Vad skall vi göra, bröder?

XC DOBRY PASTERZ 130313m

 

I dag firar vi den 4:e påsksöndagen. Det har alltså gått tre veckor sedan själva påskhögtiden och från den påskdag då vi fick uppleva att Kristus är uppstånden. Inför påsken förbereder vi oss med en 40 dagar lång fastetid. Och kanske känner vi det alla så att när nu påsken är över och vår tid av väntan och förberedelse är slut, då kan vi, om jag får uttrycka det så, slappna av lite grann. För Kristus är ju uppstånden. Och det finns ingen gräns för den glädje vi känner inför detta mysterium. Vi kan nu få känna lugn i vårt sinne, satan är besegrad. Och istället får vi glädja oss åt Kristi seger. Det är lätt att vi stannar där; allt det vi hoppats på har ju gått i uppfyllelse. Kristus är uppstånden!

För Kristi lärjungar var tiden efter hans uppståndelse av ett helt annat slag. Här fanns inget utrymme för att luta sig tillbaka, känna lugn och tillfredsställelse. Istället var denna tid för lärjungarna en turbulent tid, en tid, säkert fylld av oro och förvirring. Och en tid fylld av otålig väntan. Vad var det då lärjungarna väntade så ivrigt på? Jo, kära vänner, man väntade på den helige Ande som Kristus hade lovat att sända dem. Och som det var för lärjungarna, måste det vara även för oss. Efter vår Herres uppståndelse måste vi med iver och hopp, förbereda oss för den helige Andes ankomst, så att vi rätt kan ta emot alla Andens gåvor.

I dagens första läsning hör vi att de som lyssnade på den helige Petrus förkunnelse i Jerusalem, vi hör att deras hjärtan blev berörda av Petrus ord, och att de frågade vad de skulle göra. De vänder sig till Petrus och ber att han visar dem vägen. Och Petrus svarar att de bör omvända sig, låta sig döpas i Jesu namn och få syndernas förlåtelse. Sedan får de den helige Ande som gåva. Detta var vad Petrus sade till dem som lyssnade på honom.

Du och jag ställer oss ofta en fråga som denna i olika livssituationer. Vad skall jag göra för att inte falla för olika frestelser? Vad skall jag göra för att undvika synden? Vad skall jag göra för att bli en bättre kristen? Den fråga som folket ställde till apostlarna, ställer även vi: vad skall vi göra, bröder? Och vi önskar oss inget hellre än att få ett svar som kan ge oss vägledning.

Jesus vill ge oss svaret på våra frågor. Ofta gör han det i bilder och liknelser. Ibland är det lätt för oss att förstå vad han menar, ibland är det svårare. Och det var inte alltid lätt för dem som Jesus talade till att förstå vad han menade med sin undervisning.  Vi lyssnar till evangelisten Johannes som ju skriver: ”de förstod inte vad han menade”. Är det alltså överhuvudtaget möjligt för oss att få svar på våra frågor när vi lyssnar till Kristus? Eller gör dessa olika bilder och liknelser det ännu svårare för oss att förstå vad han vill, vad han menar?

Jesus använder bilder och liknelser som vi tänker oss att dåtidens människor skulle ha lätt att förstå. För när Jesus talar om fåren och herden, borde väl de flesta känna igen detta från sin egen vardag.  Men ändå – texten berättar att de inte förstod vad han menade. Vad var det då som var så svårt för dem att förstå? Han använde ju en bild ur deras eget, vardagliga liv. Eller var det kanske något annat som Jesus ville säga med denna bild av fåren och herden? Ja, kära vänner, fåren och herden är en bild för något annat, en annan verklighet, en andlig verklighet som hör Guds rike till. Bilden av fåren och herden är en del av Jesu förkunnelse om Gud, om budskapet att Gud älskar oss alla.
För att förstå Kristi förkunnelse i dagens evangelium, låt oss då koncentrera oss på några ord, orden: höra, följa, känna igen.

Det första ordet: höra. Fåren hör herdens röst. Det är alltså nödvändigt för oss att hela tiden på nytt lyssna till Guds röst. Vi måste lyssna till det Gud har att säga oss om vi vill vara sanna Kristi lärjungar. För utan herdens röst, utan Herrens röst i vårt inre – går vi vilse. Och detta vet vi. När Herrens röst i vårt inre försvagas, så blir det svårare och svårare att följa i Kristi spår. Vi går vilse. Herrens röst är alltså som en kompass i vårt liv. Lyssnar vi på hans röst, vet vi alltid vilken väg vi skall gå.

Det andra ordet är: följer. Fåren följer sin herde. Det är herden som väljer den bästa betesmarken för sina får. Och för att fåren skall få det bästa betet, måste de följa sin herde. Det är Gud som vet vad som är bäst för oss människor. Därför måste vi följa honom. Det är inte alltid lätt för oss att förstå hur Guds plan för våra liv ser ut. Varför leder oss Gud på den vägen och inte på den andra? Vi måste lära oss att känna tillit till Herren. Vi måste lära oss att våga lita på att Herren leder oss till den bästa betesmarken. Om vi vågar följa honom kan vi vara säkra på att vi inte går vilse.

Och det tredje som jag vill uppehålla mig vid är orden: känner igen. Fåren känner igen herdens röst. Alla vi troende har så många gånger hört vår Herres röst i vårt inre. Vi tycker inte att vi har några problem i detta att känna igen Kristi röst i vårt liv. Men Kristi röst kan vara svår för oss att urskilja. För vi är hela tiden omgivna av ett brus av röster. Och hela tiden kommer det nya röster runt omkring oss. Den ena säger si, den andra säger så. Den ena rösten säger att något är gott, den andra säger tvärtom. Så hur skall vi kunna urskilja vår Herres röst i detta brus av röster? Till detta behöver vi den helige Andes hjälp. Med Andens hjälp kan vi göra det rätta valet. Med Andens hjälp känner vi oss trygga. Han hjälper oss att höra det som är Herrens röst bland alla de andra som omger oss. Och med detta känner vi oss trygga. För vi vet att det är den rösten vi skall lyssna på och följa efter. ”Herren är min Herde, ingenting skall fattas mig”, som psalmisten säger.

Så med detta vill jag säga att tiden efter påsk inte är en tid för oss då vi skall slappna av. Istället är det en tid för oss att utvecklas i vår tro, att hela tiden på nytt försöka känna igen vår Herres röst, att lyssna när han kallar oss och att följa honom i alla livets skiften. Vi måste nu vänta och förbereda oss för den helige Andes ankomst på Pingstdagen, Anden som är vår Hjälpare när vi undrar och frågar vad vi skall göra, när vi söker Guds närhet.

Ära vare Fadern…

Författare: Marek Gil OFMCap
Korrigering: Carl Hellmor