Är Kristus mitt verkliga föredöme?

WP_kyeoj_10june12Jesus och en spetälsk man – dessa båda är huvudpersonerna i dagens evangelium. Genom deras ögon får vi beskrivet för oss det som evangelisten Markus sedan berättar om. Och genom dessa båda – Jesus och den spetälske, får vi möjlighet till en bättre förståelse av det som evangeliet berättar om.

Att vara spetälsk på Jesu tid var att vara utstött från samhället, från gemenskapen med andra människor. Spetälska var en obotlig sjukdom. Och inte nog med att den spetälske led fruktansvärda plågor av sin sjukdom, han eller hon var dessutom fördömd i andra människors ögon. Den spetälske var betraktad som oren och tvingad att bo i avskildhet, isolerad från andra.

Den spetälske ansågs dessutom ha fått sin sjukdom på grund av sina synder. Och man kan tänka sig: hur stora måste inte denna människas synder ha varit när nu Gud valde att straffa henne just med spetälska! Bara detta att röra vid en spetälsk innebar enligt den tidens sätt att se en stor fara. Man utsatte sig själv för att bli smittad och man blev dessutom själv oren genom beröringen med den sjuke. Men vad gör då Jesus? Jo, Jesus rör vid denna människa och botar honom. Och allt gick mycket fort: ”Vill du”, säger den sjuke, ”så kan du göra mig ren.” Och Jesus svarar: ”Jag vill. Bli ren!” Det var allt. Och så blev det. Den orene blev ren, den spetälske var botad. Nu kunde han komma tillbaka till sitt vanliga liv. I ett enda kort ögonblick går denne man från sjukdomens fördömelse och dödliga förlopp, till hälsa och livets fullhet. Allt detta tack vare Jesus.

Det kanske kan tyckas som en drastisk och lite obehaglig jämförelse, men bilden av den spetälske är en bild av oss människor. Också vi kommer ibland till Jesus för att vi hoppas få något av honom.  Kanske vill vi att han skall läka ut någon slags defekt vi känner i vårt inre, eller också kommer vi till Jesus med förväntningar och önskemål i största allmänhet. Och när vi tycker oss ha fått det vi bett om, då glömmer vi nästan genast den nåd och barmhärtighet Jesus visar oss. Vi glömmer Jesus helt enkelt. För så var det: mannen fick det han ville, han fick sin önskan tillfredsställd och mer tyckte han sig inte behöva, mer brydde han sig inte.

Men låt oss då stanna en stund vid det som Jesus gör i denna berättelse. Jesus botar alltså en spetälsk. Och denne spetälske man var säkert inte den ende svårt sjuke man eller kvinna som kom till Jesus med en bön om att han skulle göra dem friska. Men vilket var då Jesu egentliga uppdrag under sin vandring här på jorden? Var det att bota sjuka? Var det att lindra nöd? När vi lyssnar till Markus i texten så hör vi något vi först tycker kanske är märkligt: nämligen detta att Jesus blir vred när den sjuke kommer med sin bön om hjälp. Varför då vred? Var det inte en gärning av Guds oändliga barmhärtighet, detta att ge hjälp åt de lidande?  Jo, säkert var det så att Jesus hjälpte av äkta kärlek till de sjuka och nödlidande. Men, kära systrar och bröder, Jesu uppdrag på denna jord var först och främst ett annat, nämligen detta att vinna människor för Guds rike.

Jesu har som sin främsta uppgift att förkunna budskapet om att Guds rike är nära. Jesu uppgift är alltså främst att förkunna, att ständigt dag efter dag predika om det nödvändiga i omvändelsen till Gud.  Detta var den uppgift Fadern gett sin Son, detta var Faders främsta mening med Sonens människoblivande – att förkunna, att predika outtröttligt. Och Jesus brinner av iver att utföra denna sin Faders vilja. Och så såg också hans vardag ut: predikan och förkunnelse var han än gick fram. Evangeliet beskriver hur det gick till: ”De kom till Kafarnaum, och när det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade. Alla överväldigades av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som de skriftlärda.” (Mark 1:21-22) Jesus var till synes outtröttlig: ”Låt oss gå åt ett annat håll”, sade Jesus själv, ”till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut. Och han gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna. (Mark 1:38-39)

Att få människorna att lära känna Guds vilja, att lyssna till Guds ord är alltså det första och främsta i Jesus gärning.  När vi förstår Jesu gärning på det här sättet – förkunnelsen främst – då blir det kanske också lättare för oss att förstå varför han greps av vrede inför den spetälske. Och varför det var så viktigt enligt Jesus att de som blev hjälpta inte överallt berättade om just detta. För om detta blev känt i vida kretsar, detta att Jesus kunde bota sjuka, då skulle all hans tid med säkerhet gått åt för just hjälp och bot åt de sjuka. Då skulle hans egentliga uppdrag ha förminskats. Så man förstår lättare varför Jesus försökte hålla sig borta från alla dem som kom till honom först och främst för att bli botade från sjukdomar. För dessa kan vi säkert räkna i tusentals människor. Visst botade Jesus de sjuka. Han gjorde det av gudomlig kärlek och medlidande. Men det var att lyssna till Guds ord som var hans främsta uppgift. Mot den bakgrunden skall vi tolka textens ord om att Jesus greps av vrede när den spetälske bad om rening. Visst ville han göra detta, i kärlekens namn, men samtidigt säger texten att Jesus ger den spetälske ”en sträng förmaning” att inte berätta om detta för andra. Istället skickade han mannen till templet i Jerusalem, långt bort, 16 mil för att vara exakt, från den plats där de befann sig. Och Jesus bad honom att där visa upp sig för en präst. För enligt den judiska lagen var det bara en präst som kunde bekräfta att en spetälsk blivit renad, blivit frisk. Men mannen lyssnade inte. Inte begav han sig den långa vägen till Jerusalem. Istället gick han i väg och berättade vitt och brett om vad som hade hänt. Och följden blev att Jesus, som texten säger inte kunde visa sig i någon stad utan fick stanna i ödemarken. Och inte heller där var han fredad från alla som sökte bot. Människor strömmade till honom från alla håll. Mannen hade inte gjort det Jesus hade bett honom om. Och följderna blev därefter.

Samme Jesus möter också vi på vår livsväg. Vi möter honom i eukaristin och i bönen. Också vi kommer till vår Herre med våra böner, önskemål, personliga problem och bekymmer. Precis som den spetälske mannen. Och precis som han önskar vi att Kristus genom sin gudomliga makt botar och renar oss.

Så vår fråga till oss själva idag måste bli denna: vad är det jag söker hos Kristus i mitt liv? Varför behöver jag honom? Är det för att han skall ge mig bot och lindring när jag är sjuk? Är det för att befria mig från oro, bekymmer och problem av olika slag? Om det bara är detta som styr vår längtan efter Kristus, då missar vi det viktigaste. För det Kristus först av allt vill är att vi skall närma oss Guds rike. Han vill att vi skall förstå Guds kärlek till oss människor, han vill förkunna om det kommande Guds rike. När vi nått ditt i vårt liv som troende, då får vi också allt det andra. För det var precis så Jesus uttryckte det: ”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matt 6:33).

Paulus säger: ”Jag har Kristus till föredöme.” (1 Kor 11:1). Kan du och jag också med frimodigt hjärta säga det samma: ”Kristus är mitt föredöme”? Och till honom vill jag lyssna för att hitta vägen till ett liv i enlighet med Kristi förkunnelse som är Guds vilja.

Ära vare Fadern…

Korrigering: Carl Hellmor