Vad kan Gud göra för oss?

what_to_do

Vad kan Gud göra för oss?
Låt oss försöka föreställa oss hur den blinde Bartimaios, son till Timaios, kände sig. Låt oss sluta våra ögon för bara några sekunder. Våra ögon är bara slutna för en kort stund. Vi kan öppna dem när vi vill och när vi öppnar dem, då ser vi ordentligt igen. När vi sitter med slutna ögon, då förstår vi direkt att för den som inte kan se, för Bartimaios, var detta att kunna se det viktigaste.

Blindheten var ett hinder som tvingade honom tigga. Han kunde inte arbeta, hans liv var begränsat därför att han inte kunde se. Det är självklart att när han hörde Jesu fråga: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” svarade han direkt: ”Rabbouni, gör så att jag kan se igen.” Det var hans dröm, det var hans största och djupaste önskan – att få synen tillbaka. Och det förstår vi mycket väl när vi bara försöker föreställa oss hur svårt det måste vara att inte kunna se.

Den blinde tiggaren, Bartimaios, kan på något sätt vara ”en spegel” för var och en av oss. I den ”spegeln” måste vi noggrant titta och våga se vilken sanning om oss själva denna spegel visar oss. För Jesus frågar idag var och en av oss: Vad vill du att jag skall göra för dig? Vilket blir mitt svar? Vad svarar jag Kristus som ju är min Mästare och Herre? Och människans svar kan se annorlunda ut, beroende på människors olika sätt att uppfatta Jesu Kristi ord.

”Vad vill du att jag skall göra för dig?”

”Ja…, kan man tänka sig, egentligen har jag allt som behövs. Visst, finns det några saker och ting som kanske skulle kunna vara annorlunda i mitt liv, som jag skulle önska mig. Kanske kunde min hälsa vara lite bättre, för olika sjukdomar drabbar mig ju då och då.

Och mitt arbete, till exempel – jo, den delen av mitt liv kanske skulle kunna vara lite lättare. Låt oss säga – ett bättre och mer intressant jobb, med en lite högre lön skulle inte alls vara en dålig idé. Min familj, mina vänner, medmänniskor som jag i alla möjliga sammanhang träffar – visst skulle dem kunna vara – kort sagt – bättre människor. Mitt andliga liv, mitt böneliv, mitt engagemang i kyrkans, församlingens liv, hmm… kanske skulle jag kunna göra lite mer just på detta plan, på detta område. Men, du vet Mästare, i allmänhet, är det, i alla fall, inte så dåligt med mitt liv. Det finns andra som har det mycket värre, som säkert mer behöver din nåd och din uppmärksamhet. Så, tack Mästare för att du frågar, men du kan fortsätta med din vandring, du behöver inte vara orolig för min del, jag klarar mig ganska bra i mitt liv.”

På ett sådant eller liknande sätt kan vi svara när Jesus frågar.

”Vad vill du att jag skall göra för dig?”

Kanske svarar någon även på följande sätt: Mästare, menar du det verkligen? Du vet säkert väl att allt i mitt liv borde vara annorlunda. Allt borde vara på ett annat sätt. Och vad mera är, du vet redan att jag, minst tusen gånger, redan har bett dig om olika saker. Men alla mina böner gav inget resultat. Ja, det stämmer, jag får inte säga så att det inget blev av mina böner. Men du har inte bönhörd mig i allt jag bett dig om, du har inte givit mig exakt det som jag önskade mig. Ja… ja… jag vet, jag förstår, det är du som vet bäst, det är du som bestämmer, och detta accepterar jag. Så, tack Herre för att du frågade. Jag uppskattar din omsorg. Det gör jag verkligen. Men som du vet – jag måste klara mig själv i detta livet. Så är det, så ser livet ut och det går inte att ändra något. Och jag klagar inte över det. Men du behöver inte fråga vad du skall göra för mig. Jag vill inte bli besviken igen. Låt oss bara låta det vara…”

”Vad vill du att jag skall göra för dig?”

”Vem säger det? Å, det är du Herre. Det är du som har gjort så många under, som botat många sjuka, som även återuppväckte de döda. Du gjorde många under, många verkligen underbara saker. Det vet jag, det har jag hört talas om. Men, ursäkta mig Herre, jag ser dig inte just nu.  Jag förstår att du är närvarande i sakramenten, i kyrkan. Jag förstår att jag kan möta dig i andra människor som jag träffar. Jag vet allt detta. Jag vill även säga att jag tror på dig. Men egentligen – jag ser dig inte. Det är så som om jag kunde se dig med mina ögon. Men mitt hjärta… det är blint.  I djupaste mening – min själ kan inte se dig. Och just detta skulle jag önska mig – att du gör att jag kan se dig igen med mitt hjärtas ögon, med min själs ögon. Jag vill så gärna att du gör det undret för mig.”

Jesu fråga till Bartimaios är den samma som riktas till oss. Och vi kan svara på olika sätt på denna fråga. Vad säger jag, vad svarar jag? Vad är det som jag vill att Rabbouni skulle kunna göra för mig?

Under sin vandring till Jerusalem stannar Jesus på vägen därför att han hör en människa som ropar. Människan som ropar är inte en anonym person. Vi vet vem han är. Evangelisten Markus ger oss mannens namn och hans fars namn. Evangeliet visar att det är en verklig, levande person som i sin nöd ropar till Jesus och Jesus svarar alltid den som vänder sig till Honom. Resultatet av detta möte är att mannen får sina sinnen tillbaka och följer Kristus.

När man vänder sig till Gud, när man ropar till Honom och ber Honom, då måste man vara redo för att ta till sig Guds svar och detta att Gud vill bota det som i vår själ kan kallas för blindhet. Men Gud tvingar oss aldrig. Han vänder sig bara till oss och frågar oss vad vi människor, vill att Han, Gud skall göra för oss. Om vi ärligt vågar be Gud om det som mest behövs – om detta att kunna se Honom, då måste vi vara beredda att detta att vi, tack vare Guds nåd, kan se ordentligt på det andliga planet, att detta innebär att vårt liv förändras. Och Gud vill svara oss när vi ber. Frågan är om vi vill lyssna när Gud frågar vad Han skall göra för oss.

Ära vare Fadern…

korrigering: Carl Hellmor