”Det är bra att vi är med”

coleman-banner-namiotHändelserna på Härlighetens berg. Vilken märklig och omtumlande upplevelse detta skall ha varit för Petrus, Jakob och Johannes! Deras förvirring måste ha varit stor. Tankarna har säkert snurrat i deras huvuden. Nu har de fått se Jesus i hans gudomliga glans. Till och med Mose och Elia har bekräftat detta. Och så – först och främst – Gud själv har nu påmint om att det är Kristus, hans älskade Son, som man måste lyssna till. Men inget av detta fick lärjungarna berätta om, inte förrän efter Människosonens uppståndelse. Man förstår deras förvirring. Vad är det som sker? Vad menas med allt detta?

Också vi själva funderar över denna händelse: Kristi förklaring. Vad har detta för betydelse? Vi är ju inne i fastan och tänker främst på bot och bättring. Men så ser vi då Jesus i all hans glans och härlighet. Och då vill vi helst upprepa det Petrus säger: det är bra här, låt oss stanna på Härlighetens berg. Här kan vi bli kvar, här kan vi skåda den Allsmäktige i all hans glans. Men detta är inte vad Jesus vill. Jesus vill istället att vi skall följa honom på lidandets väg. Han förutsäger sin uppståndelse från de döda. Och han vill att vi skall finnas med under denna tid av prövningar och lidanden, för att så, till slut en dag få uppstå med honom.

Texten säger att Kristus förvandlades inför sina lärjungar. Och det är samma lärjungar som en dag skall finnas med honom i Getsemane när han visar ångest och förtvivlan inför det lidande som han vet skall drabba honom. Den gudomliga härlighetens Jesus och den Jesus som lider och dör för vår skull är en och densamme.

Dagens evangelium vill alltså påminna oss om förvandlingen i vårt inre. Den förvandling som mer och mer skall göra oss lika vår Mästare.

Låt oss lyssna på den helige Paulus:

”Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus: han är herre, och jag är er tjänare för Jesu skull. Ty Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus. Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig. Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad” (2 Kor 4:5-9).

Låt oss stanna vid orden: denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig. För att kunna leva vårt liv i omvändelsens anda måste vi hämta kraften från Gud själv. Och Paulus talar om denna kraft som en dyrbar skatt som han förvarar i lerkärl. Kristus vill alltid vara vid vår sida. Han finns där i stunder av lycka och glädje. Men också i alla våra mörkaste och svåraste stunder. Kristus, idag – i skinande vita kläder på Härlighetens berg och Kristus – hånad och bespottad hängande på korsets trä – alltid densamme, alltid vid vår sida.

Tolkar vi texten rätt menar alltså evangelisten detta: låt oss inte glömma att Kristus är densamme. Både när vi ser honom där på Härlighetens berg i sin skinande vita klädnad och när han lider och dör för vår frälsnings skull. Hans uppståndelse är vårt hopp. Tanken på hans uppståndelse ger mening åt vårt liv som kristna. Uppståndelsen avgör allt.

”Det är bra att vi är med.” Vår omvändelse, vår förnyelse i tron, skall göra oss villiga att följa Kristus. Det är detta som är förklaringen, Kristi förklaring. Följer vi troget Kristus på hans vandring, på Härlighetens berg men också på lidandets väg till döden på korset, är uppståndelsen vår belöning. ”Det är bra att vi är med.”

Ära vare Fadern…

br. Marek Gil OFMCap

Korrigering: Carl Hellmor