Livets Bröd – vägen till evigt liv

67d9efbdeb102be5ad5574aac3555ce7_720x560 (600x450)Livets Bröd – vägen till evigt liv

 

Vi vet alla att man måste äta, att man måste få näring för att kunna leva. Den dagliga födan är nödvändig för oss alla. Detta är något mycket självklart för oss. Detta är något som ingen ifrågasätter. Dessvärre är det ju så att inte alla får den föda, den näring som för oss andra tycks självklar. Vi måste påminna oss om detta och be för att denna orättvisa fördelning av jordens resurser en gång skall bli annorlunda.

Men vi här, i vårt land har svårt att tänka oss ett liv utan daglig föda, daglig näring. Men det är inte bara vår kropp som behöver näring. Också vår själ, vårt andliga liv behöver ständig näring. Utan denna tillförsel av näring till vår själ förtvinar vårt andliga liv, precis som vår kropp skulle förtvina utan föda.

”Jag är brödet som har kommit ner från himlen.” När judarna får höra Jesus uttala dessa ord, blir de upprörda, förargade. De blir förargade därför att de inte förstår vad Jesus menar. De uppfattar Jesu ord bokstavligt och det är helt bortom deras förmåga att kunna föreställa sig detta: hur kan en människa, en människa som är en av dem, en människa vilken som helst, hur kan denna människa påstå sig komma från himlen? Och inte nog med det! Han påstår sig också vara ett bröd för människan, en föda för henne. Helt obegripligt, tycker judarna! Och de blir alldeles rasande över det Jesus påstår! Men Jesus upprepar lugnt: ”Jag är livets bröd, den som tror har evigt liv.”

Låt oss ta dessa ord: jag är livets bröd, låt oss ta dessa ord som utgångspunkt när vi reflekterar över dagens evangelietext. Kristus talar alltså om sig själv som brödet, den näring som den troende får under sin jordiska vandring.
Dessa Jesu ord tolkas vanligen så att brödet Jesus talar om är ett sätt för honom att påminna om att vi skall rikta blicken mot eukaristin, det som senare, efter Jesu sista måltid, död och uppståndelse, blir kyrkans sakrament. I eukaristin utlämnar sig Gud åt oss människor. Han utlämnar sig för att han vill vara oss människor nära. Han utlämnar sig för att vi skall få tillgång till honom, för att vi skall känna hur han finns mitt ibland oss. I det eukaristiska brödet och vinet får vi, alla troende del av vår Frälsare. I eukaristin ger han oss den näring som vi behöver, den näring som är nödvändig för oss i vårt andliga liv.

I varje eukaristi, i varje mässa under brödets och vinets gestalter, vördar vi Jesus Kristus, Gud själv. När vi idag hör Jesu påminnelse om att det är han som är brödet, näring för oss och att det är just tack vare denna föda som vi hela tiden får kraft att fortsätta vårt liv som kristna, då får vi också anledning att reflektera över vad eukaristin, detta livets bröd, har för betydelse just för dig och mig. Hur är det då med oss egentligen – är vi medvetna om vilken betydelse detta ”Livets bröd” har för oss?

Vi kommer till mässan och vi tar emot kommunionen. Under brödets och vinets gestalt är det Gud själv som vi tar emot. Detta är vår tro. Men det finns en risk att vi alldeles för sällan tänker på hur viktigt detta ”Livets bröd” faktiskt är för oss. Vi förstår inte riktigt innebörden av den nåd som ges åt oss. Det finns alltså en risk att vi vänjer oss vid detta på ett rutinmässigt sätt, utan att närmre fundera över det stora och märkliga som sker: att det är Gud själv vi tar emot. Vi kommer, vi får och går sedan tillbaka till det vardagliga, utan att tänka efter vad som egentligen sker. För detta är ju inget bröd vilket som helst! Detta är Livets bröd, detta är Kristus – brödet som ger oss evigt liv.

”Livets bröd”: två ord som säger oss så mycket. För det är ett bröd som ger liv. Det är en föda utan vilken vi försvagas. Vi behöver denna näring i stunder när vi utsättes för prövningar, när vi drabbas av sjukdom, när vi vacklar i tron. Det är då, när vi är svaga, som eukaristin är oss till så stor hjälp. Den ger oss den näring vi behöver för att vårt andliga liv skall stärkas, så att vi orkar gå vidare.

Idag påminner oss också Kristus om vårt mål: det eviga livet. Kanske har vi svårt att omfatta det eviga livet med vår tanke, för vi tänker då samtidigt på vår död. Och döden skrämmer oss. Men låt oss då påminna oss Jesu ord: den som tror har evigt liv. Så, kära vänner, det eviga livet har för den troende redan tagit sin början. Livets bröd erbjuds oss och ger oss möjlighet att fördjupa vår gemenskap med Gud redan i detta livet, en gemenskap som sedan fullbordas i den himmelska härligheten. I eukaristin vägleder Han, som är livets bröd, oss mot det slutliga målet.

Låt oss sammanfatta denna reflektion kring Livets bröd. Det är ett bröd som ger oss evigt liv. Och som också här och nu för den troende, är vägen till det eviga livet. I eukaristin bygger vi en gemenskap med Gud som leder oss till himmelsk frid.

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor