestalt och vi hör rösten från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde”. Gud, vår Fader är alltså med oss i denna stund och genom att sända sin Ande vill han låta oss få del av sina nådegåvor. Den slags erfarenhet som vi här gör, kan vi kalla den teologiska dimensionen.
Men så finns också en annan aspekt, en annan dimension som vi får kalla den praktiska, den erfarenhet av Herrens dop som också för var och en av oss blir en påminnelse om vårt eget dop. Dopet förenar oss med Gud, gör oss till hans barn. Dopet kallar oss att ständigt sträva efter omvändelse och förnyelse i vårt kristna liv. Vi får aldrig ge upp. Om vi misslyckas, om vi ”tappar fotfästet” som troende, om vi ansättes av tvivel och likgiltighet, måste vi alltid kämpa för att komma tillbaka. ”Trons goda kamp” är inte bara tomma ord. Det är en kamp som ger utdelning – och i denna kamp är inte minst den helige Ande, Hjälparen vårt stöd. Ty bara med Andens glöd kan vår iver att sträva vidare stärkas. I denna vår kamp, i denna vår strävan efter omvändelse och bättring finns vår Herre Jesus Kristus hela tiden vid vår sida. Han leder oss vid handen, han bär varsamt sina lamm i famnen. Han, Jesus Kristus som med Paulus ord ”har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk, uppfyllt av iver att göra vad som är gott.”

 

Ära var Fadern…