„I himmelen” – tillsammans med jungfru Maria

d1865931013 (600x397)”I himmelen” – tillsammans med jungfru Maria

Om dagens högtid har biskop Anders skrivit att den under medeltiden kallades Dyra Vårfrudag och att den var vårt lands skyddsfest. Biskop Anders fortsätter: ”Denna högtid ger oss hopp. Hopp om att också vi en gång får del av uppståndelsens nya liv, det liv som Jesus vill ge oss”. Redan här och nu, säger biskopen, förbereder vi oss för detta liv genom att på ett troget sätt försöka efterfölja Jesus och Maria.

Dessa biskopens ord påminner oss om det som vi förstår sker varje gång när vi ärar jungfru Maria, vid alla de olika tillfällena: minnesdagar, fester och högtider, då vi på ett särskilt sätt vördar henne. Vid varje sådan högtid förstår vi att Maria vill rikta vår blick mot sin Son Jesus Kristus. Att vörda Maria är också att vörda och ära hennes son. Vi minns hennes ord till tjänstefolket under bröllopet i Kana i Galilén: ”Gör det han säger åt er.” (Joh 2:5).  Marias liv är ett liv i gemenskap med Gud. Gud leder henne i allt. Hon vill uppfylla Guds vilja i sitt eget liv. Maria är vårt föredöme. Hon visar oss hur vi själva bäst skall kunna tjäna Gud i vårt liv.

Trots att dagens högtid nämns av kyrkofäderna redan under 200- 300-talet, var det först år 1950 som den av kyrkan genom påven Pius XII:e formulerades till att bli en trons dogm. I påvens dokument om Marias upptagning till himmelen kan man läsa: ”Slutligen är det, så att säga, kröningen av hennes liv, att hon bevarades från gravens förgängelse och som sin son, sedan döden besegrats, med kropp och själ upphöjdes till himlens härlighet. Där strålar hon som drottning vid högra sidan om sin son, evighetens odödlige Konung.”

Det är alltså vår och hela kyrkans tro att Maria redan nu finns med kropp och själ i himlens härlighet. Låt oss reflektera över vilken betydelse denna trons sanning har för oss, vi som här och nu kanske känner att vi befinner oss långt, långt borta från just den himmelska härligheten. När vi tänker så, låt oss då lyssna på förre påven Benedikt XVI:e och hans ord i en Angelus-bön som han återkom till flera gånger i samband med dagens högtid.

Påven Benedikt visar oss först hur Maria genom detta mysterium hjälper oss att se på vårt liv ur evighetens perspektiv. Påven vill alltså att vi skall försöka förstå livets mening och innehåll ur ett himmelskt perspektiv, ur evighetens perspektiv. När vi ser på Maria, förstår vi att det är himlen som är vår slutliga och sista boning. Maria vill att vi skall motstå frestelser och lockelser i våra liv, frestelser och lockelser som bara är tillfälliga och förgängliga. I sin bön för oss vill Maria hjälpa oss att hålla glädjens och hoppets eld brinnande i våra hjärtan.

Benedikt visar oss också Maria som den som hjälper oss så att vi inte tappar modet i vårt liv. För just detta – lockelsen att ge upp vår andliga strävan och kamp, just detta är något som ofta drabbar oss. Vardagen finns där med sina svårigheter och problem. Och ibland känns det som att den lättaste utvägen är att ge upp. Genom Maria och hennes upptagning i himlen får vi i stunder av uppgivenhet en påminnelse om den himmelska härligheten. Vi kan också lyssna till Paulus ord där han berättar om himlen, det som finns ”där uppe”, som Paulus säger: ”Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida.” (Kol 3:1-2)

Och slutligen pekar påven Benedikt på Marias moderliga närhet. Maria är förenad med Kristus, med sin Son, både i kampen och i segern. Jesu seger och hans härlighet är en del av Marias liv. Hon är i himmelen, men förblir oss alltid nära. Hon är vår moder och hon är vår syster. Genom denna sin närhet ger hon oss, i vårt mänskliga liv, del av sitt himmelska ljus och sin härlighet. Hon är för oss alla ett levande bevis för att om vi följer hennes exempel i tro och lydnad, då blir också vi en dag förenade med henne i den himmelska härligheten.

Låt oss alltså sammanfatta denna dags mysterium med hjälp av påven Benedikt ord. Maria lär oss att se på vårt liv ur evighetens perspektiv. Hon ger oss modet att inte ge upp när prövningarna tynger oss. Hon finns där alltid vid vår sida med moderlig närhet och ömhet. I sin himmelska härlighet finns Maria där som ett ljus för oss under vår vandring, från vårt första steg här på jorden, ända fram till målet, till det slutliga målet.

Ära vare Fadern…

korrigering: Carl Hellmor