Margaretorna

margaretka-niebo-biedronkaKyrkan har alltid uppmuntrat sina medlemmar att be för präster. Louise Ward från Kanada tog detta till sig och grundade Margaret-apostolatet vars syfte är att be för präster. Detta apostolat har spridit sig över hela världen och har nu även kommit till några av de katolska församlingarna i Sverige. Louise inspirerades av en Kanadensisk kvinna vid namn Margaret O´Donnell, som i tidig ålder drabbades av en sjukdom som resulterade i att hon blev totalt förlamad, med undantag från huvudet som hon fortfarande kunde röra. Många som drabbas av svår sjukdom och handikapp hamnar lätt i en depression och undrar vad meningen med detta lidande är. Men Margaret fann meningen i att kunna ägna sig åt bönen, och ägnade många av sina böner åt präster. I 27 år levde hon på detta sätt och skaran av präster som bad om hennes förböner ökade. Louise Ward startade apostolatet för att hedra Margarets minne och bönemission, därför kallar man detta apostolat för Margaret-apostolatet.

En grupp består av 7 personer som ”adopterar” en präst i sina böner. Var och en har sin speciella dag i veckan att be för den prästen.  Sammanlagt ber alltså 7 personer för en och samma präst, så prästen får förböner veckans alla dagar.

Hur ber man under sin särskilda veckodag? Hur mycket och hur lite? Vilka böner? För att inte förlora sig i detaljerna så har apostolatet en ram för detta: be trosbekännelsen, sedan sju Fader vår, sju Hell dig Maria och sju Ära vare fadern.  Men kärnan i bönen är att medlemmarna tar prästen till sitt hjärta, det blir en personlig bön.  Jag har bett några Margaret-bedjare att berätta vad apostolatet betyder för dem.

margaretki-1Sarah och Jolanta från Göteborg berättar att de började be för präster under prästernas år, det gick då upp för dem hur mycket prästerna behöver förböner. Sarah tillägger att det var också helgonet Lilla Therese som inspirerat henne: ”Jag har kommit till Karmel för att rädda själar och särskilt för att be för prästerna.” De nappade direkt på idén med apostolatet när de blev tillfrågade.  Jolanta tycker att det är kul att medlemmar i en och samma grupp kan komma från olika församlingar, att man bildar gemenskap i bönen även om församlingarna ligger på skilda geografiska platser.

Konvertiten Ritva blev tillfrågad om att vara med i en grupp för påven Franciskus redan innan hon blev upptagen i kyrkan. Hon blev mycket glad.”Jag upplever det som en ära att be för våra präster, utan präster, ingen kyrka! Och jag tycker om att vara med i en bönegemenskap på ett så enkelt sätt att det går att fullfölja mitt i vardagslivet. Jag tror självklart också på bönens kraft, och att vara med i en bönegrupp är för mig ett sätt att leva i tron”.

Malin Ekenvärn