Den helige Franciskus testamente

Sw. Franciszek z Asyzu 3Detta dokument härstammar direkt från ordensstifta¬ren och är sammanställt under hans sista dagar på jorden (sept/okt 1226). På grund av hans sjukdom måste det ha skrivits under flera sessioner, så att helgonet kunde vila i mellantiden och överväga vad han ville ta upp. Skriften är ytterst värdefull, eftersom den ger ett inträngande vittnesbörd om hans liv och budskap. Här lyssnar vi till Franciskus ord, utan att hans tal är bearbetat eller i efterhand kompletterat med bibelcitat. Bakom den latinska texten klingar det på folkspråket uttalade ordet, ty sekreteraren tillät sig knappast några friheter vid nedskrivningen, och det fanns inget tillfälle till senare bearbetning.

Det som hände kring Franciskus sjukbädd och som tolkas i testamentet var ett djupt mänskligt skeende. Franciskus var orolig för ordens framtid, men han kunde inte ge en ny förpliktande regel, utan han ville framhålla de viktigaste andliga utgångspunkterna för sitt eget liv. Termen »testamente« har därför mera betydelsen av »förbund« i biblisk bemärkelse (Franciskus förbund med Gud) än av »sista viljeyttring« med juridiska konsekvenser.

 

DEN HELIGE FRANCISKUS TESTAMENTE

  1. Herren ingav mig, broder Franciskus, att på följande sätt börja göra bot. Då jag levde i synd fann jag det mycket bittert att se de spetälska.
  2. Men Herren själv ledde mig in bland dem och jag var barmhärtig mot dem.
  3. Och då jag kom tillbaka från dem, hade det som kän­des bittert för mig förvandlats till sötma för själ och kropp. Och därefter stannade jag upp en kort tid och lämnade sedan världen.
  4. Och Herren gav mig en sådan tro i kyrkorna att jag bad med följande enkla ord: »Vi tillber dig, Herre Jesus Kristus, i alla dina kyrkor som finns i hela världen, och vi välsignar dig, för att du genom ditt heliga kors har återlöst världen«.
  5. Därefter gav Herren mig och ger mig fortfarande en sådan tilltro till de präster som lever enligt ordningen för den heliga kyrkan i Rom, på grund av deras vigning, att jag vill ta min tillflykt till dem, även om de förföljer mig.
  6. Och om jag skulle ha en lika stor vishet som Salomo hade, och jag skulle möta fattiga och världsligt sinnade präster, så skulle jag i de församlingar där de bor inte vilja predika mot deras vilja.
  7. Jag vill vörda, älska och ära dem och alla andra som mina herrar.
  8. Och jag vill hos dem inte ge akt på deras synder, därför att jag ser Guds Son i dem och de är mina herrar.
  9. Och jag gör så, därför att jag i denna värld inte ser något annat kroppsligt av Guds högste Son än hans heliga kropp och heliga blod, som dessa tar emot och endast de delar ut åt andra.
  10. Och jag vill att dessa heliga mysterier över allt annat äras och vördas och bevaras på dyrbara ställen.
  11. Överallt där jag hittar hans heliga namn och hans skrivna ord på otillåtna ställen, vill jag samla dem och jag ber att de samlas och förvaras på ett värdigt ställe.
  12. Och alla teologer och dem som är tjänare av Guds heliga Ord, måste vi ära och vörda som dem som för­medlar oss ande och liv (Joh 0:63).
  13. Och efter att Herren hade givit mig bröder, visade ingen mig vad jag skulle göra, utan den Högste själv har uppenbarat för mig att jag borde leva enligt det heliga evangeliets livsform.
  14. Och jag har låtit detta skrivas ned med få och enkla ord, och herr påven har bekräftat dem för mig.
  15. Och de som kom för att anta detta levnadssätt, gav allt vad de hade till de fattiga; och vi var nöjda med en habit, lappad på både insidan och utsidan av vem som helst, med ett gördelrep och byxor.
  16. Och vi ville inte ha mer.
  17. Vi klerker bad tidegärden såsom andra klerker, och lekbröderna bad »Fader vår«. Och vi stannade mycket gärna i kyrkorna.
  18. Och vi var olärda och underordnade oss alla.
  19. Och jag arbetade med mina händer och vill arbeta så; och jag vill bestämt att alla andra bröder håller på med sådant kroppsligt arbete som är passande.
  20. De som inte kan något arbete, skall lära sig det, inte av begär efter att få lön för sitt arbete, utan för att ge ett exempel och för att driva bort sysslolösheten.
  21. Och när man inte ger oss lön för arbetet, får vi ta vår tillflykt till Herrens bord och be om allmosor vid dörrarna.
  22. Herren har uppenbarat för mig att vi som hälsning skall säga: »Må Herren ge dig frid!«.
  23. Bröderna skall akta sig för att på något sätt ta emot kyrkor, enkla bostäder och allt annat som byggs för dem, om de inte hela tiden kan leva där som gästande främlingar och pilgrimer (1 Pet 2:11), såsom det passar den heliga fattigdomen som vi har lovat i regeln.
  24. Jag föreskriver för alla bröder under lydnad att de – var de än må vara – inte skall våga be om något brev från kurian i Rom, själva eller genom mellanhänder, varken för en kyrka eller för ett annat ställe eller för att kunna predika eller på grund av förföljelse mot dem själva.
  25. Men överallt där de inte blir mottagna skall de fly till en annan trakt för att där med Guds välsignelse göra bot.
  26. Och det är min fasta vilja att lyda generalministern till hela detta brödraskap och den gardian som han vill ge mig.
  27. Och jag vill vara så fången i hans händer att jag inte kan gå eller göra något utan lydnad till hans vilja, ef­tersom han är min herre.
  28. Och fast jag är enkel och sjuk, vill jag ändå alltid ha en klerk som ber tidegärden med mig, såsom det står i regeln.
  29. Och alla andra bröder är förpliktade att lyda sina gardianer på samma sätt och be tidegärden enligt regeln.
  30. Och när man upptäcker någon som inte ber tidegär­den enligt regeln eller vill ändra den på något sätt, eller som inte är katolik, då är alla bröder – var de än må vara – förpliktade under lydnad att var de än upptäcker en sådan föra honom till den kustos som finns närmast den plats där de har påträffat honom.
  31. Och kustoden är strängt förpliktad under lydnad att noggrant bevaka honom dag och natt såsom en fånge, så att han inte kan rymma, tills han i egen person har överlämnat honom till sin minister.
  32. Och ministern är strängt förpliktad under lydnad att skicka honom med hjälp av bröder som bevakar ho­nom dag och natt som en fånge, tills de har överlämnat honom till herren av Ostia, som är hela brödraskapets herre, beskyddare och korrektor.
  33. Och bröderna skall inte säga: »Detta är en annan regel«, för detta är en påminnelse, en förmaning, en uppmuntran och mitt testamente, som jag, lille broder Franciskus, ger er, mina välsignade bröder, för att vi bättre inom den katolska tron skall hålla den regel som vi har lovat Herren.
  34. Och generalministern och alla andra ministrar och kustoder är under lydnad förpliktade att varken tillfoga något till dessa ord eller dra ifrån något från dem.
  35. Och alltid skall de ha denna skrift med sig tillsam­mans med regeln.
  36. Och på alla ordenskapitel, som de kommer att hålla, skall de också läsa dessa ord, när de läser regeln.
  37. Och alla mina bröder, både klerker och lekbröder, föreskriver jag uttryckligen under lydnad, att de inte tillfogar tolkningar till regeln eller till dessa ord, genom att säga: »Så eller så skall de uppfattas.«
  38. Men såsom Herren har ingivit mig att med enkla ord och klart uttala och skriva regeln och dessa ord, så skall ni förstå dem enkelt och klart och utan tolkningar och skall ni hålla dem genom heliga handlingar fram till slutet.
  39. Och alla som håller dessa ord, skall i himlen bli upp­fyllda av den högste Faderns välsignelse och på jorden bli uppfyllda av hans älskade Sons välsignelse tillsam­mans med den helige Ande, Tröstaren, och alla him­melska makter och alla helgon.
  40. Och jag, lille broder Franciskus, er tjänare, bekräf­tar så mycket jag kan, både inåt och utåt, denna heliga välsignelse över er.