Att hugga av? Bokstavligen?

nawrocenie

Att hugga av? Bokstavligen?

Det är inte helt riskfritt att idag använda orden ”radikal” eller ”extrem”. När vi hör dessa ord tänker vi på ytterligheter, något som ligger bortom det normala. Och i dagens evangelium får vi höra Jesus använda starka ord, ord som vi kanske just skulle vilja kalla ”extrema”.
Vi har ju hört hur man i andra kulturer och religioner bestraffar tillsynes banala företeelser med de mest grymma straff. En kvinna kan bli stenad för anklagelse om äktenskapsbrott, en man kan få sin hand avhuggen efter att ha stulit någon småsak. Vi tycker det är olustigt och skrämmande varje gång vi hör talas om något sådant. Men i dag får vi höra Jesus använda samma starka fördömanden. Han talar om att hugga av handen eller benet, eller riva ut ögat när vi frestas av synden och förledes att göra det som är fel och orätt. Det här kan tyckas som extremism i verklig mening. Men Jesus använder dessa starka ord och bilder för att vi skall förstå allvaret i hans förkunnelse. Och det Jesus förkunnar är att vi måste gå till grunden med vår lust till synd och orätta handlingar. Vi måste bjuda synden i vårt liv ett motstånd. Vi måste tukta våra begär. Förleds vi till synd, är vi förlorade för Guds rike, det är vad Jesus menar. Jesus väljer de skarpa och drastiska orden och bilderna för att vi på allvar skall förstå: ”Om din hand förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad, än att ha bägge händerna i behåll och hamna i helvetet.” Och när Jesus talar om att gå in i livet, då menar han det eviga livet, den himmelska härligheten.  I detta Guds rike finns ingen plats för synden. Dit når bara de från synden renade. När vi lever vårt liv i vardagen, i denna vår verklighet, är det också vårt andliga liv i det tillkommande livet, livet med Gud, som står på spel.

Handen, foten och ögat kan i Jesu berättelse ses som symboler för de olika sätt människan har att verka på. Händerna använder vi i vårt arbete, de gagnar oss, de gör oss dugliga. Fötterna är vår stabila grund, vi står stadigt, vi vacklar inte. Och med ögat får vi skåda Guds skapade verk, all den skönhet som omger oss.

Men, samtidigt händer det att vi sträcker handen efter det som inte är vårt. Då är vi tjuven som allvarligt bryter mot Guds lag. Och det händer också att vi bara lägger våra armar och händer i kors, istället för att hjälpa en medmänniska i nöd. Också detta står i strid mot den gode Gudens vilja, vi förleds till synd även här. En sådan hand måste huggas av. Och våra ben och fötter leder oss ibland på fel vägar. Inte bara det att vi ofta väljer den breda vägen istället för den smala vägen, en bild som vi alla känner till. Vi gör det med kunskap om att denna vår breda väg egentligen är den felaktiga vägen för den troende att gå. Frestas vi att låta våra ben och fötter leda oss vilse, måste också dessa huggas av.
Och det är inte bara Guds skönhet vårt öga skådar, allt det förunderliga och sköna i Guds skapelse. Utan lika ofta låter vi våra ögon frossa i böcker, filmer, spel och annat som förhärligar våld, pornografi eller som på annat sätt förnedrar människan. Ett sådant öga har ingen plats i den Guds fulländade skapelse som är människan. Ett sådant öga måste bort!

Det är alltså inte våra händer, fötter eller ögon som gör oss till syndfulla människor. händerna, fötterna, ögonen – de är alla bara olika verktyg som vår själ använder. Vad Jesus menar är att vi behöver en slags ”andlig yxa”. Om med denna måste vi hugga bort det onda hos oss, så att vi renar vårt hjärta, vår själ. Och vi måste våga detta, vi måste våga detta försök till rening. Annars riskerar vi att, som Jesus säger, att hamna i helvetet. För när vi slutar bry oss om de synder vi begår, när vi inte längre anstränger oss för att bekämpa ondskan i vårt inre, då ledes vi steg för steg till det som Kristus själv kallar för helvetet.

Kanske skrämmer oss dessa ord från Kristus. Hans ord är ju mycket drastiska. Men det är också hans mening att väcka oss ur vår slummer, ur vår lättja. För detta handlar ju om vårt liv, om det eviga livet. Och då är det allvarsord från Kristus vi måste lyssna till. Allt handlar alltså om trons kamp som den enskilde varje dag i sitt liv utkämpar, trons goda kamp. Låt oss därför avslutningsvis påminna oss Paulus’ ord. och Låt oss ta dessa hans ord med oss ut i livet som en uppmuntran i denna vår andliga strävan.
”Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred.” (Ef 6:12-15).
Ära vare Fadern…

korrigering: Carl Hellmor