Inga tungor som av eld – men Anden kommer ändå!

1524928_10152476845359767_3361565152659945658_n

Pingstdagen i Jerusalem måste ha varit en omtumlande upplevelse både för apostlarna och för alla andra som var med. För på något vis blev apostlarna förvandlade genom den helige Andes kraft och nåd. Först upplevde de spektakulära, märkliga tecken: ett plötsligt dån som av en stormvind och tungor som av eld som stannade på var och en av dem. Hur omskakande skall inte allt detta har varit för apostlarna?  Men inte nog med detta. För strax efteråt började de tala olika språk, språk som de tidigare inte visste att de existerade. Men Anden gav dem denna förmåga. Och nu började de förkunna Guds stora gärningar på en mängd främmande språk.

Alla som lyssnade häpnade över vad de hörde. Alla kunde nu förstå, vilket språk man än talade som sitt hemspråk, nu kunde alla plötsligen förstå det lärjungarna hade att berätta. De enkla fiskarna från Galileen som ville berätta om sin Mästare, nu kunde alla förstå. Och allt detta sker på en gång därför att Gud nu ger apostlarna den helige Ande, Hjälparen. Det var på denna första Pingstdag som Jesu löfte om Anden gick i uppfyllelse.

Och nu är det vi som här idag firar Pingstdag. Men ännu märker vi inget av det som skedde den gången i skaran av lärjungar: ingen vind, ingen eld, inga märkliga tungomål. Allt är som vanligt. Men, kära systrar och bröder, den helige Andes ankomst, denna Pingstdag handlar inte bara om det märkliga, det oväntade, det övernaturliga. Den helige Ande ger oss Kristus av nåd. Vi får del av Andens gåvor, av Andens makt och det sker på ett lugnt, stilla alldeles vanligt sätt, här i vår mässa.

Vem är då denna den helige Ande som på så olika sätt kan verka i den troendes liv? Låt oss försöka hitta ett svar med hjälp av några ord ur den så kallade Pingstsekvens som vi nyss har hört sjungas.

Men först – vad är Pingstsekvensen för något?  En sekvens är en slags poetisk kommentar som man i kyrkans liturgi sjunger strax innan evangeliet. Och jag säger sjunger, därför att sekvensen alltid bör just sjungas. Det är en bön, en kort meditation som bygger på Bibelns ord och som är en slags inledning, en slags kommentar till själva evangelietexten. En sekvens brukade man förr alltid ha vid särskilda högtider under kyrkoåret. I vår tids liturgi är det främst vid Påsk och Pingst som man sjunger en sekvens.

Och i dag finner vi i sekvensen ord som är en slags bön om den helige Ande, den helige Andes hjälp.

Först hör vi:

Kom, Guds egen andedräkt

När vi kallar Anden för ”Guds andedräkt”, kan vi också tänka på orden från Första Mosebok som beskriver hur Gud skapade människan. Där står det bland annat att ”Gud blåste in liv genom hennes näsborrar så att hon blev en levande varelse” (1 Mos 2:7). Och vi kan likna Andens verkan bland oss människor som denna andedräkt som kommer direkt från Gud: Gud blåser liv och gör människan levande och på samma sätt gör Anden oss med sin kraft till levande varelser, till människor som av Guds nåd och genom hans vilja lever för honom. Det är Anden, Hjälparen som också är en förnyare i vårt trosliv. Anden är som Guds egen andedräkt.

I sekvensen hör vi också orden:

Kom och lys vår vilsenhet

Ofta känner vi just vilsenhet. Vi känner oss bortglömda, vi känner oss ensamma. Ofta drabbas även den kristne av just en känsla av att vara vilsegången, kanske känner vi oss till och med bortglömda av Gud. Vi är i en slags själens dunkla natt, för att citera den helige Johannes av korset. I sådana stunder av dysterhet och förvirring får vi inte glömma att Kristus sänder oss sin Ande för att genomlysa det mörker som kan drabba oss. Och Anden kan då på olika sätt komma till vår hjälp. Kanske är det en människa, så som det var i Saul – den helige Paulus fall. Gud sände Ananias och Saul fick sin syn tillbaka och fylldes av den helige Ande (Apg 9:17). Vi upplever alltså hur Anden verkar på olika sätt i människans inre.

Sekvensen berättar vidare med orden:

Ande, gläd vårt hjärta med ditt rus, bli dess tysta jubelskri

Det här är något som varje troende känner igen från sina bönestunder: denna plötsligt uppflammande glädje, ett rus av glädje, ett själens jubelskri som man då och då kan känna under bönen i mötet med Gud. Det är i stunder som dessa som Gud av nåd ger oss möjlighet att få känna hans närvaro. Vi känner, nästan fysiskt, att Gud finns där vid vår sida. Och när vi känner detta nästan rusar vårt hjärta av glädje. Det känns som om vårt bröst skulle sprängas av denna glädje. Och vi känner oss fyllda av Andens kraft. Det är ett slags ”tyst jubelskri” vi känner. För visst skulle vi vilja skrika av jubel så att alla kring oss fick höra. Men samtidigt är detta en stund mellan bara oss själva och Gud, en stund av innerlig glädje som vi vill behålla för oss själva som en dyrbar skatt av gemenskap med Gud.

Åter vänder vi oss till den helige Ande med sekvensens ord:

Kom med enhet, kom med frid, gör vår tid till hoppets tid

Enhet och frid är något som vi nästan jämt längtar efter: enhet mellan oss och våra medmänniskor, enhet i våra församlingar. Detta är vad vi strävar efter, precis som vi strävar efter frid i vårt inre och längtar efter fred i vår omgivning, i världen. Utan den helige Andes hjälp kan vi inte uppnå varken friden i vårt inre eller freden i världen. Och Anden är den som hjälper oss att inte tappa modet. Anden ger oss näring för vårt hopp om den frid och den fred som vi längtar efter. Tack vare Anden lever vi våra dagar på jorden som i en hoppets tid.

Och sekvensens bön avslutar vi nu med orden:

Gör oss visa av ditt råd, gör oss goda av din nåd, ge oss härlighetens lön.

Andens råd och nåd behöver vi i vårt liv. Tack vare de gåvorna lever vi vårt kristna liv med vår blick riktad mot målet, mot det eviga livet. Vi väntar på vår ”lön” som förverkligas när vi når den fulla gemenskapen med vår Herre och Gud, med vår Skapare.

Gud sänder oss sin Ande, kära vänner. I dag kanske på ett annat sätt än under den allra första Pingstdagen. Anden kommer i dag inte i stormvindar eller eldslågor. Anden kommer i dag i stillhet för att ta vårt hjärta i besittning. Anden vill verka i oss och genom oss.  Och Andens kraft räcker genom alla tider. Den helige Ande, Hjälparen sändes inte bara till apostlarna. Gud sänder sin Ande till oss alla också här och nu, när vi firar denna Pingstdag.

”Herrens Ande uppfyller hela jorden. Han uppehåller allt, och ingen bön är dold för honom. Halleluja.” (jfr Vish 1:7)

Ära vare Fadern…