Tala, Herre, din tjänare hör

sluchanieNär vi lyssnar till dagens första läsning som berättar om hur Gud talade till den unge Samuel, när vi lyssnar på det som evangeliet berättar om hur lärjungarna direkt pratade med Jesus, hur de kunde höra hans röst, då förstår vi detta att Gud vill tala till människor. Gud vill att människor lyssnar på honom. Gud vill att hans röst bli hörd. I Hebreerbrevet läser vi: ”Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son (…).” (Hebr 1:1) Det är lätt för oss att tänka oss att det var möjligt att Gud talade till Abraham, till Mose eller till profeterna. Om de olika människor som lyssnade på Guds röst får vi läsa om i det Gamla Testamentet. Ännu lättare är det för oss att tänka oss att alla de som lyssnade på Jesu förkunnelse, hans lärjungar, hans åhörare, alla de som trodde att Jesus var Messias, de hörde Guds röst i Jesu ord, i hans förkunnelse. Den unge Samuel, lärjungarna Johannes, Andreas, Simon Petrus, liksom många andra, kunde direkt höra Gud som talade till dem.

Vi själva, alla vi troende, önskar oss detta,  att på ett klart och tydligt sätt kunna höra Guds röst. Hur mycket lättare blir det inte för mig, tänker man ibland, om jag, som lärjungarna i dagens evangelium, kunde höra Jesu ord: ”Följ med”. Då, tänker man, skulle jag kunna gå efter honom, utan den minsta tvekan eller tvivel. Vi önskar oss, vi längtar efter detta att kunna höra Guds röst i vårt kristna liv. Och så undrar vi ibland om det överhuvudtaget fortfarande är möjligt för en troende att höra Guds röst, att höra Gud som talar till sitt folk.

Det kan vara svårt att i dag lyssna på det som Gud har att säga till oss. Det finns så mycket annat som försöker överrösta Guds ord och det som Gud hela tiden vill förmedla till oss. Det är lättare, det är mycket enklare att lyssna på det som dagens värld har att säga. För ”världen” talar till oss hela tiden – genom tv och genom radio, genom internet och genom tidningar. Ljudet av denna världens röst omringar oss hela tiden, nästan dygnet runt. Guds röst kan lätt försvinna i hela den mängd av allt annat som vill tala till oss och förmedla sitt eget budskap för oss.

Men Gud vill fortsätta tala sitt folk. Gud försöker hela tiden nå oss med sin röst, med sitt ord. Han gör det för att inte lämna oss ensamma i vår vandring på denna jord. Gud vill att hans röst leder oss i vårt kristna liv.

Nå väl, säger man då, men jag är ingen Samuel som hade profeten Eli vid sin sida för att hjälpa honom förstå att det verkligen var Gud som talade till honom. Det finns, tänker man, ingen Johannes döparen som pekar på Kristus och bekräftar att just han, Jesus, är den utlovade Messias. Hur, frågar man sig då, på vilket sätt kan även jag höra Gud? Vill Gud tala även till mig?

I Katolska Kyrkans Katekes läser vi: ”Det är Gud som först kallar människan. Även om hon glömmer sin skapare eller gömmer sig långt bort från hans ansikte, tjänar avgudar eller anklagar Gud för att ha övergivit henne, kallar den levande och sanne Guden, utan att förtröttas, varje människa till bönens hemlighetsfulla möte. Denna kärlekshandling från den trofaste Gudens sida kommer alltid först i bönen, och det som människan sedan gör är alltid ett svar. Allt eftersom Gud uppenbarar sig och låter människan få självinsikt, framstår bönen som en ömsesidig kallelse, ett förbundets drama, som engagerar hjärtat genom ord och handlingar.”  (KKK 2567)

Gud kallar var och en av oss, han talar till var och en av oss. Det gör han ständigt. Gud låter oss höra hans röst genom vårt samvete. Denna vår inre röst, stärkt av den helige Andes nåd och ljus, är Guds röst inom oss. Det är denna röst med vilken Gud själv vill stödja och leda oss. När vi lyssnar på denna röst, då går vi på den rätta vägen som är vägen med Gud och som leder oss till en djupare relation med honom.

Men om vi vägrar att lyssna på denna röst, när vi istället väljer att lyssna på allt det som olika begär och frestelser har att säga, då märker vi snart att vi går på avvägar, att vi förlorar Guds ledning. Men även då får vi börja om, börja på nytt, därför att vår barmhärtige Fader aldrig tröttnar på att försöka nå oss med sin röst.

När Samuel förstod att det var Herrens, Guds röst som han hört, blev han beredd att svara: ”Tala, Herre, din tjänare hör.” När Johannes, Andreas, Simon Petrus och de andra, började tro på att det var just Jesus som var den utlovade Messias, ville de fortsätta följa honom, bli hans lärjungar och lyssna på hans förkunnelse. Gud talade till dem alla. Han talar också till oss. Han gör det på olika sätt: genom vårt samvete, under vår bön när vi ger vår tid åt Gud. Gud talar till sitt folk. Vi måste våga lyssna på hans röst och tillåta honom leda oss i vårt liv. Låt oss varje dag vara Herrens trogna tjänare som alltid är villiga att med uppmärksamhet lyssna på hans ord.

Ära vare Fadern…