Predikan andra söndagen i Fastan

biblia_390Läsningar:

Första läsningen 1 Mos 12:1–4a

Herren sade till Abram: »Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land
som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och
göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. Jag skall välsigna dem
som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på
jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.« Abram bröt upp, som Herren
hade befallt.

Responsoriepsalm Ps 33:4–5, 18–20, 22 (R. jfr 22)
R. Herre, låt din nåd vila över oss, ty vi hoppas på dig.

Herrens ord är att lita på,
han handlar alltid trofast.
Rätt och rättfärdighet älskar han,
Herrens kärlek fyller hela jorden. R.

Herren vakar över dem som fruktar honom,
över dem som hoppas på hans nåd,
han räddar dem från döden
och håller dem vid liv i hungertid. R.

Vi sätter vårt hopp till Herren,
han är vår hjälp och vår sköld.
Herre, låt din nåd vila över oss,
ty vi hoppas på dig. R.

Andra läsningen 2 Tim 1:8b–10

Lid för evangeliet du också, med kraften från Gud. Han har räddat oss och kallat oss
med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin
nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan före tidens början men som har blivit
uppenbar nu när vår frälsare Kristus Jesus trätt fram. Han har utplånat döden och
dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet.

Lovsång

V. Ur det lysande molnet hördes Faderns röst:
»Detta är min älskade Son. Lyssna till honom.«

Evangelium Matt 17:1–9

Vid den tiden tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med
dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem:
hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose
och Elia stå och samtala med honom. Då sade Petrus till Jesus: »Herre, det är bra att
vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för
Elia.«
Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur
molnet kom en röst som sade: »Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna
till honom.« När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot
marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stig
upp och var inte rädda.« De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.
När de gick ner från berget sade Jesus åt dem: »Berätta inte för någon om
det ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda.«

Predikan:

Transfiguratione - Kopia-2I dag, den andra söndagen i fastan, hör vi i evangelietexten om Kristi förklaring på härlighetens berg. När apostlarna Petrus, Jakob och Johannes såg Jesus där, då såg de att Jesu ansikte lyste som solen och hans kläder blev vita som ljuset. Det lysande ljuset var ett tecken på Kristi härlighet. Apostlarna hörde också en röst som bekräftade det som Jesus tidigare sade om sig själv – att han är Messias, den utvalde. Denna röst sade också att Jesus är den som lärjungarna skall lyssna till. Det är denna händelse som vi kallar för Kristi förklaring. Då uppenbarar sig alltså Kristus som Guds Son i all sin härlighet. Och vi kan undra varför berättas denna evangelietext just under fastetiden?

Detta att Jesus uppenbarar sin härlighet för tre av sina lärjungar är en del i deras förberedelse för det som sedan skall komma. De måste följa Jesus under tiden för hans lidande, hans korsfästelse och död på korset. Och de måste följa honom ända fram till morgonen för hans uppståndelse. Kristus vill visa dem att han som skall lida och plågas för människornas frälsnings skull, att han är Messias, den utvalde, Guds älskade son. Och vi  måste alla lyssna på honom.

Med denna uppenbarelse på härlighetens berg och med Kristi lidande under hans sista stunder, visar han att trots all sin makt, härlighet och gudomlighet är han beredd att ta på sig förnedringen, föraktet, smärtan och döden. Och allt detta för vår skull. För din och min skull, för att frälsa oss. Kristus är beredd att i sig själv förena den gudomliga härligheten och den jordiska plågan ända till döden på korset. Det gudomliga som han uppenbarar i sin förklaring på härlighetens berg, lämnar han alltså åt sidan, för att istället ta på sig, acceptera den djupa förnedring som Golgatavandringen och döden på korset innebar. Vi kan också utrycka detta med Paulus ord: Kristus, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom (2 Kor 8:9).

Samma ord hos Paulus är temat i påven Franciskus budskap för fastetiden. Påven ställer frågan om vad denna Kristi fattigdom egentligen innebär, den fattigdom  genom vilken Jesus befriar och berikar oss. Och påven förklarar att Kristi fattigdom blev synlig i hans sätt att älska oss och i hans sätt att vara oss nära. Kristus älskar oss alltså så mycket att han lämnar hela sin rikedom, hela sin ära och gudomlighet för att visa oss sin kärlek. Kristus närmar sig oss vanliga och syndiga människor, när han väljer detta att inte behålla sin gudomliga ära bara för sig själv, utan att ge av all sin härlighet och rikedom också till oss, genom att bli en av oss.

När Kristus blev människa berikade han oss svaga och syndiga människor. Påven visar på detta att vi blev berikade genom detta att Kristus kom oss nära i sitt människoblivande. Genom detta får vi sann frihet, sann frälsning och verklig lycka. Allt detta får vi genom Kristi kärlek, medkänsla, ömhet och solidaritet. Med detta att Guds Son valde att ödmjuka sig och bli en av oss, får vi del av hans gudomliga natur. Kristi människoblivande, hans val att trots sin härlighet bli fattig, innebär att han tar ett steg mot oss, räcker sin hand till oss. Och genom detta får vi ”röra vid” det som är Kristi största och viktigaste rikedom: hans gränslösa tro på Gud Fadern, hans ständiga tillit, hans önskan att alltid och enbart göra Faderns vilja och ge honom äran. Påven Franciskus utrycker detta mysterium så här: ”När Jesus ber oss att ta på oss hans ok som är lätt, ber han oss att bli berikade genom hans fattigdom som är rik och hans rikedom som är fattig.

Vi kan också säga detta med andra ord, orden som vi hör i dagens evangelium. Vi hör om rösten som säger: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.” Rösten säger också att vi skall lyssna till honom. Av detta förstår vi att är vi en Kristi lärjunge, så skall vi inte bara lyssna till honom. Lyssnar vi på Jesu ord och hans undervisning måste detta också få verkan i vårt eget liv, vi måste handla efter Kristi lära. Och det betyder, kära systrar och bröder, att vi som blivit berikade genom vår herres nåd, är kallade till detta att bli fattiga liksom han själv blev fattig för vår skull. Kristi fattigdom, som berikat oss, gör det möjligt att vi får ge en del av denna rikedom till andra.

Påven säger också i sitt budskap: ”Vi skulle också kunna säga att det bara finns en enda verklig fattigdom, nämligen (detta) att inte leva som Guds barn och Kristi bröder och systrar.”

Det kan hända, kära vänner, att också vi drabbas av denna fattigdom, detta att leva utanför den fulla gemenskapen med vår herre. Vi löper ständigt risken att i våra liv inte leva som Guds barn, efter hans vilja. Om vi märker det, om vi känner tvivel, om vi känner att vi är på fel väg i våra liv, låt oss då vända oss till honom som kommer för att berika oss med en bön. En bön om att vi med Kristi nåd och kärlek blir redo att förverkliga Kristi föredöme i våra liv och ge vidare av denna rikedom till andra, stödja och hjälpa andra med den rikedom som Kristus givit oss. Denna rikedom är den dyrbaraste av alla skatter: vi har fått den från Kristus själv. Han som blev fattig för vår skull och som genom denna sin fattigdom berikat oss och ständigt på nytt är beredd att berika oss.

Ära vare Fadern…

Författare: Marek Gil OFMCap
Korrigering: Carl Hellmor