Vem är mitt hjärtas konung? – Kristus Konungens dag

tumblr_nmlkjvoGlo1s60okno1_500

Vem är mitt hjärtas konung?
Dagens evangelietext är hämtad från det 18:e kapitlet i Johannes evangelium. Och denna text, som i sin helhet återberättar Jesu passionshistoria, är hos Johannes en mycket dynamisk och dramatisk text. Johannes verkar vilja få med ”allt”, alla upprörda känslor och stämningar och idag beskriver han det som är början på Jesu lidandes väg i en dialog mellan Pilatus och Jesus på ett sätt som gör att vi alla känner det som om vi befinner oss mitt i det som sker.
Idag, på Kristus Konungens dag hör vi ännu en gång den välbekanta dialogen mellan Pilatus och Jesus.
Pilatus, den romerske ståthållaren, verkar nästan lite trött och resignerad när han konfronterar Jesus
med de anklagelser andra riktar mot Honom: ”Så du är judarnas konung?” Pliktskyldigast måste han ställa Jesus inför dessa anklagelser, han kan inte bara avfärda Jesus som en narr. Men han får det att låta så i sin fråga, ”Så du är alltså judarnas konung?” Ungefär som: ”vad är nu detta för dåraktigt tal, varför ska jag tvingas besvära mig med denne anspråksfulle och tokige man?”. Men när Jesus framhärdar och säger: ”Mitt rike hör inte till denna världen”, då förstår Pilatus att detta måste han gå till grunden med. Här finns en styrka, ett självförtroende, en övertygelse hos denne man som inte är en vanlig dåres. Pilatus står inför en man som påstår ha ”kommit hit för en enda sak: att vittna för sanningen”. Sanningen – inför så anspråksfullt tal måste Pilatus ha undrat: ”Vem är egentligen denne man?” ”Så du är alltså kung”. Efter dessa ord vet vi att nu tar allt sin början – Jesus har börjat beträda sitt lidandes väg, fram mot döden på korset.
Vi känner fortsättningen. Å ena sidan försöker Pilatus i det följande urskulda och bagatellisera det Jesus står anklagad för; han vill helt enkelt att Jesus skall få gå fri. Å andra sidan har vi den obeslutsamme och räddhågade Pilatus, rädd för att göra det hans samvete bjuder honom. Och hela tiden finns runt dessa båda, Jesus och Pilatus, alla de som inget hellre vill än undanröja Jesus. Han, den som påstår sig vara den väntade Messias, uppfyller inte alls deras förväntningar. Man väntar ju en konung som skall komma i all sin glans och härlighet. Men denne Jesus, vem är han? En trashank bland andra fattiga, som går omkring och talar i gåtor om ett tillkommande rike. Bort med honom! Låt oss istället få vänta på den konungsliga Messias, han som en dag skall komma för att frälsa världen.
Johannesevangeliet berättar alltså om en slags kamp. En kamp mellan ont och gott. Mellan sanning och rättfärdighet å ena sidan och lögner, förtal och bedrägligt handlande å andra sidan.
Detta är en kamp, kära systrar och bröder, som kan sägas på också i varje människas inre – och i varje troendes inre. Vi känner den troendes svårigheter genom Paulus ord: ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag”. (Rom.7:19). Den troende måste alltså göra ett val: antingen följer vi Jesus och hans bud eller också lyssnar vi på någon eller något som har helt andra avsikter med vårt liv. Det finns så många ”någon” och det finns så mycket ”annat” som hela tiden försöker ta över och regera inom oss, i våra hjärtan.
Dagens högtid ställer en fråga, ställer allt på sin spets: Vem är mitt hjärtas konung? Vad är det som tillåtes prägla mina ord och handlingar? Är det Jesus Kristus som är min Konung, eller är jag en ”ljum” kristen, som lätt faller offer för denna världens lockelser och distraktioner, allt det som göra att jag glömmer min Herre och Frälsare?
Kampen mellan ont och gott utspelar sig varje dag i vårt hjärta. Vi intalar oss själva att vi alltid vill göra det som är rätt och vi försöker handla därefter. Samtidigt finns Ondskans alla motkrafter där, i ständig kamp mot våra goda intentioner. Och Ondskan arbetar med raffinerade metoder som vi ibland har svårt att upptäcka hos oss själva. Vem har t.ex. inte rätt att känna sig trött ibland? Men var går vi över gränsen till det som kallas lathet. Vem har inte anledning att ibland känna rädsla, särskilt nu i tider som dessa när hot och terror verkar annektera alltmer av vår vardag? Men var går vi över gränsen till det som kallas feghet? Vågar vi i dagar som dessa stå upp i kampen för fred, frihet och rättvisa? Vem har inte rätt att ibland tänka på sig själv och sitt eget bästa? Men var går vi över gränsen till att bara tänka på oss själva, till egoismen? Jag skulle kunna mångfaldiga dessa exempel på hur lätt det är att vi hamnar på en väg som leder bort från Gud. Ofta är vi medvetna om denna kamp i vårt inre och vi känner kampens villkor. Men vi tappar modet ibland, överväldigade av allt det som pressar, påverkar och lockar oss. Inte alltid orkar vi kämpa denna trons goda kamp. Ibland överväger vi att ge upp, om så bara för en kort stund, ge upp, lämna vår Konung och istället vända oss till den eller det som verkar lova oss en bättre framtid, bättre förhållanden.
Det är lätt att ibland känna svaghet. Det är så mycket runtomkring oss som påkallar vår uppmärksamhet. Lyckan, tryggheten och friden. Den hittar du här, säger någon. Nej, den hittar du här, säger en annan. Vad väljer jag? Vem lyssnar jag till? Vem följer jag? Vem är han, den konung som regerar i mitt hjärta? Man önskar att svaret för var och en av oss här idag, vore entydigt och klart: Det är Jesus som regerar i mitt hjärta. Men tyvärr är det inte alltid så. Hur ofta lämnar vi inte Kristus Konungen åt sitt öde och väljer en annan väg istället, en annan konung, om man så vill.
Kristus påminner oss idag om de ord han en gång riktade till fariséerna. Det var när de frågade Honom om tiden för Guds rikes ankomst. Då fick de höra: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.” (jfr Luk 17:20-21) Orden som vi hör idag: ”Mitt rike hör inte till denna världen. Mitt rike är av annat slag”, de orden har densamma innebörden.
Vår Herre är en Konung av ett alldeles särskilt slag. En enastående konung med en makt som inte alls går att jämföra med en den som har enbart jordisk kungamakt. Vår Herre är konungen som vill finnas i vårt inre, där har han sin boning, i vårt hjärta. Guds rike är inom oss. Detta att vår Herre, Konungen finns inom oss innebär inte att alla prövningar, svårigheter och lockelser för den skull försvinner ur vårt liv. Så är det inte. Men att Kristus har sin boning inom oss, att Han, Konungen regerar i vårt hjärtas inre innebär en alldeles särskild gåva, som Gud gett oss att förvalta. Origenes som levde och verkade på 200-talet uttryckte det på följande sätt. Låt oss avsluta med hans ord:
”Om vi alltså vill att Gud ska råda i oss, så skall synden inte få härska i vår dödliga kropp. Låt oss istället döda det jordiska hos oss och bära frukt i anden. (..) Då kommer Gud att härska i oss, och vi skall redan nu få del av den nya födelsens och uppståndelsens goda.” Så säger Origenes i sin skrift som har titeln: ”Om bönen”

Ära vare Fadern…
Korrigering: Carl Hellmor