Här och nu – det är tid för Gud

 

I dagens evangelium hör vi hur Jesus nu börjar sin förkunnelse, sin undervisning. Han träder in i offentligheten och framträder nu som den som kommer med budskapet från Gud, Fadern. Detta Guds budskap är komprimerat, klart och tydligt. Från allra första början av sin förkunnelse pekar Kristus på det väsentliga, på det som är kärnan i Guds budskap till oss människor.

”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.”

Det här var orden från Kristus till alla dem som var villiga att lyssna på honom. Och dessa ord om att tiden är inne, att Guds rike är nära och orden om omvändelsen, den nödvändiga omvändelsen – de är ord som gäller för oss alla också idag. För detta är ord från Gud själv, Gud vår himmelske Fader. Men, säger vi oss, vi känner ju redan till dessa ord, vi vet ju att det var så Jesus inledde sin förkunnelse i Galileen. Behöver vi då ständigt denna påminnelse om att tiden är inne, att Guds rike är nära och att vi måste omvända oss och tro på Guds ord?

Hur är det då med oss människor, vi som räknar oss som troende? Hur viktiga känner vi att dessa Kristi ord i hans första förkunnelse är för oss, vi som lever här och nu? Förstår vi överhuvudtaget att Kristus med dessa sina ord vill borra sig in i djupet av också ditt och mitt hjärta? Förstår vi hur angelägna och ständigt aktuella dessa ord är? Är det inte istället så att vi nu, just nu är alltför upptagna av världsliga bekymmer, en slags upptagenhet av vardagsbestyr som ständigt upptar hela vår tid? Så därför: är det just idag som omvändelsen måste ske? Är det kanske just nu som Gudsriket är nära? Att tiden för detta rike kommer, ja, det vill vi gärna tro. Men idag? Är det idag? Är det nu allt detta ligger oss så nära?

Ja, det är här och nu som gäller. Den sant kristne skjuter ingenting på framtiden. Man tar inte till sig Jesu ord när det behagar en själv. Istället lyssnar vi uppmärksamt för detta är inga ord som är tänkta att förströ oss för stunden. Dessa Jesu ord är Guds vilja och lag. Den sant och verkligt troende gör dessa ord till också sin lag och sitt riktmärke i livet. Det finns ingen ”morgondag” för omvändelsen. ”Morgondagen” är redan här. Omvändelsen kan inte vänta. Guds rike är nära och vi vet inte dagen och stunden. Därför: omvänd er, skjut inget på framtiden!

”Omvänd er och tro på budskapet,” säger alltså Jesus. Det finns ett ord på grekiska för detta med ”omvändelse” som heter ”metanoeite”. Och detta grekiska ord betyder inte bara ”omvändelse”, utan har en djupare innebörd. ”Metanoeite” innebär att man börjar tänka och handla på ett helt nytt sätt. ”Metanoeite” blir en slags total förändring när det gäller vårt sätt att tänka och handla.

En bild för hur detta med den totala omvändelsen i människans liv går till, ser vi i den andra delen av evangeliet som berättar hur Jesus kallar sina första lärjungar. Han riktar sina ord till dem och kallar dem sedan till att följa honom. Nu är de Kristi lärjungar. Och det innebär att de klipper alla band till sitt tidigare liv, allt det gamla lämnar dem bakom sig. Från och med nu är de helt och fullt Jesu lärjungar.

Och det som gällde för Jesu första lärjungar, gäller också för oss alla här idag. Ingen av lärjungarna dröjde, ingen väntade, ingen tvekade. Istället valde de alla att följa Jesus när han kallade. Så måste det bli även för oss. Varje ny dag kallar oss Gud till att följa honom. Varje ny dag i vårt liv är en gåva från Gud. Och varje ny dag är också en kallelse att följa honom. Det är här och nu som gäller, inte någon dag i en dunkel framtid, utan här och nu. Följ mig, säger Jesus. Och det gör han när vi möter honom i eukaristin, i denna mässa. När vi mottar Herren i den heliga eukaristin, är det inte ett möte vilket som helst. Istället tar vi emot honom också med löftet att för evigt följa honom, att för evigt förbli honom trogna. Den ständiga påminnelsen från Jesus till omvändelse får alltså sin förklaring när vi tar emot honom i eukaristin. Där avger vi löftet att ständigt förbli en Jesu lärjunge.

Psalmisten säger: ”Om ni ändå ville lyssna till honom i dag! Förhärda er inte som vid Meriva, som den gången vid Massa i öknen (…).” (Ps 95). Som vi minns var detta ett tillfälle när Guds utvalda folk valde att inte lyssna på Gud, utan ville gå sin egen väg. Så vi ser att även det utvalda folket hade svårt ibland att lyssna till och lyda Guds ord när han kallade. Och naturligtvis var det inte bara lätt för Jesu första lärjungar: Simon, Andreas, Jakob och Johannes att lämna allt det gamla bakom sig för att följa Jesus. Men ändå följde de denna kallelse, de lät denna omvändelse ske i deras inre. De väntade inte, de tvekade inte. De följde kallelsen.

Kära vänner, vi behöver alla Guds hjälp för att bli en sann Kristi lärjunge. Vi behöver bönens hjälp. Så låt oss därför be med psalmisten att vi skall lyssna när Gud kallar, lyssna till honom just idag, här och nu.

Ära vare Fadern…

modlitwa