Ljus och mörker

good-and-evil-light-dark-angels-demons-desktop-1024x768-wanted-wallpaperDenna, den andra söndagen efter jul, ger oss anledning att än en gång begrunda julens mysterium. Detta att Gud kommer till sitt folk, att han kommer till denna vår jord i mänsklig gestalt, som en av oss.

Och det som ger oss anledning att begrunda detta mysterium är de första orden ur Johannesevangeliet som vi nyss har läst. Här, i dessa ord vill Gud själv leda oss in i en djupare förståelse av det faktum att Gud genom sin son kommer till oss för att vi människor ännu bättre skall få lära känna honom, den Gud som inte förvägrade oss detta att bli människa för att vara oss nära, den Gud som gav oss sin son för vår frälsnings skull.

I kyrkans kalender, i det liturgiska året är jultiden den kortaste av alla perioder. Redan nästa söndag avslutar vi jultiden i vårt kyrkoår. Men detta att jultiden är en så kort period, ger oss en särskild anledning att stanna upp och begrunda mysteriet. Vi får alltså inte låta jultiden bara hastigt försvinna ur vår tanke. För vad var det egentligen som hände? Gud blev människa. Något stort och oerhört har skett under den nyss gångna jultiden. Så, kära vänner, jultiden är något mycket mer än bara julstämning, julklappar, familjens gemenskap runt middagsbordet. Den är något mycket mer än den vackraste av alla julgranar och den mest strålande av alla julbelysningar.

Julens verkliga innebörd, julens allra djupaste mening uttrycker Johannes evangelisten i de ord vi nyss hört: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.”

Jesus Kristus, Guds son, sann Gud och sann människa är ett sätt för Gud att visa sin kärlek till oss människor. Gud väljer alltså att förena sig med vår mänskliga natur. I Kristus förenar han det gudomliga med det mänskliga. Och det gör han för att visa oss alla att han vill tillhöra oss. Guds inkarnation, Jesu Kristi människoblivande visar just detta: Gud vill tillhöra dig och mig, kära syster och broder. Och inte nog med detta att han vill tillhöra oss. Han vill också totalt identifiera sig med vårt liv, med vårt mänskliga öde. Jesus Kristus föds som det lilla gossebarnet i Betlehem, lever sitt liv som en människa bland oss andra och dör som vi – som en människa. Jesu liv, från krubban i Betlehem till döden på korset på Golgatas kulle, var ett liv i vilket Gud helt och fullt förenade sig med oss människor. Och det gjorde han för att i ordets verkliga mening vara Gud med oss.

Johannes berättar om mysteriet med följande ord: ”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inteövervunnit det.”

Jesu Kristi födelse, detta att Guds son blev människa och att han sedan lever sitt liv på våra villkor, är för all tid ett ljus för alla troende. Han lever det liv som är vårt. Och när han kommer, kommer han med ett ljus. Ett ljus som för all framtid blir vår ledstjärna i alla livets skiften, ett ljus under de mörka stunder och under de plågor och svårigheter som är människans. Kristus kommer till vår jord – mörkret försvinner inte, men Kristus bär med sig ett ljus, ett ljus till tröst och ett ljus som innebär ett hopp för oss alla. Ett symboliskt tecken för detta är att Jesus föds i nattens djupa mörker. Men hans födelse är ljuset som är starkare än det djupaste av mörker. Aldrig mer skall mörkret övervinna det ljus som hans ankomst innebär för oss.

Det som vi alla är kallade att göra är att ta emot detta ljus, denna Guds gåva. Men att ta emot det Gud ger oss är inte någon självklarhet. Det hör vi hos Johannes när han skriver: ”Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.” Hur kan vi neka oss denna Guds gåva, denna räddning undan synd och fördärv som Gud erbjuder oss?  Det kan verka skrämmande och cyniskt att vi kan bära på en ondska så stor att vi avvisar det som är en gåva från vår Skapare. Men likväl är det en sanning. Vi frånsäger oss ljuset, vi avstår nåden och detta gör vi gång efter gång i våra liv, när vi istället för att välja sanningens ljus väljer syndens lögn.

Johannes ger oss i dag ett ord som innebär ett hopp för oss: ”åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn.” Låt oss alltså leva våra liv trogna Kristi förkunnelse. Då tar vi på rätt sätt emot det ljus som är Guds gåva till oss, Sonen. För Sonen är det ljus som vill genomlysa våra liv. Och vår tröst är att dörren till ett liv med Gud alltid står öppen för oss. Ett liv präglat av trofasthet mot honom är också alltid vår försäkran om att vi vid tidens slut skall få skåda Gud i all hans himmelska härlighet.

När ett nytt år börjar brukar man avge nyårslöften. Jesu Kristi ankomst ger oss anledning till ett löfte viktigare än alla andra: att sträva efter att än mer leva på det sätt Gud vill att vi skall leva. Guds nåd, Kristi ljus är vår ledstjärna. Och vi bör inte försumma att ta till vara den rikedom som dennanådegåva innebär. Låt Kristi ljus få prägla relationen till våra medmänniskor. Låt oss be om att vårt andliga liv, min egen bön och mitt liv i sakramenten, får bli genomlyst av Kristi sanna ljus. Inget är för sent. Kristi ljus uppmuntrar mig till fördjupning av min tro. Och med hjälp av hans ljus hoppas jag få se vad som skall ändras, vad som skall förbättras i mitt liv. Låt oss ge detta som ett löfte, ett nyårslöfte inför det år som nu tagit sin början.

Ära vare Fadern…