Bana väg för Herren – 2a söndagen i Advent

image (600x337)

Under Adventstiden visar oss kyrkan genom olika symboler och tecken denna tids karaktär. Genom dessa symboler blir vi påminda om att Herrens ankomst är nära. En av dessa symboler är de fyra adventsljusen som står här, framför altaret. För varje vecka i Advent tänder vi ett nytt ljus. Och markerar därigenom att Herrens ankomst kommer allt närmre. Ljusen i adventsstaken ger oss tröst och förbereder oss på att Kristi födelse nu är nära. På det sättet ger oss de tända ljusen hopp: vi behöver inte vara rädda, Kristi ankomst är nära.

Krävs det då någon särskild förberedelse av oss inför denna Jesu födelse? Kan vi människor, överhuvudtaget, göra något för att förbereda mötet med den allsmäktige Guden? Hur kan en vanlig människa förbereda ett sådant möte?

Gud själv hjälper oss i vår tvekan. Han sänder oss Johannes Döparen, den store profeten i Adventets tid. Johannes Döparen förtjänar verkligen att vi kallar honom ”adventsprofet”, för det är ju han som förkunnar Messias ankomst. Och ännu i denna dag har Johannes Döparens förutsägelser sin aktualitet.

När vi läser dagens text, hör vi hur Lukas ger en mycket exakt, detaljerad bakgrund till Johannes förkunnelse. Vi får veta vem kejsaren var, och Lukas ger oss också namnet på många andra som hade den religiösa makten. Och bland dessa nämner Lukas just Johannes Döparen. Detta är ett sätt för Lukas att visa på att Döparens förkunnelse är av den allra största betydelse.

Det finns två ting att fundera kring när det gäller Johannes förkunnelse. När han var i trakten kring Jordan sägs det att hans förkunnelse var som en ropandes röst i öknen. Och visst låter detta konstigt, kära systrar och bröder, för om vi vill meddela något till andra – inte går vi väl då ut i öknen? Vem finns det där som lyssnar? Istället, går vi väl till en plats där vi räknar med att många människor finns som lyssnar på oss. Varför begav sig då Johannes ut i öknen? Jo, kära vänner, det var därför att till öknen förpassades alla de som var bortstötta från den vanliga gemenskapen, de arma och fattiga i samhället, de som inte hade någon röst, de som ingen lyssnade på. Evangeliet berättar också om att även tullindrivare och soldater vände sig till Johannes. Soldater och tullindrivare var även de sådana som de övriga judarna betraktade som förrädare, syndare som förtjänade fördömelse och straff. Men det var just till alla dessa utstötta som Johannes vände sig med det glada budskapet.

Johannes Döparens förkunnelse om den kommande Messias riktar sig alltså till alla dem som verkligen behöver känna hopp om en bättre tillvaro. Ingen behöver mer än dessa höra förkunnelsen om det glada budskapet, Messias ankomst. Och Messias ankomst betyder ju att Guds löfte, utlovat för så länge sedan, nu skall uppfyllas. Uppfyllelsen sker genom Jesu ankomst. Jesus Kristus blir ”Emmanuel” – Gud med oss. Men Johannes Döparen berättar inte bara om denna ankomst i sin förkunnelse. Han uppmanar också alla dem som väntar på Messias, som längtar och väntar, alla dem som behöver och vill höra om det glada budskapet – alla dem uppmanar Johannes till att förbereda sig inför Messias ankomst.  Och Johannes förkunnelse om förberedelsen gäller också oss alla här och nu.

För på samma sätt som folken i öknen, längtar även vi efter Jesu födelse. Det är hos Jesus Kristus, Han som blir alla människors Frälsare, det är till honom vi sätter allt vårt hopp. Och med denna längtan, och med detta hopp som vi alla bär på, kan vi en stund stanna just vid Johannes Döparens ord. Han ger oss förkunnelsen om födelsen och därmed också hoppet och trösten.

Johannes uppmanar oss till ett bättre liv, en bättre förberedelse. Att bana väg och göra stigarna raka betyder att det alltid finns något i våra liv som vi kan göra annorlunda, något som gör oss bättre förberedda för att öppna vårt hjärta för Kristus. Att sänka bergens höjd, att räta det som är krokigt, att jämna den väg som är stenig – allt detta är en bild av det som ibland hos varje människa måste ske för att vi på rätt sätt skall kunna ta emot Gud i våra hjärtan. Och detta är ingenting som är lätt för oss, det vet vi alla. För hur många gånger har vi inte försökt att leva vårt trosliv med större allvar, med större djup? Hur många gånger har vi inte försökt att bli flitigare bedjare eller att oftare gå till bikten? Hur många gånger? Och hur många misslyckanden…

Men vi behöver aldrig känna det som att vi förlorat denna kamp om att göra Herrens vägar raka. För idag har vi ännu en möjlighet, vi får höra Johannes Döparen förkunna om syndernas förlåtelse genom omvändelse. Genom Döparens ord kallar oss Gud själv idag till att bana väg, till att räta ut det som är krokigt – kort sagt – till att på rätt sätt förbereda det som skall vara Guds väg till vårt hjärta och vår väg till Gud. Vi kan ta till oss denna förkunnelse och leva efter den eller vi kan förkasta den. Gud har gett oss vår fria vilja. Lyssnar vi till Johannes ord och lever efter dem eller blir hans ord bara några av alla de ord, av allt det brus som vi ständigt lever i? Så låt oss ställa oss frågan: vad är det egentligen Johannes vill säga oss? Och vill vi leva efter hans ord? Är vi beredda?

Ära vare Fadern…

korrigering: Carl Hellmor