Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande

wood-room-the-textturegrfNär vi i dag firar den heliga Trefaldighetsdag, då stannar vi vid och böjer oss över ett av vår tros grundläggande och samtidigt mest ”komplicerade” mysterier. Vi tror att den ende Guden ”består” av tre personer. Vi tror att de Tre Personerna: Fadern, Sonen och den helige Ande är en enda och icke ”delad” Gud. Vår Gud är den ende Herren, den ende Guden, tre personer i ett enda gudomligt väsen. Så tror vi, så är kyrkans lära. Det finns många långa filosofiska och teologiska utläggningar som beskriver, tolkar och förklarar just denna trons sanning: att Gud är en i tre personer. Och det är bra att försöka fördjupa och utveckla vår tro genom att studera åtminstone lite grann vår tros dogmer, trons sanning om detta att Gud är EN fast i TRE personer.

Detta att försöka lära känna Gud med hjälp av vår intelligens, vår intellektuella förmåga, detta är ett sätt att bättre lära känna Gud och att än mer försöka närma sig honom. Ett annat sätt är att begrunda, meditera över Guds sätt att handla, lära känna Gud genom hans handlingar. För det är ju genom handlingarna som vi lär känna en annan person. Och Gud den Store, den Ende, den Treenige, ger oss denna möjlighet att lära känna honom. Och det gör han genom att visa sig för oss människor, uppenbara sig för oss. I denna sin uppenbarelse visar han oss sitt innersta väsen. Han visar oss på det som är ett sätt för oss att leva vårt liv inom Gud själv. Ett mysterium, kan vi tycka. Men ett mysterium som vi har anledning att begrunda. Och när vi begrundar mysteriet med en enda Gud i Tre Personer, då ser vi, då upptäcker vi det liv och den relation som råder mellan dessa Tre Personer: mellan Fadern, Sonen och den helige Ande. Med några ord från en bön ur dagens mässa kan vi beskriva denna relation. Och det är dessa ord, mina vänner: ”när vi bekänner den sanne och evige Guden tillber vi både var och en av personerna och deras fullkomliga enhet i gudomlig härlighet.” Livet i Gud, livet i Guds innersta väsen är en enhet i gudomlig härlighet mellan Fadern, Sonen och den helige Ande. Just detta vill Gud uppenbara för oss genom detta Treenighetens mysterium – där finns den fullkomliga enheten i Gud själv. Trots att de är Tre är de alltså alla förenade i fullkomlig enhet.

Detta som rör Treenigheten, tänker vi oss gärna som ett mysterium och vad har detta egentligen med oss att göra? Det ligger nästan helt bort om vår mänskliga förmåga att ens förstå innebörden av detta mysterium. Enheten hos Gud, enheten mellan Fadern, Sonen och den helige Ande, de Tre som samtidigt är förenade i fullkomlig enhet, detta lägger vi gärna åt sidan, därför att vi helt enkelt inte förstår vad det innebär. Men, kära systrar och bröder, Gud vill något annat. Gud vill att vi skall förstå. För genom detta att Gud uppenbarar sig i de Tre Personerna vill han att även vi svaga och syndiga människor, skall få del av härligheten i den fullkomliga enheten. Gud bjuder alltså in oss till denna enhet, enheten mellan sig själv och oss, och enheten mellan oss och våra medmänniskor.

Den helige Paulus skriver i brevet till Korinthierna: ”Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den helige Ande åt er alla” (2 Kor 13:13).

Kristi nåd, Guds kärlek, och Andens gemenskap gör det möjligt för oss att få del i Guds fullkomliga enhet. Detta är möjligt genom nåden från Jesus Kristus. Och denna nåd ger Kristus oss i det sakramentala livet. Det är genom sakramenten vi får del av denna Herrens nåd, Guds kärlek till oss alla. I sakramenten får vi nåden att leva i enhet med Gud och med varandra.

Att leva i enhet är möjligt därför att vi får kärlekens kraft genom Gud själv. Ett bevis på denna Guds kärlek är att han gav oss sin ende Son. Kristus själv säger: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv” (Joh 3:16). Guds kärlek till oss är utan gräns. Denna kärlek till oss är så stor att han också offrade sin Son för vår frälsnings skull. Och genom denna kraft i Guds kärlek, genom denna Guds vilja att ge oss allt, just av kärlek, genom detta får vi möjlighet att leva i enhet, enhet med Gud, som älskar oss mer än något annat, och också i en enhet med varandra.

Denna enhet visar oss vägen till gemenskap. Om vi vill att denna gemenskap skall bli en gemenskap i verklig mening: stark och djup, då måste vi be om den helige Andes hjälp, Anden som just är vår Hjälpare, som leder oss i vår livsvandring som troende. För precis som Anden en gång förenade de första troende till den unga, starka och livskraftiga kyrkan, precis som då leder oss Anden också i dag. Anden förenar oss och ger oss sann gemenskap med Gud och med varandra. Utan Andens hjälp når vi ingenstans i vår strävan efter enhet.

Den Heliga Treenighetens mysterium får inte bli något abstrakt för oss. Vi troende måste hela tiden hålla tanken på Treenigheten levande i våra liv. När vi tänker på Treenigheten låt oss då befria oss från tanken på att detta är något vi inte kan förstå. För egentligen är det så att Treenigheten helt enkelt är en inbjudan från Gud, en inbjudan som visar oss Gud som enhetens källa och enheten som vår tros verkliga sanning och dyrbara skatt. Enhetens källa är Gud själv men förenad i Tre Personer: Gud – Fadern, Sonen och den helige Ande. Och alla dessa Tre vill, var och en på sitt sätt, ge oss del av den fullkomliga enheten i Gud, vår Fader.

Så därför, kära vänner, är dagens högtid, Heliga Trefaldighets söndag, en högtid som i allra högsta grad har betydelse i vårt liv som troende. Denna dag ger oss nämligen en påminnelse, ger oss anledning att tänka över något av det viktigaste av allt i Guds uppenbarelse för oss människor, nämligen detta att han gav oss sin gränslösa kärlek, att han gav oss sin Son som vår Frälsare och Anden som vår Hjälpare. Under denna söndag får vi alltså känna hur Gud låter sin kärlek i all sin fullhet och rikedom flöda över oss alla.

Ära vare Fadern…