Anden som leder oss

przewodnikUnder veckorna efter påsken har vi anledning att begrunda uppståndelsens mysterium. Glädjen över Kristi seger över döden genomlyser kyrkans liturgi. Men trots att vi nu har lagt själva påskfirandet bakom oss, så finns det ändå tecken kvar i kyrkan som påminner oss om just påsktiden. På många altaren i kyrkorna har vi en bild av den uppståndne Kristus. Och så har vi också påskljuset som under hela tiden fram till pingst, brinner under mässan och påminner oss om att den uppståndne Kristus är världens ljus och han är ljuset i vårt kristna liv.

Påsktiden är i kyrkan också väntan på den helige Ande. Så var det för de första lärjungarna och så var det för de första kristna församlingarna. Och så, kära bröder och systrar, är det också för oss. Vi väntar nu alla på den helige Andes ankomst, på pingstdagen. För efter sin uppståndelse vill inte Kristus att hans lärjungar stannar vid den tomma graven. Kristus ville inte att hans uppståndelse, som blev frälsningen för oss alla, skulle stanna i den lilla kretsen av lärjungar. Istället ville Kristus att denna glädje skulle spridas vidare genom förkunnelse åt alla dem som var villiga att ta emot detta glada budskap. Och för att detta uppdrag, att sprida evangeliet, behöver vi den helige Ande, Andens nåd och gåvor. Vi väntar alltså på vår Herre och Frälsare och det gör vi med hjälp av den helige Ande. Anden ger oss hjälp att rätt förbereda oss för mötet med vår Frälsare.

Nu på fredag, dagen efter Kristi Himmelsfärds dag, börjar vi den period i kyrkan som man kallar novena. Det vill säga en nio dagar lång bön som en förberedelse inför den helige Andes utgjutande. För bönen om den helige Andes hjälp bör finnas i allas vårt böneliv. Anden gavs inte bara åt apostlarna och ges inte bara åt några få utvalda. Andens ges åt oss alla.

Som vi hör i dagens första läsning – fick även hedningarna del av Andens gåvor. Texten berättar ju om Cornelius, som även han var en hedning, att också han fick dessa gåvor. Och inte bara Cornelius utan hela hans hus fick Andens gåvor genom aposteln Petrus förmedling. Och över detta att också hedningar fick del av Andens gåvor häpnade alla som nog trodde att Andens gåvor var tänkta bara för några få utvalda. Cornelius exempel visar att alla kan få del av Andens verk i sitt liv. Så vi ser alltså att man inte behöver tillhöra det utvalda folket och man behöver inte ens vara en Jesu lärjunge. För det Petrus påminner om är att Gud inte gör någon skillnad på människor, utan tar emot var och en som i uppriktig vilja strävar efter den godhet som Gud själv representerar och som i sina liv gör det som är rättfärdigt i Guds ögon. Alla som hörde Petrus’ ord fick del av den helige Andes gåvor. Den godhet som har sin upprinnelse i Gud själv och rättfärdiga handlingar, är alltså nyckelorden i detta sammanhang.

När man talar om att man skall ”frukta” Gud för att få del av Andens gåvor, så skall man inte förknippa detta ord ”fruktan” med rädsla, oro eller hot. Bort med dessa tolkningar av ordet ”fruktan”! Istället betyder ”att frukta Gud” att vi vördar honom. Det vill säga, relationen mellan oss och Gud betonar mycket mer det kärleksfulla, kärleken från oss till Gud. Vi vördar honom. Låt istället detta ord ”frukta” bli en tröst för oss, något där vi känner att Gud leder oss människor i våra liv. Som troende blir vi i vår vördnad inför Gud villiga och öppna för att ta emot de Andens gåvor som Gud vill ge åt oss.

Det andra som gör det möjligt för oss att få ta emot Anden är att vi gör det som är rättfärdigt. I detta att göra det rättfärdiga, kan vi få exempel genom den helige Johannes ord. Johannes skriver att Gud visar sin kärlek till oss genom att sända sin son. Och Sonens ankomst ger oss själva livet. Johannes beskriver Guds kärlek till oss som gränslös. Och att han gav oss sin son är beviset för detta. Vi känner orden i psalmen: ”Så älskade Gud världen all att han gav den sin ende son”. Och så fortsätter ju psalmen: ”att var och en som på honom tror skall ha ett evigt liv”. Inget kan bättre sammanfatta Guds kärlek till oss människor än dessa psalmens ord. Kärleken är alltså den rättfärdiga handlingen. Och som vi hör ger oss Gud själv ett föredöme på just en sådan kärlek.

Guds eget föredöme i kärlek kallar oss alla att försöka efterlikna honom. Och Kristus påminner oss om att vi skall bli kvar i Guds kärlek och hålla hans bud. Och av dessa bud är detta det främsta: att vi skall älska varandra så som han har älskat oss. ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner”, säger evangeliets ord. Och vad gjorde då Kristus? Hur stor var hans kärlek till oss? Så stor att han gick i döden för oss och därmed gav oss livet. Att gå i döden för att ge någon annan livet är kanske inte det sätt som vi bokstavligt talat skall följa Kristus. Men att ge av oss själva av kärlek till andra kan göras på så många andra sätt. Vi ger en del av vår tid, vi ger en del av våra krafter, vi gör en uppoffring för att hjälpa en medmänniska. Det är den enkla handlingen av kärlek i vardagen. Den handling som inte kräver så mycket tid och eftertanke som finner nåd inför Guds ögon. Det kan vara svårt ibland med dessa små tillsynes obetydliga bevis på kärlek till medmänniskan. Och därför avstår vi ofta. Men Kristus vill att vi försöker, att vi strävar efter det goda i våra gärningar. Och som hjälp i detta har han gett oss Anden – Hjälparen.

Vi behöver alltså den helige Ande och hans gåvor. Med Andens hjälp förmår vi förverkliga Kristi befallning att gå ut i världen och förkunna hans ord, en förkunnelse som bär frukt och som skall bestå. Andens gåvor leder och stödjer alla oss som är här idag och som av god vilja vill göra det som är rättfärdigt i Guds ögon. Låt oss därför be om Andens hjälp och när vi gör detta kan vi göra det med de ord som fader Björn Göransson i Varberg skrivit och som lyder sålunda:

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.
Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Ära vare Fadern…