Predikan 8 söndagen under året A

biblia_390Mässans läsningar:

Första läsningen Jes 49:14–15

Sion sade: »Herren har övergett mig, Gud har glömt mig.« Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig.

 Responsoriepsalm Ps 62:2–3, 6–9b (R. 6a)

R. Bara hos Gud finner jag ro.

Bara hos Gud finner jag ro,från honom kommer min räddning.
Han är klippan som räddar mig,
min borg där jag står trygg. R.

Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.
Han är klippan som räddar mig,
min borg där jag står trygg. R

Från Gud kommer min hjälp och min ära,
Gud är min tillflykt, min starka klippa.
Sätt alltid din lit till honom, du folk,
öppna ditt hjärta inför honom. R.

Andra läsningen 1 Kor 4:1–5

Vi bör betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter. Nu krävs ju av en förvaltare att han skall visa sig pålitlig. Men mig är det likgiltigt om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Inte heller dömer jag mig själv. Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer mig är Herren. Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud.

 Halleluja Heb 4:12

V. Guds ord är levande och verksamt, det blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.

Evangelium Matt 6:24–34

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte.
Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.«

 

drogi

Predikan:

I de allra svåraste stunderna av vårt liv, när vi går genom olika prövningar eller när vi känner att frestelser av olika slag helt övergår vår förmåga, då känns det som att vi vill säga med profeten Jesaja: ”Herren har övergett mig. Gud har glömt mig.” När vi känner oss tyngda och plågade, tycker vi kanske också att vi har anledning att fråga var Gud är när vi som bäst behöver Honom. Och när vi i första läsningen hör frågan ställas om en kvinna verkligen kan glömma det barn hon själv fött, då är svaret givet för oss: Gud glömmer oss aldrig. Det kan aldrig ske! Vi kan ha svårt ibland att känna Hans närvaro i vårt liv, att känna Honom vid vår sida, men kära systrar och bröder, Gud glömmer oss aldrig!

Det måste stå alldeles tydligt och klart för oss att Gud inte glömmer oss, hans skapelse och hans barn. Om vi tycker oss få anledning att ibland ställa oss den frågan: Har Gud glömt mig, bör vi kanske istället fundera över om detta att vi känner Hans frånvaro, som en fråga, om vårt eget förhållande till Honom, vår Fader. Är det kanske så att det är vi som ibland glömmer Gud i vårt liv? Som ibland glömmer detta att vi är Hans barn? Jesus ger oss anledning att fundera just på det sättet när Han i dag säger: ”Ingen kan tjäna två herrar. (…) Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” Vad Jesus vill säga är alltså att Gud alltid vill vara närvarande i vårt liv.  Men tillåter vi Honom att komma oss nära? Eller är vi alltför upptagna av denna världens bekymmer och göromål? Finns det plats för Gud i vårt liv?

När vi tänker på detta ord ”mammon”, då tänker vi nog först och främst på pengar, på det materiella. Och då känner vi kanske risken som liten att just vi skulle vara de som ”tjänar mammon”.  För vi tycker inte vi är giriga. Vi använder visserligen pengarna, för det måste vi ju, men vi tycker inte att pengar är det viktigaste i vårt liv. Så när Jesus säger: ”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”, ja, då tycker vi att detta gäller ju inte oss. Men det som Jesus menar med ”mammon”, gäller inte bara pengar. ”Mammon” kan ha helt olika betydelser.

Med ”mammon” menar Jesus allt det som allt för mycket upptar våra tankar. Och det kan vara saker av de mest skiftande slag. Så till exempel bekymrar vi oss ofta för vår framtid. Hur skall den bli? Och sedan: Hur skall det gå för våra barn? Hur klarar de sig i skolan? Hur blir det med deras utbildning och framtida yrke? Och hur skall det bli med oss själva? Vi som kanske inte är så unga längre. Vi tänker på vår hälsa, ofta med oro och ängslan.  Och det är många gånger självklart för oss – alla drabbas vi av ohälsa eller också drabbas våra anhöriga, så visst har vi anledning att ibland, kanske till och med ofta, känna oss nedstämda och oroliga.

Det finns mycket mer som vi ibland oroar oss över. Och som jag nyss nämnde: ibland finns det skäl till vår oro. Och ni skall veta kära vänner att jag ofta i bönen tänker på er, här i vår församling, som känner oro för sin egen eller sina anhörigas hälsa. Men ofta står ”mammon” för något annat och mer trivialt i vårt liv: pengar, mat, dryck och kläder. Vi är lyckligen förskonade från bekymmer av det slaget. Ofta tillåter vi ändå dessa ting att allt för mycket distrahera oss, uppta våra tankar.

Jesus påminner oss om faran att vi i vårt liv vänder oss till dessa olika ”mammon”, och glömmer Gud. Om vi gör det, då tjänar vi ”mammon”, då finns det inte längre någon plats för Gud i vårt liv. ”Mammon” har tagit Guds plats. Och Gud, vår Skapare och Herre, har vi trängt undan. Det finns en sådan risk. Alla av oss utsättes ständigt för denna fara. Det sker varje dag. Hur ofta säger vi inte till våra medmänniskor: Var inte så bekymrad! Det löser sig! Men var finns då Gud i det sammanhanget? Och hur är det med oss själva? Är det inte så att vi ofta förstår att vi bekymrar oss för små och egentligen ganska obetydliga ting, alldeles i onödan? Är det inte så att Gud inte får den plats i vårt liv som Han borde ha? Därför att dessa små, obetydliga, vardagliga bekymmer tillåtes ta allt för stort utrymme i vårt liv. Jesus påminner oss i dag: Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Och Kristus försäkrar oss också att vår himmelske Fader känner våra behov. Gud glömmer oss inte och Han hör våra böner.

I sin kärlek till oss förstår Gud att ”mammon” av olika slag kan locka oss och ta hela vår uppmärksamhet från tanken på Honom. Vår Allsmäktige Fader vet att människan lätt glömmer Gud. Och det är därför Han påminner oss i dag: Jag glömmer dig aldrig.

Kära vänner, när vi nu vet att Gud aldrig glömmer oss, låt oss då be för att vi, du och jag, inte glömmer Honom. Låt oss be om detta för vår egen skull och för våra medmänniskors. Låt oss be om att vi varje dag i vårt liv bara tjänar Gud och inget annat. Att vi mediterar över dessa ord: tjäna Gud och inget annat. Låt oss, först och främst, söka Guds rike och Guds rättfärdighet, detta är den enda vägen till vår frälsning.

Ära vare Fadern…

Författare: Marek Gil OFMCap

Korrigering: Carl Hellmor