”Om någon vill vara den främste…”

disciples01

Låt oss föreställa oss att någon, som inte har en aning om vem Jesus Kristus är, en dag ber oss berätta något om Honom. Vad är det då för något som vi först och främst vill säga till den som frågar? Ja, kanske blir det då att Han föddes i Betlehem, att Han levde bland vanliga människor, och att Han på sin vandring mest ägnade sig åt de allra minsta, svagaste och bortglömda i dåtidens samhälle.   Kanske berättar vi också om alla de under Han gjorde, botade sjuka, gav mat åt de hungriga, och till och med återuppväckte några döda. Men, skulle vi också berätta om det som Jesus själv undervisade sina lärjungar om, det som vi hör i dagens evangelium? Detta att Jesus Kristus skulle bli den som utlämnades, dömdes, avrättades och uppstod igen efter tre dagar. Och skulle vi berätta om Hans lidande och allt det smärtsamma som hände i Hans liv? Kanske skulle vi tveka om just detta. För att om vi vid ett första tillfälle berättar om vår Herres lidande och död, är risken då inte stor att vi skrämmer bort den som frågar från det som är det viktigaste: Hans förkunnelse?

Kanske tycker vi att detta med Herrens lidande och död får vi ta en annan gång. För det känns som om vi idag inte gärna talar om det som är tungt och svårt. Så, i vår berättelse om Jesus, i den bild av Honom vi vill förmedla, utlämnar vi gärna den delen av Hans undervisning där Han förutsäger sitt lidande och sin död.

Men låt oss då inte glömma Jesu egna ord. För det Jesus säger i dagens evangelium är just detta:

”Människosonen skall överlämnas i människors händer och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.”

Kristus berättar alltså hela sanningen om sitt jordiska öde. Han gör det i klara och starka ordalag, utan omskrivningar och utan att försöka mildra det bittra i Hans öde. Han går direkt på sak och avslöjar allt för dem som står Honom närmast. Jesu ord om sitt lidande och död är en undervisning som följer Guds plan för sin Son, men också för oss människor. Och Guds plan utmynnar i frälsningen och det eviga livet för människan.  Detta är vår himmelske Faders vilja och Kristus vill att de som följer Honom skall begripa och få del av denna Guds önskan att verkligen få ingripa i varje människas liv. Även om det Jesus säger om sin död kan låta grymt, är det ändå därför Han väljer att ingenting dölja för lärjungarna.

På vilket sätt tar då lärjungarna till sig en sådan undervisning? Och, kära vänner, på vilket sätt tar en troende människa, alltså vi alla, till oss just den delen av Jesu förkunnelse? Jo, på liknande sätt som evangeliet beskriver det – det vill säga, vi förstår egentligen inte vad Kristus menar och vågar heller inte fråga. Vi värjer oss mot Jesu ord om sitt lidande och sin död, på samma sätt som apostlarna gjorde. Istället för att lyssna till Herrens ord om vad detta Hans lidande och död kan innebära för lärjungarna, väljer dessa istället att uppehålla sig vid helt andra och mycket mer triviala saker: nämligen vem ut av dem som var den störste och främste bland Jesu lärjungar. Evangeliets ord låter oss förstå att den sortens reaktion inte leder någon vart, den är till ingen nytta. Lärjungarna koncentrerar sig bara på sin egen lilla värld. Och där stänger dem sig inne. De tiger när Jesus frågar, de vill inte prata med Honom, inte heller med varandra. Det viktigaste är istället: vem av oss är den störste?

Och något liknande kan hända i vars och ens liv. Om vi inte på allvar försöker förstå Jesu förkunnelse, följa Honom i tro och lydnad, blir det istället så att vi i våra liv uppehåller oss vid sådant som vi själva tycker är viktigt, men som ingenting alls har att göra med Guds plan för våra liv. Vi uppehåller oss vid trivialiteter, när vi istället i Jesu efterföljd kunde få blicka fram mot evigheten i gemenskapen med Gud vår Fader. Jesu undervisning vill få oss att förstå det som är Guds plan med våra liv. Men istället för att lyssna till detta, lyssnar vi till våra egna begär och förväntningar. Och på det sättet förlorar vi, tappar vi bort den viktigaste delen av Hans undervisning.

Men Jesus ger aldrig upp. Han använder sig av lärjungarnas självupptagenhet, för att förmå dem att förstå vad det är Han menar. Han jämför deras tävlan inbördes om vem som är den störste och överför detta till ett exempel på hur man, enligt Guds plan, blir den störste och främste bland dem som vill vara en sann Jesu lärjunge. Och det gör Han när Han säger: ”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.” Jesus visar alltså på alternativet till våra egna begär, vår egen självupptagenhet. Han sätter in lärjungarnas tävlan sinsemellan i ett gudomligt perspektiv. Och Han välkomnar alla, bjuder alla in i denna gemenskap med Gud, alla dem som vill ta till sig Guds ord, acceptera det och förverkliga det i sitt vardagsliv.

Om vi alltså på allvar vågar anstränga oss för att förstå Kristi undervisning på det sätt som Han själv vill att vi gör det, då inträffar det också underbara ting i vårt liv. Visserligen finns svårigheterna och lidandet kvar, visserligen finns begären, synderna och frestelserna där, och de lockar oss hela tiden. Detta är vår mänskliga bestämmelse under vår jordevandring. Men om vi varje dag försöker leva i trofasthet mot Guds ord, då märker vi också att Jesus verkligen står vid vår sida. För allt i vårt liv som är tungt och svårt att bära, alla våra bekymmer, allt vårt lidande – ingenting av detta är främmande för Herren. Tvärtom – lidandet, smärtan, blev också Jesu Kristi öde. Och också genom detta, genom prövningar och svårigheter vill Han att vi förenas med Honom. När Han talar om sin död för lärjungarna är det också vår död Han förutsäger. Men när Han talar om sin uppståndelse, är det också vår uppståndelse Han talar om, vår förening med Honom bortom lidandet och döden, i ljuset av Guds gränslösa kärlek till oss alla. Detta, kära systrar och bröder, är vad Jesu undervisning i denna dags evangelium, i djupaste mening, handlar om. Löftet Han ger oss om föreningen med Gud gör det mödan värd att på allt sätt försöka tränga in i och förstå Herrens undervisning. För då lever vi på det sätt Gud stakar ut människans liv i sin plan för oss. Tar vi till oss Herrens undervisning, blir vi aldrig mer ensamma i våra liv. För Jesus ger oss ju löftet om evigheten när Han talar om sin uppståndelse, som också är vår uppståndelse. Låt alltså inte Herren vänta för länge på att vi på allvar skall försöka tränga in i, ta till oss Hans ord och leva efter dem.

Ära vare Fadern och Sonen…