Dagligen kommer han till oss i ödmjuk gestalt

hostiaDagens högtid till minne av Kristi Kropp och Blod, firar vi som en slags ”förlängning” av skärtorsdagen. För det var ju på skärtorsdagen, under den sista måltiden som Kristus instiftade eukaristin, kyrkans dyrbara sakrament till minne av vår Herres Kropp och Blod. Under stilla veckan riktar vi hela vår uppmärksamhet mot Kristi lidande och död och vi har då inte möjlighet att på rätt sätt tacka Gud för denna hans nåd och gåva. Därför är det just i dag, på Kristi Kropps och Blods högtid som vi får prisa och ära Gud, och får tacka vår Herre för att han är med oss under Brödets och Vinets gestalt.

I dag riktar vi all vår uppmärksamhet mot de ord i mässan när vi hör prästen säga med Kristi egna ord: ”Detta är min kropp; detta är mitt blod” (jfr Matt 26:26-28; Mark 14:22-24; Luk 22:19-20; 1 Kor 11:17-30). Det som sker vid dessa prästens ord i eukaristin är något helt enastående och unikt. Tack vare Guds nåd och tack vare det faktum att Kristus nu överlämnar sig själv i våra händer, att prästen med Andens hjälp får medverka i detta överlämnande, tack vare detta förverkligas i varje eukaristi dessa Kristi ord: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:20).

Här är nu Jesu Kristi Kropp, här är nu Jesu Kristi Blod, här är Kristus nu närvarande mitt ibland oss. När vi begrundar, när vi mediterar över det som sker under eukaristin, då står det mycket tydligt fram för våra ögon det som den helige Franciskus uttrycker med följande ord:

”Se, han gör sig ödmjuk varje dag, liksom han från kungatronen i himlen steg ned i Jungfruns sköte. Dagligen kommer han till oss i ödmjuk gestalt; dagligen stiger han från Faderns famn på altaret i prästens händer. Och såsom han visade sig för de heliga apostlarna i sann och mänsklig gestalt, så visar han sig för oss i det heliga brödet. Och såsom dessa med sina kroppsliga ögon endast såg hans kött, men seende med sina andliga ögon trodde att han var sann Gud, så ser också vi med våra kroppsliga ögon bröd och vin men tror fast att dessa är hans levande och sanna heliga kropp och blod. Och på detta sätt är Herren alltid hos sina troende, såsom han själv har sagt: Se, jag är med er alla dagar till tidens slut (Matt 28:20)”.

Dagens högtid är alltså både en ärans och en ödmjukhetens högtid. Ärans – därför att det är Guds Son, Jesus Kristus själv som gör att vi får se honom, att vi får ta till oss honom, bokstavligen – ta honom till oss, att vi får känna hur han lever och verkar inom oss. Mot detta oerhörda, mot detta märkliga riktar vi alltså i dag all vår uppmärksamhet. Det uppfyller oss helt och fullt med tacksamhet och glädje, detta att det är Gud själv, Kristus, som vi ser och får ta emot under Brödets och Vinets gestalt. Detta trons mysterium, detta att Jesus Kristus lämnar sig själv i våra händer är något så stort, en så stor, en så oerhörd ära, kära systrar och bröder, att det nästan ligger bortom det fattbaras gräns.

Och detta är samtidigt ett tecken och ett bevis på hans gränslösa kärlek och ödmjukhet. Den allsmäktige, den högste, den ärorike – väljer detta att under Brödets och Vinets gestalt bli tillgänglig för oss. I detta sakrament är alltså Kristus närvarande här, mitt ibland oss. Inte som en symbol, inte som en påminnelse, och detta är inte en berättelse om något som hände för länge sedan. Nej, kära vänner, här och nu är Kristus verkligen närvarande. Han är här – med sin Kropp och med sitt Blod. Han är här – kroppsligen närvarande.

Genom sin kropp under brödets gestalt och genom sitt blod under vinets gestalt är Kristus näring för oss. Han gör sig själv till ”det levande brödet” för oss. Och vi vet själva, var och en av oss, hur mycket vi behöver denna näring, detta Bröd – Kristus själv. Vi behöver ständigt, på nytt och på nytt, denna näring som bara Kristus kan ge oss. Och varför är det så? Jo, därför att vi under vår jordiska vandring hela tiden riskerar att försvagas. Hur ofta inställer sig inte misströstan, hopplöshet och resignation i våra liv?  Hur ofta drabbar oss inte dessa dystra tankar: Jag orkar inte mer, jag klarar det inte! Det finns så många hinder och problem att kämpa mot i den kristna människans liv. Och ofta, ofta tvivlar vi på om vi verkligen kan nå målet. Om vi verkligen kan leva vårt liv med hoppet om att en gång få avsluta det i Guds närhet. Når vi fram till målet? Hur skall vi hålla vårt hopp levande?

I dag hör vi Kristi svar på dessa våra frågor och funderingar. Jesus säger: ”Jag är det levande brödet. Den som äter detta bröd skall leva i evighet” (jfr Joh 6:51-58).

Med sin Kropp och sitt Blod, med sin närvaro försäkrar oss Kristus att han alltid vill vara oss nära, så nära som det bara är möjligt. Han är tillsammans med oss, han är tillgänglig för oss. Han är den som vi människor alltid får vända oss till med alla våra bekymmer och plågor. Och detta kan vi göra därför att vår Herre med sin kropp och sitt blod alltid finns där vid vår sida. Kristus lever i oss nu och för alltid!

Det är just därför vi firar denna dag i jubel, glädje och i en anda av tacksamhet. För i dag tackar vi Gud för den gåva han gett oss – detta med Sonen, Jesus Kristus ständigt närvarande i vårt liv. Och det är svårt för oss att tänka sig ett annorlunda, mer verkningsfullt sätt för denna Kristi närvaro i våra liv. Han har valt ett enkelt och ödmjukt sätt att komma oss nära – under brödets och vinets gestalt. Och samtidigt visar oss denna enkelhet Guds verkliga allmakt. Han är beredd att göra allt för att närma sig oss. Kan vi då, kära vänner, säga det samma om oss själva? Är vi själva beredda att göra ALLT för att närma oss Kristus, denne Kristus som gjort ALLT för att närma sig oss? Låt oss stanna upp en stund och låta denna fråga sjunka ner i vårt inre: är också vi beredda att göra ALLT för Kristus?

Ära vare Fadern…