Vill jag medverka i Guds under och tecken?

miracles (600x432)

Både dagens första läsning och evangelietexten berättar om en företeelse på ungefär samma sätt. Texterna beskriver alltså hur endast en till synes mycket liten mängd av föda ändå räcker för att mätta ett mycket stort antal människor. Genom Guds ingripande räcker mycket lite av bröd och annan föda till att mätta flera tusen människor.

Denna och flera andra liknande ovanliga händelser beskrives på flera ställen i Bibeln. De är en slags tecken eller, om vi vill kalla de så, under som varje gång väcker stor häpnad, beundran och nyfikenhet hos dem som fick bevittna dessa händelser. Evangelisten berättar om hur folket följde efter Kristus i stora skaror just för att få uppleva den här sortens under som man trodde sig se under Jesu vandring. Och just därför att folket tyckte sig se sådana ”märkliga tecken” i det Kristus gjorde ville man göra honom till kung.

Det är lätt att förstå att händelser som detta ”brödunder” väckte häpnad hos folket. För här var det ju frågan om bara fem bröd och två fiskar som ändå räckte till att mätta fem tusen män. Och inte nog med det.  Sedan väl dessa flera tusen människor ätit sig mätta på de fem bröden och de två fiskarna, blev det ändå kvar så mycket av födan att det räckte till att fylla tolv korgar till brädden. Detta ”brödunder” var ju ett mäktigt tecken från Gud. Och det är lätt att förstå att händelser som dessa, som det egentligen inte finns någon direkt förklaring till, det är lätt att förstå att sådana händelser väckte häpnad och förundran. Och så blev det också reaktionen vid detta tillfälle enligt vad vi ser hos evangelisten Johannes.

Men hur märkliga dessa tecken, eller om man så vill, ”under” än är, är det något annat Kristus vill rikta människans uppmärksamhet på när han låter en sådan förvandling som i brödundret ske. För det som Jesus gör när han mångfaldigar brödet och fiskarna det gör han inte för att få omgivningens beundran eller smicker. Istället är det att liksom med alla andra tecken Kristus utför, vill han att människan riktar sin själ och sitt hjärta mot det som är händelsens viktigaste innebörd. Och vilken är då denna? Vad är meningen när Kristus låter undren ske?

Evangelisten berättar att när Jesus märker att folket vill göra honom till kung på grund av de under han låter ske, då flyr han undan dem och gömmer sig i ensamhet. Och detta att han gömmer sig istället för att mottaga folkets beundran är ännu ett tecken på att han inte vill, om vi får uttrycka det så, ta åt sig äran för egen del. Det Kristus istället vill är att varje gång han låter ett sådant märkligt tecken ske, är det mot Gud, vår Allsmäktige Fader människan skall rikta sin uppmärksamhet. Det gäller vid brödundret, men det gäller också de gånger när Kristus botar sjuka, när han lugnar stormen, uppväcker de döda eller förvandlar vatten till vin vid bröllopet i Kana i Galileen. Kristus vill att människan i dessa tecken skall se Guds kraft, nåd och allmakt. Och genom att se denna Guds närvaro i alla dessa tecken vill Kristus att människan allt mer skall närma sig Gud.

Det är viktigt att vi förstår vad Jesus vill med dessa tecken. Om vi inte förstår det som är hans avsikter, då blir texterna om Jesu under bara torra berättelser om något som Jesus gjorde för länge sedan. Det är lätt att vi då se på undren som märkliga företeelser som inte berör oss idag. Men så är det inte, kära systrar och bröder. Jesu under är i högsta grad levande tecken även för oss. Evangelisterna återberättar dem för att påminna om Jesu budskap. Undren ger en slags konkret ram kring Jesu förkunnelse. Undrens verkliga innebörd är ju budskapet om Gud, vår Fader som vill närma sig oss, som hela tiden vill vara oss nära.

När Jesus mättar de hungriga visar han att Gud, vår Fader ser människans behov. Gud ser och förstår det som är nödvändigt i människans tillvaro. Gud är aldrig lång borta. I människans liv, med all dess möda, prövningarna, svårigheterna och lidanden – Gud är alltid ändå nära sin skapelse. Och det är som en hjälp för oss att finna vägen fram till Gud, som Jesus ger oss dessa tecken, dessa under. Det som slår oss med häpnad, det som förundrar oss bortom allt mänskligt förstånd, undren, tecknen – det är dessa som skall visa oss vägen till vår Fader. Om man stannar inför undren bara i häpnad och förvåning, då förstår man inte Kristi budskap på rätt sätt.

Varje gång vi får höra berättas om ett under, ett tecken som Jesus visar, varje sådan gång måste vi förstå att Kristus då önskar att människan medverkar – medverkar på så sätt att hon tillåter sig själv att på ett mer aktivt sätt närma sig Gud, se det som är Guds vilja med hennes liv. Hur kan vi då, du och jag, medverka i det som vi läser om som ett under? Enklast kan vi förklara det så att de fem bröden fanns där, men de var bara fem. Och de två fiskarna fanns där, men de var bara två. Denna lilla föda var till synes otillräcklig för att mätta de många. Men förvandlingen skedde. Det lilla räckte plötsligen för att mätta de flera tusen människorna.

På liknande sätt kan vi ofta tycka att våra mänskliga krafter och förmågor inte räcker till, att det är alldeles för lite det vi har. Men precis som i brödundret räcker det lilla vi har att komma med för Gud. Vi ger det vi har och Gud gör resten. Förvandlingen sker. Det lilla, mänskliga blir till det stora och överflödande tack vare Guds nåd och kraft.

Det som avgör allt är om vi vågar lägga vårt liv i Guds händer. Kristus vill att människan helt och fullt överlämnar sig åt Gud, att man litar på och förtröstar på honom. Att överlämna allt i Guds händer – där ser vi pojken i dagens evangelium som en förebild. Om man vågar göra detta, helt och fullt överlämna sig åt Gud, då kommer det att visa sig att genom Guds nåd förvandlas allt det vi överlämnar till något mycket, mycket mer.

Ära vare Fadern…

korrigering: Carl Hellmor