Predikan 1:a söndagen i fastan A 2014

biblia_390Mässans läsningar:

Första läsningen 1 Mos 2:7–9; 3:1–7

Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont. Men ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: »Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?« Kvinnan svarade: »Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.« Ormen sade: »Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.« Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.

Responsoriepsalm Ps 51:3–6a, 12–14, 17 (R. jfr 3a, 6a)

R. Förbarma dig, Gud, ty jag har syndat mot dig.

Förbarma dig, Gud, i din nåd,
stryk ut mina synder i din stora godhet.
Gör mig fri från all min skuld
och rena mig från min synd. R.

Jag vet vad jag har brutit,
min synd står alltid inför mig.
Mot dig, bara mot dig har jag syndat,
jag har gjort det som är ont i dina ögon. R.

Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
ge mig ett nytt och stadigt sinne.
Driv inte bort mig från din närhet,
ta inte ifrån mig din heliga ande. R.
Låt mig åter glädjas över att du räddar,
håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.
Herre, öppna min mun,
jag vill sjunga ditt lov. R.

Andra läsningen Rom 5:12–19

Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade. Redan före lagen fanns alltså synd i världen, men synd räknas inte där det inte finns någon lag. Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte gjort sig skyldiga till en överträdelse som Adams. Och Adam motsvarar honom som skulle komma, men överträdelsen kan inte jämföras med nåden. Om alla dog genom en endas överträdelse, så har nu alla fått del av Guds överflödande nåd, nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus. Och följderna av en enda mans synd kan inte jämföras med denna gåva. Ty domen följde på vad han ensam hade gjort och blev fällande, men nåden följde på mångas överträdelser och innebar ett
frikännande. Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus. Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga.

Lovsång Matt 4:4b

V. Människan skall inte leva bara av bröd
utan av varje ord som utgår ur Guds mun.

Evangelium Matt 4:1–11

Vid den tiden fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. Då kom frestaren och sade till honom: »Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.« Jesus svarade: »Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av
varje ord som utgår ur Guds mun.«
Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.« Jesus sade till honom: »Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.«
Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade: »Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.« Då sade Jesus till honom: »Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.« Då lät djävulen honom vara, och änglar kom fram och betjänade honom.

c-146530_007798485aPredikan

Kära vänner, jag vill dela med mig några tankar som inspirerade mig när jag läste påven Franciskus budskap inför fastetiden. Jag kommer på några ställen i min predikan att citera påvens ord. Och det gör jag för jag tycker det är viktigt att vi får bekanta oss med hur påven tänker i olika frågor. Så hur formulerar då påven Franciskus sina tankar inför fastan? Lyssna, och ni kommer säkert att bli mer intresserade av att ta del av vad påven säger och begrunda hans ord som en slags vägledning, en meditation över fastetiden.

Mottot för påvens budskap för fastetiden är den helige Paulus ord från det andra brevet till Korintierna: ”Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: Han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom” (2 Kor 8:9). Påvens tankar som finns i detta hans budskap för fastetiden skall vara för oss – så som påven själv utrycker det – ”till hjälp på vägen till omvändelse”. Påven frågar också vad dessa ord av Paulus betyder i dag och vad denna inbjudan till fattigdom, till ett liv i evangelisk fattigdom betyder. Och påven pekar på att detta att Kristus som var rik, i meningen av allsmäktig Gud , Han blev fattig för vår skull, för att vi skulle bli rika genom hans fattigdom. Detta visar först och främst hur Gud verkar. Gud uppenbarar sig inte som en världslig herre med makt och rikedom. Gud visar sig, uppenbarar sig för oss i svaghet och i fattigdom. Han själv väljer detta att vara ”fattig”. Och Franciskus fortsätter – ”skälet till allt detta är hans (Guds) kärlek som är nåd, givmildhet och en önskan om att komma oss nära.”

Vi firar i dag den första söndagen i fastan. Vi har påbörjat den tid som skall vara tiden av omvändelse för oss. Och det är viktigt för oss att komma ihåg detta att vi inte är ensamma på denna vår omvändelses väg. Kristus är med oss, Han som vill komma oss nära, Han som blev fattig för vår skull, för att vara en av oss, för att vara mitt ibland oss.

Dagens första läsning, berättelsen om människans första synd, hennes första olydnad mot Gud, påminner oss om det som vi utsättes för varje dag i vårt liv. Vi frestas varje dag. Varje dag, på så många olika sätt, försöker ondskans makter övertyga oss om att Gud inte älskar oss, att Han bara förbjuder oss olika saker och ting och att Han inte vill dela med sig av allt det goda Han äger, att Han vill behålla allt detta bara för sig själv. Detta är djävulens sätt att försöka vinna oss över på sin sida. Vi måste vara på vår vakt!

Och många gånger, det vet vi också, lyckas ”den onde” övertyga oss. Och ibland tappar vi faktiskt modet och tvivlar på om det någonsin blir möjligt för oss att befria oss från en eller annan synd, från en eller annan brist, från en eller annan svaghet som vi kanske under en lång tid försökt kämpa mot, men misslyckats med. Så, finns det någon mening i detta att göra ännu ett försök? Skall vi, än en gång, riskera ett nederlag i kampen mot synden? Måste vi verkligen hela tiden tänka på detta med omvändelse? Vad betyder egentligen detta att vi skall omvända oss?

Jesus Kristus ger oss själv svaret på våra frågor. Påven skriver i sitt budskap att Kristus är den som vill vara mitt ibland oss människor, vi som så väl behöver förlåtelsen. Han vill vara mitt ibland oss syndare, Kristus är den som själv tar på sig bördan av våra synder. ”På detta sätt”, säger Franciskus, ”valde han att trösta och rädda oss och befria oss från vårt elände.”

Och i dagens evangelietext förstår vi att Kristus vet vad frestelse och lockelse innebär.Med detta att han tillåter sig att bli satt på prov, visar han oss att han är vid vår sida, varje gång, när vi själva lockas av olika frestelser i vårt liv. Det betyder, kära systrar och bröder, att varje gång när detta mönster upprepas i vårt liv, när djävulen på olika sätt lockar oss, varje sådan gång finns Jesus vid vår sida. Han finns där för att stödja oss och visa oss vägen i de svåraste stunderna. Tack vare honom, tack vare hans närvaro vid vår sida i frestelsens stund, vet vi att det är möjligt att stå emot den ondes lockelser. Detta är ingen enkel sak för oss. Och inte heller för Kristus var det enkelt. Trots att han är Gud, den Allsmäktige, trots denna sin gudomliga rikedom, visar han sig för oss i dag som en av oss, som den fattige. I sin fattigdom sättes även han på prov. Och Kristus visar oss att det är möjligt att besegra ondskans frestelser.

När vi nu står i början av årets fastetid, då har vi alltså Kristus vid vår sida. Han kommer oss nära och han vill vara mitt ibland oss, svaga syndare. Och han uppmuntrar oss i dag med sin närvaro och sin nåd att vi än en gång, på nytt, försöker närma oss honom i vårt liv. Vi gör det när vi med Kristi hjälp och med hans kraft försöker befria oss från ondskans inflytande. På så sätt öppnar vi oss själva för denna Kristi nåd med vilken han vill berika oss.
Ära vare Fadern…

Författare: Marek Gil OFMCap
Korrigering: Carl Hellmor