Den heliga familjen – de heliga i det vardagliga

photo

Den heliga familjen – de heliga i det vardagliga
Denna den första söndagen efter julhögtiden firar vi till minne av den heliga familjen – Maria, Josef och Jesusbarnet. Vi går nu vidare, från stallet i Betlehem och följer den lilla familjen i det som ska bli deras vardag.
Evangelisten Lukas berättar utförligt om Jesu barndom – ofta talar man om hans berättelse som ”Jesu barndoms evangelium”. Hos Lukas finns allt det vi känner till om Jesu barndom med, alltifrån bebådelsen och födelsen i Betlehem till Jesu frambärande i templet och familjens pilgrimsvandring till Jerusalems tempel. Hos Lukas får vi alltså lära känna en familj vars hela liv helt präglas av ett liv i gemenskap med Gud. Familjen följer troget Lagen, Guds bud – man skulle rentav kunna säga att familjen lever med Gud ”under sitt tak”. Men att Gud på detta sätt tagit denna familj under sitt beskydd, innebär inte en frånvaro av problem för familjen. Problem och svårigheter finns där, precis som i alla andra familjer. Den heliga familjen är också en familj som måste kämpa för sin gudsgemenskap. Vi vet att både Josef och Maria är förundrade, kanske är de rent av tvivlande på att denne Jesus är Messias och att han fötts i deras hem. Förunderligt och märkligt! Man kan tänka sig hur Maria och Josef funderade, om och om igen på allt det som man upplevt. Vad var meningen?
Förutom tvivlen får familjen också erfara den skyddslöse emigrantens umbäranden; de tvingas ju fly – vi känner alla till detta. Och som om detta inte vore nog, får de också känna den säkert plågsamma våndan och oron när Jesus en dag är försvunnen. Vad är det som hänt? Var är deras lille son? Vi kan lätt föreställa oss denna säkert paniska oro – många av er här idag har kanske fått känna av några plågsamma minuter när er son eller dotter plötsligt är försvunnen, på badstranden eller i parken dit man kommit på utflykt.
Den heliga familjens liv är alltså som de flesta andra familjers och på detta anspelar påven Paulus VI när han skriver följande: ”Hemmet i Nasaret är en skola. Det är där Kristi liv börjar visa sig. Här är evangeliets skola”.
Den heliga familjen är vårt föredöme, de visar oss ett heligt liv, ett liv med Gud mitt i vardagen. Helighet – men inte utan svårigheter. Utvalda – men ändå ”vanliga”, som vem som helst av oss andra.
Den heliga familjens liv är en påminnelse om att det är i templet, kyrkan som vi skall söka Gud och där vi också finner honom. En bild för detta är att det var just i templet den unge gossen Jesus fanns – där fann Maria och Josef honom, efter sitt säkert desperata sökande.
Det vi finner i vårt tempel, i vår kyrka är Gud, här har Gud sin boning. Här ger han oss av sin nåd, i rikligt mått. Här möter vi Honom i eukaristin, vi blir delaktiga, i bokstavlig mening av vår Frälsare, Hans kött och blod ger Han oss som vår andliga föda. Här i vårt ”tempel” . Gud i oss och vi i Honom. Den erfarenheten skall vi sedan bära med oss och vittna om, detta är vår Faders vilja. Vittnesbördet ger lindring, ger de sjuka tröst, raderar svårigheterna ur människans liv.
Med den heliga familjen som förebild, lär vi oss att evangeliet, kärleksbudskapet, skall praktiseras i handling, förkunnelsen är inte bara tomma, torra ord utan liv på ett stycke papper i en bok mellan pärmar. Evangeliet, det glada budskapet måste förverkligas, omsättas i handling i den kristnes liv. Annars blir allt utan mening, tomma ord utan innehåll. Vi får inte stanna upp i kontemplation inför inkarnationens under där i krubban i Betlehem. Ordet skall bäras ut, föras vidare – Gudsordet är vår frälsning, alla människors frälsning – därför måste vi alla bli förkunnare. Överallt finns de där – de av våra medmänniskor som behöver vårt stöd och omsorg: de sjuka, de fattiga, de som flyr för sina liv – precis som en gång den heliga familjen- överallt kan vi dela med oss av vår erfarenhet, vi som gått i ”evangeliets skola”, vi som är döpta till ett liv i Kristus, till ett liv med Honom i kärlek och medmänsklighet.

Ära vare Fadern…

korrigering: Carl Hellmor