Att samtala med Gud

modlitwa

Ofta får den kristne höra att han eller hon måste hitta ett sätt att liksom samtala med Gud. Detta ord att samtala med Gud, det kan vara ett annat slags sätt för oss att utrycka hur vi vill närma oss Gud. Men för många troende kan det säkert också bli fråga om att vi till exempel i bönen känner det som att vi talar till Gud. Vi talar till honom och vi tror att han lyssnar på oss. I den meningen kan ett samtal med Gud vara en verklighet.

Det är naturligtvis inte så att vi pratar med Gud på samma sätt som vi pratar med varandra. Vi ställer inte frågor direkt till Gud och räknar på svar. Och vi ser honom inte ansikte mot ansikte, som vi gör när vi talar med våra medmänniskor. Så i den meningen är vårt hjärtas inre samtal med Gud av en helt annan karaktär än det samtal vi för med varandra.

Ändå är det så att en riktig relation mellan människor och mellan Gud och människor kräver en dialog. Och relationen, gemenskapen utvecklas just genom samtal, genom att vi lyssnar på vad den andre har att säga. Därför, kära vänner, är det så att det måste finnas en plats för en dialog, för ett samtal med Gud om vi vill utveckla vår tro, vår relation med honom.

Så låt oss därför fråga oss själva i dag hur mitt samtal med Gud egentligen ser ut?

Att föra ett samtal med Gud, en dialog som vi här har pratat om, är inte den lättaste sak för den troende. Vi tycker att vi ber regelbundet, men hur är det egentligen? Hör Gud vad vi säger? Varför svarar han oss inte? Ofta, ofta undrar vi om han överhuvudtaget hör oss. Vi ber och vi ropar till honom, men vi får ju inget svar. Så varför då be? Dessa tvivel är inget konstigt och de inställer sig ofta för den troende. Vi förstår inte Guds vilja och hans plan för våra liv.

Och vi är inte ensamma om dessa tvivel. Vi har nyss hört hur profeten Jeremia på liknande sätt drabbades av just tvivel. När han utsättes för en prövning, när han hamnar i en svår situation, då frestas han att inte längre bry sig om Gud. Han skall aldrig mer profetera, aldrig mer tala i Guds namn. Det är Jeremias sätt att reagera när han inte tycker sig få svar från Gud. Och det finns fler sådana exempel på tvivel hos de stora bibliska gestalterna. Även för den helige Petrus var det svårt att förstå Guds plan med Jesu lidande, död och uppståndelse. För när Jesus förutsäger sitt lidande och sin död, då förebrår Petrus sin Mästare: ”Må Gud bevara dig, Herre. Något sådant skall aldrig hända dig.” Och på detta svarar Jesus med så stränga ord att vi nästan blir förskräckta: ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.” Knappast har vi någonsin tidigare hört Jesus tala i så stränga ordalag.

Profeten Jeremia, den helige Petrus och vi själva – alla har vi detta gemensamt – detta att det ibland är svårt att på rätt sätt förstå Gud och hans plan när det gäller våra liv. Tydligast märker vi det hos Petrus. När han hör att Jesus skall lida och bli dödad, så säger han: ”Något sådant skall aldrig hända dig.”

Petrus kan helt enkelt inte tänka sig ett så grymt öde för sin Mästare.

Varför är det så svårt för oss att acceptera Guds plan för våra liv, även om detta innebär svårigheter, kanske till och med lidanden för oss?

Jo, kära vänner, vi kan inte acceptera Guds plan därför att våra tankar inte är Guds tankar utan människors tankar. Och hur skulle vi kunna tänka på annat sätt? Vi är ju bara människor.

Men om vi vill utveckla vår tro, om vi vill komma dithän att vi kan föra något som kan liknas vid ett samtal med Gud, om vi helt enkelt vill hålla vår relation med Gud levande, om vi till och med vill stärka vårt förhållande till vår Herre, då måste vi försöka tänka på det sätt som vi tror att Gud gör när det gäller hans plan för våra liv. Och i det sättet att närma oss Gud ingår också att vi lär oss acceptera svårigheter och lidanden. För i Guds plan för våra liv sker ingenting av en tillfällighet, av en slump. Vi behöver aldrig känna rädsla – Gud är kärleken, även i stunder när vi utsättes för prövningar. Allt som sker oss, görs av Guds gränslösa kärlek till var och en av oss. Allt finns i Guds plan. För dig och för mig.

Så när vi, liksom profeten Jeremia, försöker göra det vi kan kalla något slags ”uppror” mot Gud, när vi känner att vi hellre vill gör det vi själva tycker är bäst, vad händer då? Jo, kära vänner, då sker det som Jeremia beskriver med orden: det blir i mitt bröst som brann där en eld, instängt i mitt innersta; jag försökte stå emot men förmådde det inte.

Guds röst i vårt inre är alltid den starkaste. Guds plan är den som måste gälla och vi kan inte, vi får inte stå emot. För varje sådan gång när vi försöker gå emot Guds vilja, för varje sådan gång slutar det ändå med att vi måste erkänna att denna Guds röst i vårt inre, stärkt av den helige Andes ljus, visar oss att Guds plan för våra liv är vår rätta vägledning.

Att på det sättet omvända oss, leva vårt liv i enlighet med det vi känner är Guds plan, är svårt för oss. Vi måste göra uppoffringar. Vi måste ge Gud all vår uppmärksamhet. Vi måste också förneka oss själva, ta vårt kors på oss och likt Kristus följa honom på lidandets väg. Att leva i Jesu efterföljd innebär inte att vi bekvämt får luta oss tillbaka, nöjda med detta att vi bekänner oss till Herren. Att leva i Jesu efterföljd innebär en ständig kamp för trons utveckling. Det innebär också att vi ständigt måste rannsaka vårt samvete, vända oss till Herren med en bön om våra synders förlåtelse, och en bön om Guds nåd och barmhärtighet.

Likt de förståndiga jungfrurna måste vi hålla vår tros låga brinnande, så att vi på räkenskapens dag kan stå inför vår Herre i dopets rena vita klädnad. Låt oss i denna mässa be om den helige Andes hjälp och stöd i detta. Och låt oss i våra samtal med Gud be om att Andens eld och glöd aldrig må slockna i våra hjärtan.

Ära vare Fadern…