Ett brev från en konung

ecce-homo-a-chmielowski-ecce-homo-2Kära bröder och systrar!

Jag har kanske inte förklarat tillräckligt. Kanske ni har missförstått mig?

Ni borde inte spekulera i vad som kommer att hända på den oundvikliga dagen, den yttersta dagen. Är ni nyfikna på vad som kommer att hända, vad jag ska göra med er då?

Jag är nyfiken, vad ni kan göra för mig idag, nu.

Jag skulle vilja att ni lägger er uppmärksamhet på den dag som ni upplever just nu. Inte den som ska komma, utan den som är. Jag är hungrig idag, jag är utan arbete, jag är ensam och sjuk.

Det är just idag som ni bör möta mig, känna igen mig, tala med mig.

På den yttersta dagen kommer ni inte att kunna ge mig något mer. Då återstår inget att göra. Det blir ingen överraskning. Alla beslut är redan fattade.

Allt utspelas i detta ögonblick. Nu är sista tillfället.

Mötet med evigheten är nu.

 

Kanske har jag inte förklarat tillräckligt. Kanske ni har missförstått mig?

Om ni vill finna er konung ska ni inte leta efter mig i triumferande gester, mäktiga ceremonier, högtidligheter, eller på torgmanifestationer.

Jag föredrar andra samlingar. Där något har gått förlorat, engagerar jag mig i sökandet. Där någon är trött, vilsen, har förlorat tron, där är jag nära. Där det finns ett sjukt eller skadat lamm tar jag hand om det.

Där det inte finns något annat där finns jag…

 

Kanske har jag inte förklarat tillräckligt. Kanske har ni missförstått mig?

Visserligen passar konungatiteln mig. Dock har jag inte en konungs ansikte. Jag är inte en konung av era konungars och deras likars slag.

Jag har en fattigs ansikte, en annan människas hudfärg, en lidandes, en avlägsens och en näras ansikte. Jag har en människas ansikte.

Jag, er kung blir mottagen och avvisad varje gång du tar emot och avvisar en annan människa.

 

Kanske har jag inte förklarat tillräckligt. Kanske har ni missförstått mig?

Jag bor inte i ett hemligt palats, bevakat av vakter. För att komma till mig behöver ni inte känna er generade, hindrade av bronsdörrar som hindrar er från att komma in. Där bor inte jag.

Jag bor där det finns hunger, tröst, utestängning, utnyttjande, fängelse, sjukhus, ruckel, förtvivlan, ensamhet, mänskligt lidande, landsförvisning.

Mitt tempel, mitt kungarike är mänskligt lidande.

 

Kanske har jag inte förklarat tillräckligt. Kanske har ni missförstått mig?

Jag trodde att ni förstod, jag trodde att jag hade garanterat er ofattbara tillfällen som inte kan missas, möjligheter att utnyttja. Jag tyckte att ingången till mitt kungarike var tämligen enkel.

Jag gjorde mig falska förhoppningar att om jag uppenbarar ett sätt för er att träda in i Himmeln, så kommer ni att rusa in, och börja att nästintill tävla, och inte missa en enda möjlighet att träffa och känna igen er konung.

Och tack vare detta missar ni inga möten med era nästa som lider av hunger, misär, orättvisa och som är i nöd…

Dock är det med smärta som jag lägger märke till att varje gång ni träffar på en stackare som har kungens ansikte har ni svårt att stanna till och visa denne er uppmärksamhet.

Ni uppfattar situationer som tillfälligheter, men det är ingen tillfällighet. Ni upplever avsky som är svår att övervinna och ni förmår inte att betrakta mig som konung.

I bästa fall försöker ni uppföra er väl och ni betraktar er själva som hjältar, medan jag tycker ni borde känna er ärade, lyckliga, priviligerade att ni träffat mig.

 

Kanske har jag inte förklarat tillräckligt. Kanske har ni inte förstått att jag, er konung och domare har öppnat alla dörrar, har gett er alla möjligheter, har banat väg för att ni med hederliga avsikter kunde ”göra goda gärningar”. Så att ni utan stress skulle kunna gå in i mitt Kungarike…

Kanske har jag inte förklarat tillräckligt. Kanske har ni missförstått mig?

Ja, jag är er konung.

Men är ni mina tjänare?

Undertecknat,

Jesus Kristus, Er Konung