Christo-foroi – den som bär Kristus

4982204_boze-cialo-”Ta detta, det är min kropp. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.” Dessa var Kristi ord under den sista måltiden med sina lärjungar, innan han sedan beredde sig för att offra sitt liv för vår och världens frälsning. Sedan dess förblir Jesus Kristus alltid med oss. Han finns här mitt ibland oss under brödets och vinets gestalt, detta bröd och detta vin som är Jesu Kristi Kropp och Blod.

Idag när vi firar Kristi Kropps och Blods högtid, låt oss då i några ord påminna oss om denna högtids historia. Den har sitt ursprung i 1200-talet, då kyrkan i en alldeles särskild högtid ville minnas det tillfälle när Kristus överlämnar sig själv till oss under brödets och vinets gestalter. Tanken med högtiden var att man på ett särskilt sätt ville tacka Gud för hans närvaro bland oss. För att han genom att ge oss Sonen också skulle göra frälsningen tillgänglig för oss alla. Denna högtid kan se olika ut i olika länder och delar av världen. Inte sällan firar man den med en stor och mäktig påkostad procession. Man bär under de mest högtidliga former det Allraheligaste sakramentet för att förkunna att Kristus nu finns här, mitt ibland oss, närvarande för var och en som vill ta emot honom.

Påven Johannes Paulus II, sade i en predikan han höll kring just Kristi lekamens högtid, att den första processionen av detta slag en gång gjordes av Jesus Kristus själv tillsammans med sina lärjungar. Och det var vid det tillfälle när Kristus, efter den sista måltiden med lärjungarna, lämnade rummet och tillsammans med lärjungarna gick till Olivberget, där Kristi lidande nu skulle ta sin början. Detta, menade påven, var det första tillfälle som förebådade lärjungarnas evangelisation i världen. Hur kan vi förstå Johannes Paulus liknelse mellan vandringen till Olivberget och den missionsgärning som sedan skulle bli lärjungarnas? Jo, menar påven, lärjungarna hade efter denna sista måltid redan Kristus i sina hjärtan. Lärjungarna var beredda.

Det är detta som är den innersta meningen med dagens högtid. Jesus Kristus, Gud själv, överlämnar sig i våra händer. Han ger sig åt oss helt och fullt. Genom det som var vanlig föda för dåtidens folk, bröd och vin, genom detta kommer Jesus in i vår mänskliga gestalt, rent bokstavligt, men också symboliskt genom att han därigenom visar att han ständigt vill vara närvarande i vårt inre; han vill vara med oss alla dagar mitt ibland oss, alltid tillsammans med oss. Vi tar emot Kristus i eukaristin och varje gång vi gör det, uppfyller vi det som den gången var Kristi vilja: att ständigt vara med oss, att förena sig med oss, med våra liv.

Denna en gång så vanliga föda, brödet och vinet, förvandlas under eukaristin och vi ser, med trons ögon, att Kristus verkligen är närvarande genom sin kropp och genom sitt blod. Och detta påminner oss om tre ting.

För det första är vi alla, när vi på detta sätt tar emot Kristus, det som den helige Johannes Paulus sade i sin predikan, vi är christo-foroi. Detta grekiska ord användes från allra första början som ett namn för alla dem som deltog i eukaristin. Christo-foroi – ordet betyder: den som bär Kristus, Gud inom sig. Påven framhåller detta att genom att vi bär Kristus inom oss, då går vi också tillsammans med Kristus, alltid, vart vi än går och var vi än befinner oss finns Kristus där, inom oss.

Och det är just detta som är det andra av tre ting som vi påminns om idag: att Kristus går tillsammans med oss på vår livsvandring, för att ständigt vara med oss i vår vardag. Och Kristus vill det. Kristus vill verkligen vara med oss, alltid. Därför valde han dessa till synes enkla gestalter – brödet och vinet – för att komma oss nära. Han gjorde det för att visa att han vill leva vårt liv, han vill dela vår vardag. Han delar vår föda men också sitt liv med oss. Och visar därmed att det inte finns någon gräns mellan honom och oss, mellan Kristus och dig och mig.

Det tredje som vi idag blir påminda om är: att när vi nu bär Kristus inom oss, så skall vi också bära honom vidare till alla som behöver honom. Vi, du och jag, skall frambära Kristus som ett vittnesbörd inför världen, frimodiga och glada över att få tillhöra honom, tacksamma över att han gett oss del av frälsningen. Vårt livs procession med Kristus, vår livsvandring med honom skall bli ett tecken och vittnesbörd för alla som letar efter Kristi nåd och kärlek. Att på det sättet bära Kristus vidare ut i världen, att visa på honom och påminna om hans närvaro, är det som pater Ingmar Svanteson, benediktinmunk från Skåne, kallar för ”världshistoriens stora procession”.

Kristi Kropps och Blods högtid påminner oss alltså om hans närvaro här, mitt ibland oss. Och genom detta förstår vi att det är han och ingen annan som är vägen för oss. För han inte bara leder oss, utan han förändrar och förvandlar oss också, så att vi mer och mer blir lika honom.

Ära vare Fadern…