Fastetiden – tiden av nåd

normal_shutterstock_218776lNär man hör Guds budskap riktas till oss idag, vill man genast höra mer. Man vill höra om fastetiden. Men evangeliet berättar bara i ett par rader om denna så betydelsefulla tid. Jesus sättes på prov av Satan under fyrtio dagar och sedan, de kända orden: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” Det är några få korta ord. Ändå sammanfattas här hela fastetidens innebörd.

I kyrkan inleder man fastetiden med askonsdagen. När askan lägges på de troendes huvuden, är detta ett tecken på bot. Man visar att man är beredd att vända sig till Gud. Man vill öppna sitt hjärta för hans nåd, för orden som kallar oss till omvändelse.

I kyrkan finns under fastetiden de synliga tecknen som visar att vi befinner oss i botens och omvändelsens tid. Den liturgiska färgen är violett. Vi sjunger ingen ”Gloria” och heller ingen ”Halleluja”. Och under korsvägsandakten begrundar vi Kristi lidande. Vid varje station känner vi hur han plågas och förnedras. Vi följer honom på lidandets väg ända till slutet på korset på Golgatas kulle.

Men dessa fastetidens tecken är bara hjälpmedel för oss. Hjälpmedel för att vi bättre skall förstå fastans innebörd. Det viktigaste av allt är den omvändelse som under fastan skall ske i vårt inre. Ännu en gång skall vårt hjärta vändas mot Gud. Jesus lider och dör för vår skull. Har vi förstått vad detta innebär?

Jesus frestas alltså under fyrtio långa dagar i öknen. Men han står emot Satans lockelser och visar därmed att han är Messias, Guds Son. Jesus erbjuder något annat. När han motstår Satans frestelser, när han alltså besegrat den som också lockar oss till synd, så visar han att han är den som på alla sätt prövats och varit som vi – men utan synd, som det står i Hebreerbrevet (jfr Heb 4:15). Jesus, Messias, Guds Son, den som besegrat Satan, den som är utan synd. Det är detta mysterium som kyrkan varje år under fastan försöker förklara för oss.

Fastetiden är en påminnelse om att vi inte är ensamma i kampen mot synd och ondska. Vår Herre, Jesus själv har redan utstått dessa prövningar. Men också besegrat Frestaren. Kristus är på vår sida.

När Kristus säger: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er”, då har dessa ord en dubbel betydelse. Omvändelse innebär att vi vänder oss bort från synden i vårt liv. Men också att vi riktar blicken mot det som är rätt, mot det goda.

Och att vända sig mot det goda innebär för oss kristna, i första hand, att vi öppnar vårt hjärta för Guds nåd och kärlek. En text man läser i tidegärden på askonsdagen uttrycker detta på följande sätt: ”Vi tackar vår himmelske Fader, som också i år ger oss denna tid av nåd. Må vi ta vara på tillfället att under dessa frälsningens dagar ta emot den helige Ande, låta honom verka i oss och rena vårt hjärta och vår kärlek.”

Låt oss alltså göra oss mottagliga för Guds nåd och kärlek. Den helige Ande leder oss på vår omvändelses väg. Låt oss öppna våra hjärtan så att Anden får verka i oss. Fastan uppmanar oss att fördjupa vår tro med bönens hjälp. Låt oss ta den tid som behövs för detta. Och det kan vi bara göra om vi lägger andra förströelser åt sidan. Att rena vårt hjärta och vår kärlek i denna tid är att, till exempel, besöka någon som är sjuk eller ensam. Att rena vårt hjärta och vår kärlek till Gud är att för en stund stänga av tv:n och läsa ett stycke ur Passionshistorien. Att rätt förbereda oss i fastans tid är att åtminstone vid något tillfälle, delta i en korsvägsandakt.

Fastans tid är inte är tid som är just ”vardag” för oss. Fastans tid är tiden för omvändelse. Under dessa dagar skall vi begrunda hur Gud med sin nåd och kärlek vill nå fram till oss. Under dessa dagar riktar vi därför blicken mot det goda, av tacksamhet mot Gud. Nu har vi inlett kampen i våra liv för att tränga bort synden och de många frestelserna. Och vi står inte ensamma i vår kamp. Jesus Kristus själv är med oss.

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor